September
Wednesday 10 June 2009 photo 1/1
|
Jag har saknat dig och jag svär vid mitt liv, mina ögon har saknar dig. Och mitt hjärta längtar att få känna ditt hjärta. Jag har saknat dig och det är inte något främmande, jag har blivit van med dig. Låt dig vara framför mina ögon, för att du är mitt ögons ljus. Jag blir inte trött av dig.
Oh du vackra människa gud sänt mig, min ängel det är du som lugnar mig med din kärlek.
Jag svär vid gud, det är dig jag talat om från morgon till kväll, från natt till dag och skrytit med jämna mellanrum. Förut vägrade jag att släppa taget, idag når jag framgång. Idag ser jag på tiden med gott öga, och är evigt tacksam. Jag har försökt en massa, jag har försökt med allt du sa att jag skulle göra. Leva vidare, jag gjorde det och bar på min längta i tysnad. En hemsk saknad inom mig tog tär på mitt inre och bildade ett illamående intill mitt psyke. Så less av tanken, hade blivit trött av att tro, tro och tro. På att hoppas, hoppas och hoppas. På kärlek, kärleken, ja på hela skitet! Jag har börjat kunna se dig som en främmande, en vän och en vanlig människa. Men gräver du noga där inne finner du det riktiga svaret. Den där saken som slår varje sekund, den som pumpar ut blod och som håller igång människan den saknar din kropp, dina ögon som såg på henne med hundögon, dina läppar och dina händer som omfamnade. Längar efter dagen då hon ska få se dig av en slump och ödet ska föra er samman igen. Den älskar dig fortfarande. Men något jag ännu står utan är en natt utan svar på mina frågor. Kommer du komma tillbaka till mig och lätta på mitt hjärta?
Oh du vackra människa gud sänt mig, min ängel det är du som lugnar mig med din kärlek.
Jag svär vid gud, det är dig jag talat om från morgon till kväll, från natt till dag och skrytit med jämna mellanrum. Förut vägrade jag att släppa taget, idag når jag framgång. Idag ser jag på tiden med gott öga, och är evigt tacksam. Jag har försökt en massa, jag har försökt med allt du sa att jag skulle göra. Leva vidare, jag gjorde det och bar på min längta i tysnad. En hemsk saknad inom mig tog tär på mitt inre och bildade ett illamående intill mitt psyke. Så less av tanken, hade blivit trött av att tro, tro och tro. På att hoppas, hoppas och hoppas. På kärlek, kärleken, ja på hela skitet! Jag har börjat kunna se dig som en främmande, en vän och en vanlig människa. Men gräver du noga där inne finner du det riktiga svaret. Den där saken som slår varje sekund, den som pumpar ut blod och som håller igång människan den saknar din kropp, dina ögon som såg på henne med hundögon, dina läppar och dina händer som omfamnade. Längar efter dagen då hon ska få se dig av en slump och ödet ska föra er samman igen. Den älskar dig fortfarande. Men något jag ännu står utan är en natt utan svar på mina frågor. Kommer du komma tillbaka till mig och lätta på mitt hjärta?
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/precioouus/378301421/
Visa toppen
Show footer