April
Sunday 3 October 2010 photo 5/7
|
EN OVANLIG HÄST, del fyra.
detta har hänt :
Laget tränar för fullt. Sara har fått ett brev för att skrämmas? Nu måste de träna förfullt och tänka på hur de ska göra. Ska de lyckas?
Jag tog i lappen och läste den sakta en gång för mig själv. " Vitt är inte din färg, vitt är för vinnare. Svart är för förlorare, ta de svarta. Då slipper du skämma ut dig, för du är ingen vinnare ".
- vi måste få reda på vem som skrev den sa Madde. Mats tog lappen ifrån mig och tittade.
- Det ser lite ut som Emmas handstil? Sa Mats frågande. Alla gick till whiteboard tavlan och läste. " Cloe och Samantha ska inte gå i samma hage som Lucas, han ställer till besvär ".
- jo, detta skulle kunna vara hennes, sa Rasmus och flinade sött.
Alla började fnittra lite. Jessica kom in i stallet.
- Vad står ni och flinar åt? Sa hon med kaxig röst.
- Inget, svarade alla tyst utom Rasmus.
- Du, vet inget om att Emma har en beundrare? frågade han istället.
- Va? Sa Jessica och tittade med konstig blick på honom.
- Jo, jag tänkte om hon... var kär i någon här i stallet möjligen?
- Vad snackar du om, du är ju helt borta! Jessica vände på klacken och gick bort till sadelkamamren.
- Aha, jag fattar sa Mats och stötte till Rasmus vid sidan.
- Är man smart så är man? Skrattade han.
- Jag fattar ingenting, sa jag och gick utåt. Alla följde efter och satte sig i gräset där ingen kunde höra vad de sa.
- Jo, började Mats. Jessica berättar allt för Emma. Emma kanske gillar Rasmus och märkt hur mycket han är med Sara.
Jag märkte att jag blev lite röd i ansiktet när Mats sa så, jag tittade upp på Rasmus som log mot mig.
Mats fortsatte.
- Om Emma får reda på att Rasmus gillar henne kommer hon kanske sluta lägga hotbrev för att hon är avis?
- Men snälla! Säger Madde. OM det inte är hon då? Det kanske är någon helt annan! Varför skulle hon lägga hotbrev om tävlingen om det inte är det hon vill åt? jag tror det är såhär.
Jag cyklade med blixtfart ner till stallet, klockan var nio på kvällen jag var försenad. Vi hade bestämt träff i foderkammaren klockan nio prick. Jag kastade mig av cyklen och började gå in mot stallet. Inget hördes och jag fortsatte jag öppnade dörren där satt alla tre och väntade på mig.
- vad sen du är sa Madde och ställde sig upp från pallen hon satt på.
- Förlåt mig, det blev aldrig grönt ljus för cyklarna vid ICA.
- Nåja säger Rasmus har ni med er allt?
- Antar det? Säger Mats och börjar gå mot dörren. De går upp för stegen till logen och går på det vingliga golvet. De lägger sig det är en springa det vet de mitt under skåpen. De lägger sig där, Madde börjar plocka upp saker ur sin stora väska hon har med sig.
- Jag iog med filtar också så vi har något om det blir kyligt. Varm chocklad och en massa mackor. Två kuddar, ficklampa, tre stora jackor, ännu en filt.
- Ojsan, haha skrattar Rasmus. Här har du tagit med mycket.
- Jag visste att någon skulle glömma, svarade Madde. Tog med lite tidningar också.
Jag tog en filt om mig, den va röd med lila och gula prickar. Riktigt cool.
- Det börjar bli lite kallt redan nu, sa jag.
- Tillsammans håller vi varmen sa Rasmus och satte sig lite närmare mig.
- Okej? Har alla förståt vad vi ska göra? Frågade Mats som redan börjat ta en macka att tugga på.
- När svartamannen kommer gå jag ner med dig Mats och tar fast honom.
- Hur vet vi att det är en han? Sa jag.
- Det vet vi inte, sa Rasmus. Men Madde vill att det ska vara det.
Jag skrattade.
- Haha, jätteroligt Rasmus sa Madde. Mats tittade på Madde som ett stort frågetecken.
- vad? Sa hon, det var väll vi som skulle gå ner?
- Svartamannen? Frågade han.
- Den måste väll ha ett smeknamn?
- jaja, avbröt jag. Jag och Rasmus stannar här och tittar vad som händer.
- Bra! Sa Madde.
Klockan gick, den närmade sig elva. Rasmus hade somnat i mitt knä och Madde låg redan på en kudde med en filt om sig. Mats var vaken och låg med huvudet i händerna och läste en tidning " problemhästar ".
- Är den bra? Frågade jag tyst.
- Ja, den funkar svarade han. Visste du att det finns massor av problemhästar? Inte bara hästar som är konstiga, utan ungefär 95% av alla hästar har ett problem.
- Nej, men det kunde jag nästan räkna ut, sa jag och log. Jag la mig på en kudde och försökte vila.
Det knastrade till som någon skrynklade ett papper. Jag jagade en med lila jacka, jag kom till ett stup. Jag trillade rakt ner, jag skrek. Jag vaknade med andan i halsen och ett jämrt skrik. Alla vaknade.
