19 May 2010
Under en låt, "Stand for the fire demon", lägger vår ljudtekniker på en effekt som transponerar ner Martins röst till oigenkänlighet. Det behövdes några minuter till att bara skratta och disku
Jonathan tog sig an att fotografera lite med min kamera när vi spelade, men han fotade även lite när vi gick till skolan innan showtime. Gustav, Jag, Johan och Martin
Vi körde igång strax efter sju, efter att backstage ha pratat hår och conditioner och grejer. yeah...
Det är inte alla som har hört talas om Roky Erickson, men det är bra skit, I tell ya. Martin och Jag
Roky åkte i slutet av 60-talet fast för innehav av marijuana, men istället för att erkänna och riskera fängelse spelade han galen och hamnade således istället på mentalsjukhus där han b
1972 släpptes han från sjukan, men från att ha spelat galen så var han nu nästan där likförbannat, tack vare behandlingen han fått. Gustav
Musiken i sig är ibland rätt så munter, men texterna handlar inte sällan om lucifer, demoner, osv. osv. Allmänt knarkig och konstig, men ack så bra.
Tyvärr så har skivan "The Evil One" tagits bort från Spotify av någon anledning, så man får leta längre efter bra versioner av många låtar.
Vi körde låtar som "It's a cold night for alligators", "Bloody Hammer", "Don't shake me lucifer", "Click your fingers applauding the play", "Mine, Mine, Mind", "I think of demons" - låten som start
"White faces, white faces always haunts me so beautifully. Learning temples, meditating churches always bring out the white of the devil in me"
Vi körde hårt och hade skoj, men det var fasligt varmt och jag borstar helt enkelt bort svett från pannan här, om ni undrar.
Vi hade inte tänkt köra nå extranummer och så blev det. Vi gjorde vår grej och sen fick det räcka. Det blev trots allt en 12 låtar.
Direct link:
http://dayviews.com/pretrer/2010/5/19/