Orden ni säger känns inövade, och jag är inte längre en del av det "vi" som tidigare fanns... De vänner man har, vill man gärna behålla. De vänner man älskar och litar på, säger att de aldrig sviker, och att de alltid kommer att finnas där. Men säg mig, när var senaste gången som ni ville ha med mig på någonting? Hur är det med allt det som vi alltid hade tidigare? varje gång ni pratar om någonting känns det som om jag har legat i koma i flera år. Sen slår det mig... Det är inte jag som har varit borta, det är ni som inte har pratat med mig som tidigare. Jag har inte legat i koma, jag har bara inte varit välkommen att delta i det som ni senare skrattar åt och pratar om.
Säg mig bara... Hur i helvete kan du säga att du älskar mig, och att du ALLTID kommer att finnas där, om du inte ens kan spendera tid med mig?!

Nu får vi se hur många som tar åt sig av det här... Och för att klargöra det här innan, det rör inte alla <3

Förlåt jessi...