- Vad är det? Frågade Rasmus.
- En mardröm, men...
- Vad? Sa Madde.
- Det var någon som... prasslade ett papper, det kan inte varit i drömmen. Sov alla eller? Mats tittade ner i springan, lampan var tänd och det hördes fotsteg lite längre bort. Inte bara det...
- Det är någon som är där ute, om det är ...
- Svartamannen! Skrek Madde. Hon sprang ner för stegen, jag trodde hon skulle slå ihjäl sig. Jag tittade på Rasmus, och Rasmus på Mats. Mats sprang efter medan jag och Rasmus stannade.
- Ska vi gå ner och titta vid skåpen? föreslog jag.
Rasmus ställde sig upp och lät mig gå före ner. Jag gick mot mitt skåp, det var helt sönderslaget. Jag tittade in i den traskiga skåpdörren, jag såg ingenting. Bara de svarta lindorna var där!
Madde och Mats kommer gående mot skåpen.
- Fick ni den? Frågade jag.
- Nej, Sa Madde. Bara den här, hon höll upp en nykel.
- En nykel? Sa Rasmus och gick fram till den. Är den till något här?
- Nej, jag tror inte det sa Mats, alla nyklar här är större. Den ser ut som en cykelnyckel ungefär.
- Vad fanns i skåpet då? Sa Mats.
- Inget, svartamannen tog allt, sa jag. Mina nya ridbyxor, mina borstar, allt! Utom sadlen och tränset, det är det ända jag har kvar nu.
- Det betyder...började Madde.
- Att vi får stanna här en natt till? Avbröt Rasmus.
- Just precis, sa Madde och log.
- Hm, sa Rasmus jag har en liten ide. Han gick fram till tavlan tog pennan och skrev
" Upphittad nyckel, kontakta Rasmus för återlämning ". Sedan sa han, om det är någon av tjejerna så kommer de det vill jag lova. För den delen var det ingen som såg mig.
- Tror du verkligen de går på det? Sa jag och tittade på honom.
- Vem vet, sötnos. vem vet?
- Nu tycker jag vi går och vilar en stund i alla fall, Sa Madde.
Jag vaknade av att någon pillade mig i håret. Det lät som hovsteg och fotsetg under mig. Jag öppnade ögonen och sträckte på mig. Det var morgon jag tittade. Rasmus satt och pillade i mitt hår, jag log mot honom.
-morsning , sömntuta! Sa han och reste sig upp. Vi ska träna nu, för det är ju bara två dagar kvar till tävlingen, sa han.
- Jag gick upp och tog på mig mina ridskor och gick ner för stegen. Madde och Mats stod vid mitt skåp och tittade runt lite.
- har ni hittat något intressant? Frågade jag.
- Nej, inte så värst mycket, nycklen passar inte in någonstans i alla fall sa Mats.
- Är det någon här mer än vi?
- Jonas, Sa Madde och nickade mot Bards box.
Jag gick och hämtade in Lucas på vägen in mötte jag Jessica som kom klampande. Jag gick in med Lucas precis när jag tängt boxdörren ställde sig Jessica mitt i stallgången och sa.
- Är det någon som sett eller rört mina nya ridstövlar som kostade mig sjutusen? De är borta, helt borta! Mitt skåp är öppet, och det är bara de som är borta! Alla tittade på henne.
- Jessica.. sa jag tyst. Det var någon här i stallet i natt, som snodde mina saker också.
- vad säger du!? Sa Jonas. Varför har ingen sagt något till mig?
- Vi sov på loftet i natt sa Madde.
- Och vi tänker göra det i natt igen, la Rasmus i.
Just då kom Emma in i stallet.
- Vet du någonting om det här Emma? Sa Mats.
- Om vad?
- Om att det har varit inbrott och någon har vistas i stallet i natt, sa Jonas.
- Nej, har någon snott mina saker? Hon gick mot sitt skåp och började rota.
- Snobbar, viskade Jonas lågt och gick mot kontoret.
- Kan vi inte rida mer hårt imorgon? frågade jag.
- Okej då, sa Madde och gick mot sitt skåp.
Jag tittade på Rasmus och han tittade på mig. Jag gick för att sadla Lucas. Jag tog på min hjälm och hoppade upp sedan började jag skritta mot skogen. Rasmus kom efter mig, vilket jag visste. Vi skrittade i bredd helt knäpptyst. Bara fåglarnas kvitter och granarnas sus.
- Det blir nog bra ska du se, sa Ramus till slut.
- Får hoppas det, sa jag och log. Ska vi ta galopp? Vi hade kommit fram till ett stort grönt fällt som var helt öppet. Lucas och Cider fick fart. Jag släppte efter så mycket som möjligt. Vinden susade i mitt ansikte!
- Oj, han är snabb sa Rasmus och höll in Cider för att sakta av.
- Ja, här ger man inte upp så lätt! Sa jag och tittade på honom. Han hoppade av Cider och jag hoppade av Lucas. Vi gick hemmåt stallet igen. Rasmus bytte sida och vi gick jämte varandra.
- Hur tror du tävlingen går? sa jag.
