Jag var på lajvet spår av frost. Ett vikinga inspirerat skräcklajv. Såklart var jag Asatroende, de där kristna kunde väll försöka men hur kunde deras fjutgud ha en chans mot de stora Asarna.

Det här är ett frejasmycke, freja var den viktigaste för mig eftersom hon är både krigs och kärleksgudinna, Jag spelade Embla som var djupt förälskad i sin vänn Vigdís. Hon var sköldmö och hade endast fått styrka av Freja medan Jag fick all kärlek . Jag spelade olycklig, svartsjuk och ganska hatisk mot allt som ville ta min kära i från mig. Min karaktär hade tidigare förgiftat folk som straff för att de förullämpat min Vigdís, ingen dog, de fick bara ont.

Freja gav dock Embla krigsstyrka i slutet av lajvet, när vi skule försvara oss mot ondskan i skogen. Jag slängde mina örter, skaffade mig ett kortsvärd och ställde mig bland männen och de få sköldmör som fanns. Att örtakvinnan aldrig hade stridit innan verkade inte beröra någon mer än den misshanldae världshusfrun och den gammla sköldmön. Men freja ville väll ge mig något efter att ha gett mig olycka. Ovh i slutet stod jag redo för kamp bredvid min älskade. dog vi så skulle vi i allafall resa tillsammans till frejas boning Folkvagn och kunna tala ut där, kanske kunde vigdis då få lite av all den kärlek som fyllde Embla.

Det hände otroligt mycket mer dock, det finns 1000 saker att berätta. Jag älskar lajv, jag vill lajva mer. Jag har väldigt få bilder men det kommer snart fler.

Annons

The photo has no tags

November 2010