March
27 April 2006
På torsdagen fick vi veta att vi skulle till "the capital city". Men inte att vi först skulle svänga inom ett minnesmonument.
På väg till det stora fältet där det en gång, före andra världskriget, varit en liten by.
Vid "entrén" stod en staty av en gammal man med sitt döende barn i famnen.
Talet i betong är antalet byar som brändes, med människor i husen, och som aldrig byggdes upp igen.
En gravplats för alla byar. De som hade byggts upp och de som inte hade det.
Det var många som tyckte att det blev för mycket, och inte kunde hålla igen tårarna.
Här är namnen på de byar som sedan nedbränningen, har byggts upp igen.
Här är vi på väg in i Minsk. Lustigt och symbolidskt nog, så spelade de T.a.T.u när vi precis körde in i centrum.
Minsk är verkligen en storstad. Inte några större tecken på fattigdom. Stora ståtliga byggnader överallt. Det enda som vittnade om vilket land man var i var poliser och vakter som hela tiden cir
MINSK
MINSK
Ett bra tecken på att det är en storstad: SOJAKÖTT!
Det var typ 40 grader i bussen när vi kom tillbaka efter att ha gått en tur på stan. Vi svettades. Så här såg jag ut när jag led.
På kvällen när vi kom hem hade Edward ont i halsen och fick genomgå en vitrysk kur. Han skulle badda in halsen med olja och vodka, sedan äta skivas citron, doppad i socker, och till sist dricka e
Den här bilden är bättre.
Direct link:
http://dayviews.com/pseudonym/2006/4/27/
Visa toppen
Show footer