- Bra, antar jag sa Rasmus. Vi stannade vid en bäck på vägen hem och släppte hästarna så de fick beta och dricka. Rasmus satte sig jämte mig. Han tog sin hand om mig och tryckte sig intill mig. Jag kände hans varma lukt och Ciders päls som han hade på jackan killade mig i näsan. Där satt vi en lång stund.
- Jag gillar dig, sa han till slut.
- Jag gillar dig med, sa jag och log mot honom. Men ska vi rida hemmåt?
Vi satte oss på hästarna och skrittade hemmåt.
När vi kom fram till stallet red Mats och Bard på fyrkanten. Bard gick med huvudet nerböjt och tuggade på bettet. Mats satt rakt i ryggen helt slut av ridpasset. Lite längre bort försökte Emma göra en skänkelvikning på Samantha. Samantha var Emmas egna häst men hon kunde inte rida henne särskilt bra. Hon skrek och slog henne! Jonas kom ut ur stallet.
- Vem är det som skriker?
Jag och Rasmus som höll på att hänga upp stigbyglarna nickade åt paddocken. Jonas halvsprang dit och tog tag i Samanthas tyglar och började dra i Emma.
- Sluta, hoppa av hästen bums! Sa han med sträng röst, jag har aldrig hört honom så arg.
- Det är min häst! Sa hon.
Jonas ryckte spöet från henne och gick med bestämda steg mot stallet.
- Bra Mats! Så ska det se ut!
Emma blängde på honom och fattade galopp och galopperade flera varv i ökad galopp. Jessica kom ut med Cleo från stallet och hoppade upp. Jag och Rasmus gick in i stallet.
- Detta måste vi se! Sa jag och tog av Lucas grejerna.
- verkligen skrattade Rasmus.
- vad? Sa Madde som kom gående från foderkammaren.
- När Jessica och Emma rider! Det kommer inte sluta okej, sa jag.
Vi alla tre gick ut och satte oss på en bänk utanför. Jessica hade redan fattat galopp och galopperade längst med kortsidan.
- Hon är inte klok sa jag tyst för mig själv.
De red stenhård dressyr. Jessica kunde rida det var bara det där att hon tog sin häst som en leksak. Emma däremot hon kunde inget! Hon var där för att Jessica var där, så gjorde hon lite som hon själv tyckte.
- Det går nog inte så lyckat för dem i dressyren? Sa Rasmus och höll på att börja falla i gråt av allt skratt som kom ur honom!
- Så här får man inte rida! Sa Madde. Men vad kan vi göra åt det?
- Ingenting, sa Rasmus. Men vi kan noga vinna dressyrtävlingen. Man får inte ha spön.
- Bra, sa jag.
- Har du tränat idag Madde?
- Ja, jag tog litet dressyrpass och ett hindre när ni var ute och red, ni var borta länge.
- jo, det blev en lång runda... sa jag tveksamt.
- Ne, avbröt Rasmus. Nu ska jag hem och äta, ta med mackor och frukt tills ikväll.
- Så bra! Jag åker nog hem och hämtar lite sånt också sedan, sa Madde.
Rasmus gick och steg på mopeden och körde iväg. Jag och Madde satt där helt tysta och tittade ut mot hagen för det var bara en ensam häst där, Rut Klaras ponny.
- Var är Rut? Hon har inte varit här på två dagar, sa jag.
- Konstigt! Hon brukar alltid vara här, det måste ha hänt någonting. Jag messar henne och frågar om vi ska ta hand om Rut åt henne.
Precis då hördes ett skrik! Vi båda ställde oss upp och tittade ut mot paddocken.
Emma låg på backen och Samantha stod och tittade på henne som " vad gör du där nere?". Jag och Madde kunde inte hålla oss för skratt och var tvungna att springa in till stallet. Jonas kommer utfarandes igen.
- Vem är det som skriker? Är det Emma igen?
- Ja, hon... började Madde men föll i skratt.
- Åkte av! Sa jag.
Jonas gick ut och tittade bort vid paddocken, Emma satt och pillade i gruset medan Samantha hade gått bort för att hälsa på Bard.
- Emma, hur är det fatt? Du måste ju ta din häst! Sa Jonas när han kom in i paddocken.
- Ska du bry dig? Hela tiden är det du som bestämmer över mig och Samantha! Hon ställde sig upp och gick och hämtade henne, hon hoppade upp och fattade vänster galopp och susade förbi Bard så Mats nästan föll av.
- Fel galopp, sa han och blängde ilsket på henne. Hon blängde tillbaka och ökade farten ännu mer!
- Den där snorungen går mig på nerverna sa Jonas när han kom tillbaka. Bara ni vinner tävlingen så kanske vi blir av med dem! Han gick tillbaka till kontoret.
Klockan blev mer och mer, fyra stod hon på nu. Klara hade ännu inte kommit.
- Jag tar in Rut sa jag. Hon får säga så mycket hon vill. Jag gick mot Rut och hämtade henne ur hagen, hon var jättesmusig. Jag ställde in henne i boxen och torkade av henne och borstade henne. Gav henne lite hö och lät henne vila i stallet över natten, alla andra hästar var ute.
