november
torsdag 7 januari 2010 bild 4/4
|
okej,
jag vill verkligen börja om med allt just nu.
orkar inte me all jävla skit.
livet betyder faktiskt ingenting för mig.
mår verkligen skitdåligt.
förrut har jag alltid tänkt att de kommer bli bra,
varför skulle det inte?
men nu har jag faktiskt gett upp med det.
ingen idé att tänka på vad som ska hända,
vad jag vill, vad jag tror.
blir besviken av mina tankar och hopp gång på gång.
nästan varje dag.
känner inte igen mig själv längre.
när jag ser mig i spegeln tänker jag,
vem är du? vad ful du är.
saknar mitt gamla jag.
glad och jobbig och alltid ska vara med överrallt och pratar heela tiden så alla blir sura på mig.
saknar det.
nu är jag bara sur och dryg och jobbig.
kan vara glad ibland, men inom mig mår jag faktiskt jävligt dåligt.
ALLT känns så jävla meningslöst.
har ingenting att se fram emot.
vaknar upp på morgonen och hoppas att något bra ska hända.
men det ända bra är bara nån liten sak.
alltid nåt!
men nej, jag orkar inte.
när jag ser hur andra mår och lever känner jag mig så jävla meningslös.
somsagt, förrut har jag alltid tänkt att de kommer bli bra.
efter regn kommer solsken lixom, men nej kan inte tänka så längre.
litar knappt på någon längre.
har vart med om för mycket lögner och svek.
vill inte vara kvar här.
vill bara fly bort från allt.
och skolan ska vi inte ens prata om.
orkar verkligen inte med den.
men går dit ändå.
där finns nåra få människor som får mig att vilja leva, att försöka gå framåt.
de behöver inte göra nånting egentligen.
bara jag vet att dom finns där.
och skolarbetet, ligger efter som fan yeah.
3 uppgifter i bild + ett prov. och i tyska prov. och nåra uppgifter som jag skiter i och sagt att jag gjort. och slöjden är bara skiit. hatart ;s
är inte ens halvvägs? :)
och läxor och prov orkar jag inte plugga till.
har nog med mig själv.
men jag ska försöka börja ta tag i skiten,
kommer nog inte orka ;s
nödvändig text ;e men var tvungen att skriva lite.
jag vill verkligen börja om med allt just nu.
orkar inte me all jävla skit.
livet betyder faktiskt ingenting för mig.
mår verkligen skitdåligt.
förrut har jag alltid tänkt att de kommer bli bra,
varför skulle det inte?
men nu har jag faktiskt gett upp med det.
ingen idé att tänka på vad som ska hända,
vad jag vill, vad jag tror.
blir besviken av mina tankar och hopp gång på gång.
nästan varje dag.
känner inte igen mig själv längre.
när jag ser mig i spegeln tänker jag,
vem är du? vad ful du är.
saknar mitt gamla jag.
glad och jobbig och alltid ska vara med överrallt och pratar heela tiden så alla blir sura på mig.
saknar det.
nu är jag bara sur och dryg och jobbig.
kan vara glad ibland, men inom mig mår jag faktiskt jävligt dåligt.
ALLT känns så jävla meningslöst.
har ingenting att se fram emot.
vaknar upp på morgonen och hoppas att något bra ska hända.
men det ända bra är bara nån liten sak.
alltid nåt!
men nej, jag orkar inte.
när jag ser hur andra mår och lever känner jag mig så jävla meningslös.
somsagt, förrut har jag alltid tänkt att de kommer bli bra.
efter regn kommer solsken lixom, men nej kan inte tänka så längre.
litar knappt på någon längre.
har vart med om för mycket lögner och svek.
vill inte vara kvar här.
vill bara fly bort från allt.
och skolan ska vi inte ens prata om.
orkar verkligen inte med den.
men går dit ändå.
där finns nåra få människor som får mig att vilja leva, att försöka gå framåt.
de behöver inte göra nånting egentligen.
bara jag vet att dom finns där.
och skolarbetet, ligger efter som fan yeah.
3 uppgifter i bild + ett prov. och i tyska prov. och nåra uppgifter som jag skiter i och sagt att jag gjort. och slöjden är bara skiit. hatart ;s
är inte ens halvvägs? :)
och läxor och prov orkar jag inte plugga till.
har nog med mig själv.
men jag ska försöka börja ta tag i skiten,
kommer nog inte orka ;s
nödvändig text ;e men var tvungen att skriva lite.
Kommentera bilden
du vet vart du har mig,! always be on your side <3
vi måste träffas snart,! kanske över nån helg eller ngt ? för jag ska till fjällen nästa lov =/
jag klarar inte av vissa saker,
- känsliga syner
- deppiga människor
- sorgsna miner och ögon
så fort jag ser någon av mina kompisar, bästavänner så får jag en stöt, först är den liten, då tänker man, nej det är en småsak, det ordnar sig, men när dagar går och personen inte ler, utan istället drar sig tillbaka, då vet man som vän att man måste göra nånting, och försöka med det bästa, att stötta, även om det blir fel ibland vill jag bara att du ska veta att jag finns där bakom, även om du inte ser mig.
finns alltid oavsett vad.
20 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/popcornarme/436150143/
Visa toppen
Visa sidfoten