June
Tuesday 13 January 2009 photo 1/1
|
brev till en ängel
jag brukar lyssna efter dina hjärtslag på stan. jag ler mot okända människor och lyssnar riktigt noga. det kan ju vara du.. det kan vara dina hjärtslag.
ibland letar jag även efter dina andetag, men de kommer jag aldrig mer få höra, de finns inte.
det är bara ditt hjärta som fortfarande slår.
jag saknar dig så att det inte går att beskriva med ord. jag tänker på dig varje sekund som jag är vaken och drömmer om dig när jag sover. jag ser dig i solnedgången och hör dig när vågorna slår mot stranden.
nej, förlåt. jag är inte ärlig nu men det är väl så man ska beskriva en död människa? med fina ord och olika klichéer, men jag varken orkar eller kan. du och min saknad efter dig går inte att beskriva.
det enda jag känner och kan skriva är FAN! FAN! FAN!
jag är snart 17 år, sånt här ska inte hända mig. Är det inte meningen att du ska vara med mig och alla andra tills vi är pensionärer? är det inte det?
det är så orättvist att du inte finns längre, men jag har inte riktigt förstått att du är död. jag kan inte acceptera det och gå vidare trots de tre grunderna som vi borde leva efter är att förstå, acceptera och gå vidare. det är lättare sagt än gjort för jag vill inte. jag vill inte leva utan dig och jag vill inte förstå att jag måste.
men du har gått vidare, det är bara ditt hjärta som fortfarande slår.
jag måste fortsätta att leva mitt liv, för jag vet att det är vad du skulle ha velat. jag är tvingad till att vara den 17-åriga skolflickan som förlorat sin kompis. min saknad efter dig kommer aldrig att minska och jag behöver dig fortfarande.
vi saknar dig så mycket att vi blir galna.
men det är bara ditt hjärta som slår..
jag ligger vaken på nätterna och tänker på hur annorlunda livet skulle vara om du fanns kvar hos mig. om du och jag fortfarande andades samma luft och såg samma sol.
jag gråter för att jag känner mig ensammast i världen.
det är för fan inte rättvist och jag saknar dig så mycket att det känns som om mitt hjärta kommer att stanna.
du lever vidare i någon annans kropp, i en kropp som är älskad av någon.
du är borta, jag har inte förstått, accepterat eller gått vidare. jag har heller inte slutat visa det och jag har definitivt inte gråtit klart. men om fem år kommer saker att ha förändrats och då vet jag att jag kommer vara otroligt glad över den tiden jag fick med dig, även om jag velat ha ännu mer tid!
jag är stark och tänker fortsätta att kämpa framåt, så som du skulle ha velat.
de plockade ditt hjärta in i någon annans kropp och vad jag vet så slår det fortfarande.
jag älskar dig och även om du är död så finns du kvar hos mig.
ditt hjärta slår ju fortfarande och ibland så tror jag att jag kan höra det.
katrin påhlman
ur boken "känslan för ord".
idag saknar jag tobias extra mycket.
brev till en ängel
jag brukar lyssna efter dina hjärtslag på stan. jag ler mot okända människor och lyssnar riktigt noga. det kan ju vara du.. det kan vara dina hjärtslag.
ibland letar jag även efter dina andetag, men de kommer jag aldrig mer få höra, de finns inte.
det är bara ditt hjärta som fortfarande slår.
jag saknar dig så att det inte går att beskriva med ord. jag tänker på dig varje sekund som jag är vaken och drömmer om dig när jag sover. jag ser dig i solnedgången och hör dig när vågorna slår mot stranden.
nej, förlåt. jag är inte ärlig nu men det är väl så man ska beskriva en död människa? med fina ord och olika klichéer, men jag varken orkar eller kan. du och min saknad efter dig går inte att beskriva.
det enda jag känner och kan skriva är FAN! FAN! FAN!
jag är snart 17 år, sånt här ska inte hända mig. Är det inte meningen att du ska vara med mig och alla andra tills vi är pensionärer? är det inte det?
det är så orättvist att du inte finns längre, men jag har inte riktigt förstått att du är död. jag kan inte acceptera det och gå vidare trots de tre grunderna som vi borde leva efter är att förstå, acceptera och gå vidare. det är lättare sagt än gjort för jag vill inte. jag vill inte leva utan dig och jag vill inte förstå att jag måste.
men du har gått vidare, det är bara ditt hjärta som fortfarande slår.
jag måste fortsätta att leva mitt liv, för jag vet att det är vad du skulle ha velat. jag är tvingad till att vara den 17-åriga skolflickan som förlorat sin kompis. min saknad efter dig kommer aldrig att minska och jag behöver dig fortfarande.
vi saknar dig så mycket att vi blir galna.
men det är bara ditt hjärta som slår..
jag ligger vaken på nätterna och tänker på hur annorlunda livet skulle vara om du fanns kvar hos mig. om du och jag fortfarande andades samma luft och såg samma sol.
jag gråter för att jag känner mig ensammast i världen.
det är för fan inte rättvist och jag saknar dig så mycket att det känns som om mitt hjärta kommer att stanna.
du lever vidare i någon annans kropp, i en kropp som är älskad av någon.
du är borta, jag har inte förstått, accepterat eller gått vidare. jag har heller inte slutat visa det och jag har definitivt inte gråtit klart. men om fem år kommer saker att ha förändrats och då vet jag att jag kommer vara otroligt glad över den tiden jag fick med dig, även om jag velat ha ännu mer tid!
jag är stark och tänker fortsätta att kämpa framåt, så som du skulle ha velat.
de plockade ditt hjärta in i någon annans kropp och vad jag vet så slår det fortfarande.
jag älskar dig och även om du är död så finns du kvar hos mig.
ditt hjärta slår ju fortfarande och ibland så tror jag att jag kan höra det.
katrin påhlman
ur boken "känslan för ord".
idag saknar jag tobias extra mycket.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/promatoes/319228958/
Visa toppen
Show footer