- Vad ska vi göra nu då? Sa Mats. Bara sitta och vänta?
- Ja, det får väll bli så sa Madde. Är det någon som har koll på startlistorna till Lördag?
- Ja, de hänger på kontoret, om det nu är öppet dit. Alla fyra gick ner från loftet och in på kontoret. Madde tryckte ner handtaget, bingo! Alla gick in och jag tog fram papperna.
-Första gren är dressyren och den första startande är Mats Brollin på Bard. läste jag.
Sedan vår andra deltagare är jag på Lucas då jag är den fjärde startande. Rasmus du startar tolva, och Madde du startar sist, alltså sextonde. Den ordningen kommer det vara på hppningen också. Om alla får mer än 60% på dressyren är alla "felfria " räknas som femtio pöäng till laget, läste jag. Om alla är felfria det vill säga utan vägrnig rivning eller att man rider fel, så får man femtiopoäng till.
- Är hundra poäng det högsta då?
- Ja, om två eller mer lag får samma poäng? Hur blir det då?
- Jag har ingen aning, kanske något avgörande? De gick upp på loftet igen, och la sig ner för att vila lite. Alla somnade djup sömn även om klockan bara var fem.
- Sara, Sara, Sara ! Rasmus viskade högre och högre i mitt öra.
- Vad är...?
- Shyy. Sa alla tre samtidigt och nickade bakom mig. Jag satt närmast kikhålet och jag skulle förståss titta ner. Det var någon där nere, men man såg inte mycket. Jag vände mig om och nickade till Madde och Mats som började gå sakta neråt stegen. Jag letade försiktigt fram min ficklampa i väskan. När jag hörde att Mats och Madde kommit ner tände jag ficklampan och lyste rakt ner i kikhålet.
- Fångad! Hörde jag Mats säga och man hörde ett litet skrik.
Jag halvsprang ner för den branta trappan och tappade nästan andan när jag höll på att trilla. Vi gick fram till henne. Jag tittade på henne.
- Vem är det? Frågade jag.
- Klara... sa Mats.
Jonas kom in i stallet, klockan var runt tolv tiden.
- Jasså, ni har fångat den skyldige sa han och gäspade.
- Ja, en oskyldig skyldig sa Madde och rynkade på ögonbrynen.
- Jag... började Klara. Jag ville ockaå vara med och tävla! Alla ska vara med utom jag. Jag har inga fins ridstövlar eller ridbyxor. Förresten så har ni rört min häst utan tillåtelse.
- Okej, vi glömmer allt det här nu sa jag. Men vi får tillbaka all utrustning.
Klara nickade och alla andra stod och bara tittade på henne. Sedan sa Jonas.
- Du kan väll vara med i Emmas lag?
- Nehe du! Tänk inte ens tanken, aldrig i mitt liv. Alla började skratta.
- Du får hjälpa mig med banan, sa Jonas.
- Okej, log Klara.
- Nu går ni och lägger er, två träningspass imorgon sa Jonas och gick ut från stallet. Alla gick upp på loftet till och med Klara. Som fick en filt, och det tog inte lång tid för dem att somna.
Jag vaknade av att det var röster nedifrån. Helt vanliga röster, hovsteg. Jag satte mig upp alla var där nere. Jag tog på mig min tröja och gick ner. Lucas stod inne. Madde hade tagit in honom samtdigt säkert. Han tuggade fint på sitt morgonhö.
- Tjena grabben! Sa jag och öppnade boxdörren. Ett litet frust och en hälsning innan han dök ner i höet igen.
- Träning för mig ute i paddocken om en timma, Sa Jonas. Dressyr och hoppning i samma pass. Sedan tar vi ett hoppass på eftermiddagen också. Tänk på att värma upp hästarna ordentligt. Jag gick till mitt skåp där låg redan alla mina saker. Jag tog ut ryktlådan och mina lindor, de svarta. Sedan kom jag på LAPPEN!
- Madde! Skrek jag. Kom hit. Madde kom .
- Vad är det nu då? När hon fick syn på lindorna rykte hon till sig dem gick till andra sidan av stalllet.
- Vems är det här? Det var helt tyst. Emma tittade upp från Samantha.
- De är mina. Jag la dem i Emmas skåp ja, hon behövde lite skräck.
- Jag är inte rädd för att tävla, röt jag åt henne.
- Vi får väll se log Emma och fortsatte borsta Samantha.
- Jag tar lindorna, sa jag. Efterssom det var en pressent från dig.
Emma teg, man såg att hon ville ha tillbaka dem. Jag borstade av Lucas ben och började linda. Jag hämtade hans träns och sadel och fixade honom. Jag tog på mig min hjälm och gick ut i paddocken. Jag började skritta. Madde kom ut och skrittade brevid mig.
- Sista dagen innan tävlingen sa hon. Hur känns det?
- Bra, men inte riktigt redo sa jag.
- Ne, men det går säkert bra ska du se. Du startade väll...?
- åtta efter Mats sa jag.
- Okej, själv startade jag sist.
Mats och Rasmus kom ut, och började skritta. Tiden gick, till slut kom Jonas ut.
- vet ni starterna?
