May
Sunday 14 September 2008 photo 1/1
|
Scandinavian hiphopper in tweed, gray and black.
Tweedpants, Topshop
Oversized cardigan, mammas strl. 40
Bling-Bling necklace, handgjort i tenn från Norge.
Julia var hemma från Oslo i helgen, första och förmodligen enda gången på länge. Så vi satt på Noreberg med hennes föräldrar, drack champagne, vin, åt tacos och pratade Anders Zorn och lyxskor. Därefter gick jag och Julia hem till hennes pappa på sanda, drack öl och kollade roliga klipp på Youtube. Hemskt mysigt. Jag saknar dig redan, Julia! -"Ha de!" med norskt uttal.
Jobbet idag var den västa dagen på hela säsongen. Som ett resultat av den stora vävmässan i Leksand, vallfärdar stora grupplass med Hemslöjdsföreningar även hit till Mora för att kolla på Zorngården. Vi var tre guider och under hela förmiddagen fick vi gå visningar konstant under tre timmar utan ens en två minuters -paus för ett glas vatten. Det var helt kaotiskt, och en fördröjning från första gruppen resulterade i att min andra hemslöjdsgrupp fick vänta en kvart över utlovad tid, och dessutom lyckades jag låsa mig själv ute från huset, utan nyckel till receptionen. Det stod alltså sexton pers i foaljen och trampade otåligt i väntan på visning och dessa trängdes med tio till som väntade på att få hämta ut sina väskor i receptionen. För att inte tala om de 25 pers som stod utanför huset i väntan på en annan extrainsatt visning. Jag fick tränga mig igenom folkmassorna i foaljen för att upptäcka att alla dörrar var låsta. Jag kände direkt 25 blickar på mig och min namnbricka, skrattade nervöst och mumlade något om att jag var utelåst men att jag kommer snart. Därefter fick jag springa bort till museet och ragga upp vaktmästaren med extranyckel.
Trots allt kaos bibehöll jag något slags lugn och gjorde tre lyckade visningar. Sen var det mest att kasta i sig lunchen och göra tre till innan jag kunde plocka undan blommorna i huset, åka hem och somna på sängen. Slitigt.
Det roliga med guidejobbet och som håller mig uppe dagar som dessa, är såklart all positiv respons från besökarna. Hemslöjdstanterna log, gick fram till mig mitt under visningarna bara för att påpeka vilken bra guide de tyckte att jag var, och så tackade de med beskrivningen att min guidining varit "Hjärtlig, innehållsrik och rolig". Då blir man glad. Men gladast och nöjdast blev jag ändå när denna medelålders dam går fram till mig efter visningen, när resten av gruppen har gått, och frågar vänligt:
"Ursäkta? Hur länge har du jobbat som guide?"
"Eh..två somrar...väl"
"Aha, och vilken utbildning har ni fått för yrket?"
"Nja, alltså, vi går med andra, redan rutinerade guider, och läser in oss lite och...ja.."
"Okej, nej för jag jobbar nämligen med att utbilda guider. Jag är ordförande i Svenska guiders riksförbund, och jag måste bara säga: Du är helt strålande!"
That lady made my day.
Tweedpants, Topshop
Oversized cardigan, mammas strl. 40
Bling-Bling necklace, handgjort i tenn från Norge.
Julia var hemma från Oslo i helgen, första och förmodligen enda gången på länge. Så vi satt på Noreberg med hennes föräldrar, drack champagne, vin, åt tacos och pratade Anders Zorn och lyxskor. Därefter gick jag och Julia hem till hennes pappa på sanda, drack öl och kollade roliga klipp på Youtube. Hemskt mysigt. Jag saknar dig redan, Julia! -"Ha de!" med norskt uttal.
Jobbet idag var den västa dagen på hela säsongen. Som ett resultat av den stora vävmässan i Leksand, vallfärdar stora grupplass med Hemslöjdsföreningar även hit till Mora för att kolla på Zorngården. Vi var tre guider och under hela förmiddagen fick vi gå visningar konstant under tre timmar utan ens en två minuters -paus för ett glas vatten. Det var helt kaotiskt, och en fördröjning från första gruppen resulterade i att min andra hemslöjdsgrupp fick vänta en kvart över utlovad tid, och dessutom lyckades jag låsa mig själv ute från huset, utan nyckel till receptionen. Det stod alltså sexton pers i foaljen och trampade otåligt i väntan på visning och dessa trängdes med tio till som väntade på att få hämta ut sina väskor i receptionen. För att inte tala om de 25 pers som stod utanför huset i väntan på en annan extrainsatt visning. Jag fick tränga mig igenom folkmassorna i foaljen för att upptäcka att alla dörrar var låsta. Jag kände direkt 25 blickar på mig och min namnbricka, skrattade nervöst och mumlade något om att jag var utelåst men att jag kommer snart. Därefter fick jag springa bort till museet och ragga upp vaktmästaren med extranyckel.
Trots allt kaos bibehöll jag något slags lugn och gjorde tre lyckade visningar. Sen var det mest att kasta i sig lunchen och göra tre till innan jag kunde plocka undan blommorna i huset, åka hem och somna på sängen. Slitigt.
Det roliga med guidejobbet och som håller mig uppe dagar som dessa, är såklart all positiv respons från besökarna. Hemslöjdstanterna log, gick fram till mig mitt under visningarna bara för att påpeka vilken bra guide de tyckte att jag var, och så tackade de med beskrivningen att min guidining varit "Hjärtlig, innehållsrik och rolig". Då blir man glad. Men gladast och nöjdast blev jag ändå när denna medelålders dam går fram till mig efter visningen, när resten av gruppen har gått, och frågar vänligt:
"Eh..två somrar...väl"
"Aha, och vilken utbildning har ni fått för yrket?"
"Nja, alltså, vi går med andra, redan rutinerade guider, och läser in oss lite och...ja.."
"Okej, nej för jag jobbar nämligen med att utbilda guider. Jag är ordförande i Svenska guiders riksförbund, och jag måste bara säga: Du är helt strålande!"
That lady made my day.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/porslin/267108244/
Visa toppen
Show footer