Jag är mållös, lyrisk och lite vimsig såpass att jag måste anstänga mig för att komma ihåg mitt namn. Jag stod nämligen framför en tavla målad av självaste Alexander McQueen för exakt fem minuter sedan. Den befinner sig i lägenheten under mig. Och i rummet precis under mig, där jag sitter nu vid datorn, hänger en annan av Gianfranco Ferre.
McQueens målning föreställde ingenting. Den bara var. Och den var mörkgrön med djupgröna små kluster som huden på en reptil. Eller en abstrakt dröm. Sedan en mörk, luddig kant runt det hela, cirka 2x1,5 meter stora, verket.
Både Ferre och McQueen är inte längre vid liv. Om jag hör väsen från bottenvåningen så vet jag att jag har fått en frälsning från stora mästare. Inte mig emot.

Ibland är mitt liv rätt interessant ändå. Herregud, det här måste smältas med en öl med kollega+folk på Cresent street nu. Jag skiter fullständigt i om jag ska jobba imorgon nu när jag har stått framför tavlor av storslagna modeskapare. (!!!)

Annons

The photo has no tags

June 2011