- Ja, sa vi alla i kör.
- Då kör vi igång ridlektionen. Korta upp tyglarna och börja trava i samma varv, rid lätt. Fel sitben Madde byt. Sara har täten vänd snett igenom.
Vi bytte varv, red på volter. Minskade och ökade.
- Höger arbetsgalopp sa Jonas. Lucas sprallade iväg i full fräs. Jag gjorde en halvhalt och han lyssnade på mina hjälper. Började tugga på bettet och trampade under sig.
- Från K till M gör skänkelvikning över diagonalen sa Jonas.
Efter ett tag skrittar jag och Lucas ut i skogen. Hoppas allt blir bra imorgon tänker jag. Om en sak går snett gör allt det. Lindor, ridbyxor, ridstövlar, borstar, shabrak. Hon har allt, eller? Det snygga nya shabraket där det står Lucas och Sara på varsina sidor.
När jag kom in i stallet tog jag av Lucas allt och gick in till Jonas.
- Jag missar det sista ridpasset, jag känner att Lucas och jag inte behöver mer träning idag.
- Okej, då ses vi imorgon när kommer du?
- Fem sa jag och gick. Jag pussade Lucas och gav honom en tuss hö, han får stå inne i natt. Jag satte mig på cykeln och cyklade iväg hemmåt.
Jag gick in i stallet. Klocka stod på prick fem, det var alldeles tyst inte ett ljud. Tävlingen började vid åtta. Jag hade fyra timmar på mig. Jag gick in til Lucas hälsade på honom. Jag ledde upp honom i gången och hämtade mina ryktsaker. Jag började borsta som en galning. Jag hämtade pälsglans och sprutade. Lucas stod så snällt och fint. Klockan gick och när den närmaste sig sex kom Madde in i stallet.
- Redan här? Sa hon. Jag trodde jag skulle vara först.
- varit här sen fem sa jag och smörjde på hovolja på Lucas ena framhov.
Jag penslade på och gick runt honom för att ta den andra hoven.
- Har det kommit några fler? frågade jag Madde.
- Nej. Men Jonas kommer nog snart och börja bygga banan. Skisserna finns ju på hans kontor, men vi får inte tjuvkika, sa Madde.
- Okej. När kommer Rasmus? frågade jag.
- Varför undrar du? Erkänn att du gillar Rasmus sa Madde och flinade medan hon hämtade en greep från stallväggen.
Jag svarade inte utan log för mig själv och penslade bakhovarna.
- Vilken snyggis till ponny jag har! Sa jag stolt och kliade Lucas i pannan.
Jessica kom in i stallet. Hon hämtade ett grimmskaft och gick snabbt ut igen.
- Tror du verkligen Jessica vill tävla med Emma? sa jag.
- Nja, det är hennes problem. Försök istället tänka vem som har varit så dum mot dig hela den senaste tiden, sa Madde.
Jessica kom in med Cleo han var riktigt skitig efterssom han inte haft något täcke på sig.
- Där har du och syssla med sa jag och nickade mot Cleo och log.
- Ja..som om du bryr dig?
- Nej, sa jag, och gick in till sadelkammaren och fixade till Lucas shabrak. Det nya fina med våra namn på. Jag ställde fram sakerna, lindorna sadeln, tränset.
- Vad det dressyr först? frågar jag.
- Ja, dressyren först. Sedan hoppning.
Jag lindar Lucas ben även om det är en och en halv timma tills vi börjar. Jag går ut i solskenet det är riktigt varmt för att vara så tidigt på morgonen. Det kommer en moped in mot stallvägen. Rasmus tar av sig hjälmen och går mot eller stallet. Han är rätt snygg, hans bruna hår slänger när han skakar på huvudet.
- Tjena, vilken tur vi får med vädret.
- Ja självklart! Sa jag. Vilket konstigt svar. Kunde jag aldrig säga något vettigt?
- Är du redan klar? Sa han och tittade konstigt på mig, med en min som jag aldrig sett förut.
- På sätt och vis, ja. Kommer Mats snart eller?
- Jo, det hoppas jag. Är inte Jonas här heller?
- Nej, inte Rut eller Emma heller.
- Konstigt, de kommer nog snart. Precis då rullade en bil in på grusplanen. Jonas och Mats hoppade ut.
- Hej, oj! Det var svårt att hoppa upp idag sa Mats och gäspade stort.
- haha, tycker du sa jag och reste mig från stolen.
- Ska du börja bygga? Sa jag till Jonas.
- Ja, tänkte att vi alla skulle göra det nu sa han.
Vi rullade ut en massa bommar hinderstöd, flaggor och en massa småplock. Jonas sa vad vi skulle sätta hinderna. Efter en halvtimmes jobb var det klart, och transport efter transport rullade in på gårdsplanen.
- Detta blir riktigt bra! Sa Jonas och kisade bort mot paddocken. Dressyren skulle ske i vårt ridhus. Dommaren som bestod av Jonas själv,och Brittmarie Karlsson hade satt sig på varsinna stolar. Man får värma upp i paddocken emellan hinderna.
- Hej och välkommna till vår lilla tävling. Jag som pratar heter Klara och jag har min ponny Rut här i stallet. Nu tycker jag vi sätter igång. Första startande är Mats Brollin på Bard, varsegod och rid!
Mats kom ut med ett stort leende på läpparna.
- Hur gick det? Frågade vi medan alla hade börjar skritta sina hästar. Det var hästar överallt och mäniskor, jag hade aldrig sett så mycket människor.
- Toppen! Man får veta procenten direkt efter ritten. Jag fick 72%.
- Jättebra! Sa jag. Nu är det snart jag och hoppas inte på det bästa bara.
- Grattis till Moa Karlsson som fick 75%. Nästa startande är Sara Svensson på Lucas.
Jag gick in i ridhuset det var få folk. Jag andades ut medan jag hörde Klaras röst som sa att jag fick rida. Jag vände upp och hälsade. Lucas var lydig och tuggade medvilligt på bettet. Han trampade fint under sig. Jag gjorde en tjugometersvolt. Han lyssnade fint. Nu var det dags för galopp, jag bet ihop och fattade galopp på exakta plats. Han far iväg, jag försökte samla honom. Han gick i lugnat tempo igen, bra tänkte jag bra. När jag hade ridit i någon minut som kändes som en evihhet var det äntligen dags att vända upp och tacka dommarna. Jag vet inte hur dommarna och Klara konvenserade men tillslut hörde jag Klara säga.
- Grattis Sara Svensson! Som har fått 63% i dressyren.
Jag blev jätteglad och Lucas verkade förstå, han skuttade ut ur ridhuset och alla stod och var jätteglada utanför. Dressyren rullade på. Alla i laget fick över 60% och nu var det strax dags för hoppningen.
- Någon som håller koll på placeringen? frågade Rasmus när vi alla stod sammlade och väntade på att hoppningen skulle börja.
- Jo, jag har lite koll sa Mats. Alla vi har fått över 60% och få därför 50 poäng till hela laget. Plus att alla vi fyra ryttare har 50 poäng var.
- 250? Sa Rasmus. Är det många som har det?
- Det vet jag inte, men Emmas lag har samma som vi. De andra två lagen vet jag inte så mycket om sa Mats.
- Okej. Men strunt samma sa Madde. Nu ska vi ge 100% i hoppningen, plus omhoppningen eller hur?
- Självklart! Sa jag och tittade på Emma som stod och blängde på oss.
- Då kan hoppningen börja. Det är bara de felfria som får hoppa omhoppning efter alla hoppat grunomgången. Mats Brollin kom in på ridbanan och jag säger varsegod och rid!
- Kom igen nu! Sa jag. Det hår klår vi. Ingen svarade så jag klappade Lucas på halsen och skrattade tyst för mig själv. Mats var felfri än så länge, sista hindret.
- Ja! Bra Mats! Skrek Madde. Vi alla jublade och grattulerade Mats när han kom ut från banan. Jag gick och hoppade lite innan det var jag.
- Sara Andersson, varsegod och rid!
- Kom igen nu gubben! Sa jag till Lucas. Min innerskänkel åkte bak och Lucas flög fram i högergalopp. Det gick fort, han var riktigt pigg. Första hindret gick bra. Det var högt jag hade aldrig hoppat så högt, men ja det gick. Men det var bara första hindret. Andra var i en rätt rejäl kurva, Lucas fick exakt till det och hoppade fint över. Det kändes som vi svävade fram, jag hade aldrig hoppat honom knappt! Absolut inte så här högt! Sista hindret jag var jätte taggad, och verkligen jättenervös. Jag red säkert hur dåligt som helst, men vem brydde sig om det nu?
- BRA! Duktig Lucas, du är bäst.
- Härligt Sara! Jättebra, verkligen jättebra sa Rasmus till mig när jag ställde mig jämte honom.
- Tack, sa jag och log. Det såg säkert jättekonstigt ut.
- Nej det såg bra ut, men nu måste jag varma upp Cider.
Det gick jättebra för Rasmus. Nu var det bara Madde kvar. Hon hade börjat hoppa och hade två hinder kvar. Hon drev rätt mycket och kom rätt snett. De kämpade allt för att komma över, bommen åkte ner på backen.
- Skit också! Sa Mats.
- Ash, det gör inte så mycket sa jag. Det går bra ändå.
- Tyvärr kommer inte Madeline Fransson till omhoppning.
Madde kom ut från banan rätt less. Sedan skrattar hon, riktigt länge och högt.
- haha! Till och med du klarar det Sara, det var inte dåligt gjort.
Vi alla fyra börja skratta.
- Nu är det dags för omhoppning. Av de fyra lagen har laget från Brännkulla bara en klarat grundomgången. Laget Starz från stan har två i omhoppningen. Det blandade laget som inte har något namn som består av bland annat Emma Skörling. Är det tre stycken som har klarat grundomgången. Från hemmaplan, har tre också klarat grundomgången och är vidare i omhoppning sa Klara i speaken.
- Oj! Sa Mats. Vi ligger jämt med Jessicas och Emmas lag.
- Nu klår vi dem! Sa Madde och flinade stort.
- Först ut har vi Mats Brollin på hästen Bard.
Mats skrittade mot paddocken. Det var fyra hinder i omhoppning. Först ett räcke sedan den svåra svängen och två oxrar på slutet.
- Varsegod att rid, Mats! Mats satte hälarna i Bard. De flög fram Bard nuddar knappt aldrig makren så fort går det. Mats kan knappt hålla Bard som är på sitt allra topphumör. Han klarar de alla hinderna galant.
- Det var nog på en riktgit bra tid! Sa Sara. Snart är det jag, oj vad läskigt. Men Lucas är nästan lika snabb som alla hästar här.
Jag var jättetaggad. Jag skulle klara detta, jag skulle rida snabbast, vackrast och framför allt inte riva några hinder. Jag fattade galopp och kom mot det första. Det var helt otroligt Lucas flög över, nittio hinderna. Den starka körvan. Jag saktade ner Lucas lyssnade superbra. Även om det gick fort. Han hoppade över den i full galopp, jag höll galoppen. Vågade inte chansa på att han skulle sakta ner och kanske mista någon hndradel som kunde betyda allt. Sista hindret vi kom in jättesnett han rörde vi bommen. Jag hörde alla dra efter andan. Jag red det snabbaste jag kunde och vände mig om och såg att bommen låg rätt.
- JA! Duktig kille. Sa jag högt. Jag ökade galoppen och lät honom springa av sig. Han fick med ett bocksprång också.
- Bra, Sara! Sa alla när jag kom ut.
- Tack, åh jag är jättenöjd. svarade jag alla.
Nu var det Rasmus och Cider. Jag höll alla tummar jag hade. Allt gick jättefort men även dem kom ut felfria. Jag hade redan hoppat av Lucas och skrittade honom lite.
- Kom igen nu! Sista ryttaren vi får hoppas på det bästa helt enkelt, sa Madde. Vi vet i princip ingenting.
- Oj! Vad spännande sa jag och log mot dem.
- Där var Claudia från det blandade laget klar. Snart kommer resultaten ute i paddocken.
- Kolla, laget Starz har redan ställt sina hästar i transporten sa jag och nickade mot dem.
- Ja, de har ju ingen chans ändå så spelar roll? Sa Madde.
Dommarna och Klara kom och ställde sig i paddocken.
- Vi haft en riktgit bra morgon med en massa kul runder. Men det är bara ett lag som kan vinna. På dressyren var ni alla riktigt lika. Alla kom över 60%. I hoppningen var tyvärr Starz och Brännkulla inte av dem bästa. Men hemmaplan och stan lagen, haha var lika.
Alla började skratta lite smått. Jag tog tag i Rasmus hand och klämde den hårt.
- I hoppningn var det då väldigt jämt. Alla hade ungefär samma tider på grundomgången men det är ju omhoppningen som gilltras. Ni kan se allas tider i stallet sedan.
Men det var en från varje lag som slåss om förstaplatsen som också gör så att deras lag vinner. Det är Sara Andersson och Jessica Gunnarsson. Jag fick en chock!
- Shit. Sa jag tyst för mig själv. Jag kände att det var rätt kört.
- Vinnare av Grönkullas hopptävling är våran hemmaplanare Sara Andersson! Så också hemmalaget vinner tävlingen i år.
- Åh vad kul! Sa Madde.
- Vad bra du är! Sa Rasmus.
- Shit, vad roligt! Sa jag.
- Prisutdelning! Sa Jonas.
Alla ställde upp sig i den rad de var och alla fick rosett, men jag fick den största plus ett täcke. Alla i vårt lag fick också varsin borste, en riktgit lyckad tävling.
- Hälsning. Sa jag och fattade galopp. Lucas var pigg och bockade gång på gång. Jag skrattade bara och saktade efter en stund av.
Många började dra sig hemmåt.
- Vill du skritta ut med mig? Frågade Rasmus och tittade på mig.
- Visst, sa jag och märkte att jag blev riktigt röd i ansiktet.
Vi skrittade långt, och vände sedan vid en liten bäck. Vi hoppade av hästarna vid ett fält där hästarna fick beta. Vi satte oss ner.
- Du var jätteduktig idag.
- Du med, sa jag och log mot honom. Han log tillbaka.
Jag flyttade mig lite och tillslut låg jag med huvudet i hans knä och han kittlade mig med ett grässtrå.
- Hoppas det kommer gå så bra i fortsättningen så jag kan tävla med Lucas på riktgit sa jag.
- Ja, det får vi hoppas sa Rasmus och pussade mig i pannan.
Jag satte mig upp och kysste honom rakt på munnen. Jag vet inte vad som flög i mig.
Jag började skratta och hoppade upp på Lucas och Rasmus på Cider. Vi galopperade iväg hemmåt. När vi var nära stallet saktade vi ner och red tätt, riktigt tätt.
Vi hoppade av hästarna och gick jämte varandra. Han kysste mig en gång på munnen. Jag tänkte, det skulle nog inte bli så dålig höst ändå. När alla har varit rätt dumma för att man har en islänning som inte kan göra något. Så får man tag på en snygg kille och vinner tävlingar, då blir allt mycket mycket bättre. Rasmus la handen om mig och vi gick sakta in i stallet.
SLUT
Allt är skrivet av mig, EMELIE! Verkade som många gillade det och vissa inte ens läste ;) Det gör mig jätteglad när ni skriver att den var bra osv, det värmer! Hoppas ni är nöjda, nu äntlingen slipper jag har ångest att jag inte skricit klart haha!
detta har hänt :
Laget tränar för fullt. Sara har fått ett brev för att skrämmas? Nu måste de träna förfullt och tänka på hur de ska göra. Ska de lyckas?
Jag tog i lappen och läste den sakta en gång för mig själv. " Vitt är inte din färg, vitt är för vinnare. Svart är för förlorare, ta de svarta. Då slipper du skämma ut dig, för du är ingen vinnare ".
- vi måste få reda på vem som skrev den sa Madde. Mats tog lappen ifrån mig och tittade.
- Det ser lite ut som Emmas handstil? Sa Mats frågande. Alla gick till whiteboard tavlan och läste. " Cloe och Samantha ska inte gå i samma hage som Lucas, han ställer till besvär ".
- jo, detta skulle kunna vara hennes, sa Rasmus och flinade sött.
Alla började fnittra lite. Jessica kom in i stallet.
- Vad står ni och flinar åt? Sa hon med kaxig röst.
- Inget, svarade alla tyst utom Rasmus.
- Du, vet inget om att Emma har en beundrare? frågade han istället.
- Va? Sa Jessica och tittade med konstig blick på honom.
- Jo, jag tänkte om hon... var kär i någon här i stallet möjligen?
- Vad snackar du om, du är ju helt borta! Jessica vände på klacken och gick bort till sadelkamamren.
- Aha, jag fattar sa Mats och stötte till Rasmus vid sidan.
- Är man smart så är man? Skrattade han.
- Jag fattar ingenting, sa jag och gick utåt. Alla följde efter och satte sig i gräset där ingen kunde höra vad de sa.
- Jo, började Mats. Jessica berättar allt för Emma. Emma kanske gillar Rasmus och märkt hur mycket han är med Sara.
Jag märkte att jag blev lite röd i ansiktet när Mats sa så, jag tittade upp på Rasmus som log mot mig.
Mats fortsatte.
- Om Emma får reda på att Rasmus gillar henne kommer hon kanske sluta lägga hotbrev för att hon är avis?
- Men snälla! Säger Madde. OM det inte är hon då? Det kanske är någon helt annan! Varför skulle hon lägga hotbrev om tävlingen om det inte är det hon vill åt? jag tror det är såhär.
Jag cyklade med blixtfart ner till stallet, klockan var nio på kvällen jag var försenad. Vi hade bestämt träff i foderkammaren klockan nio prick. Jag kastade mig av cyklen och började gå in mot stallet. Inget hördes och jag fortsatte jag öppnade dörren där satt alla tre och väntade på mig.
- vad sen du är sa Madde och ställde sig upp från pallen hon satt på.
- Förlåt mig, det blev aldrig grönt ljus för cyklarna vid ICA.
- Nåja säger Rasmus har ni med er allt?
- Antar det? Säger Mats och börjar gå mot dörren. De går upp för stegen till logen och går på det vingliga golvet. De lägger sig det är en springa det vet de mitt under skåpen. De lägger sig där, Madde börjar plocka upp saker ur sin stora väska hon har med sig.
- Nu tycker jag vi går och vilar en stund i alla fall, Sa Madde.
När vi kom fram till stallet red Mats och Bard på fyrkanten. Bard gick med huvudet nerböjt och tuggade på bettet. Mats satt rakt i ryggen helt slut av ridpasset. Lite längre bort försökte Emma göra en skänkelvikning på Samantha. Samantha var Emmas egna häst men hon kunde inte rida henne särskilt bra. Hon skrek och slog henne! Jonas kom ut ur stallet.
Comment the photo
läste hela, ahh.
man ville nt sluta läsa den, man var helt fäst vid den !
skit bra !
men det är för att jag har skrivit ena delen typ 3 månader innan då är det svårt att forstätta :)
tack! :D
+ att jag rider en islänninng :)
Fast då vill jag skriva den längre och skriva ut den och rätta lite mera isf ;D <3
Lite kul att du skrev om islänning just eftersom att många tror att dom inte kan hoppa osv :)
SNYGGT!
Läste hela !
Har läst alla delarna nu och det är synd att det är slut :(((<3
ja satt o läste o läste o läste :D
du är bäääääst !<3
Vems är det här? Det var helt tyst. Emma tittade upp från Samantha.
- De är mina. Jag la dem i Emmas skåp ja, hon behövde lite skräck.
- Var är Rut? Hon har inte varit här på två dagar, sa jag.
- Konstigt! Hon brukar alltid vara här, det måste ha hänt någonting. Jag messar henne och frågar om vi ska ta hand om Rut åt henne.
förlåt om du tyckte jag var petig... men den var ändå BÄST!
TACK! :D
Sedan så blev det en massa trams bla. textstilen och mellanrummet. MEN LÄS SÅ GÅTT DET GÅR! :D
46 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ponnydiskussion/473730800/
Visa toppen
Show footer