Friday 9 January 2015 photo 1/1
|
för ungefär fyra månader sen blev jag utsatt för ett fruktansvärt övergrepp. mående har bara dalat neråt och jag plågas av vidriga minnen, flashbacks, mardrömmar, och framför allt, en fruktansvärd rädsla. jag är livrädd att denna person vet om att jag polisanmält brottet och att han nu är ute efter mig och vill döda mig. jag menar, om han är kapabel till att göra det han utsatte mig för. vem fan vet vad han mer skulle kunna göra. jag tror inte på gud eller nån högre makt, men när jag låg där på marken, helt övertygad om att, ah. nu är det slut, så var det någon som vakade över mig. för jag dog inte. han ställde sig upp och gick därifrån. han slog mig inte, rörde mig inte på det sättet. han höll fast mig jävligt hårt men fick inget slag. så fysiskt, klarade jag mig undan. men mitt psyke är helt förstört. hans ord spelas upp hela tiden i mitt huvud och jag känner mig så fruktansvärt jävla äcklig. varför var han tvungen att ta på mig på sättet han gjorde? varför kunde han inte bara ha slagit mig och inte gjort det andra? min kropp är ärrad för livet. när jag ser på min kropp så vill jag bara kräkas. klarar knappt av att duscha. ibland kan jag liksom känna hans grepp runt mina armar. allt jag byggt upp under förra året har liksom krossats.
iaf. detta har gjort så att jag utvecklat PTSD. både jag och min psykolog hade hoppats på att detta skulle gå över av sig själv. men det gjorde det inte. vi diskuterar om att påbörja en traumabehandling. men utifrån det hon har berättat hur en sån behandling går till så känner jag, aldrig. aldrig aldrig aldrig. men samtidigt så pallar jag inte ha det såhär längre. så jag vet fan inte vad jag ska göra. så nu till syftet med detta inlägg. är det någon av er som gjort en sån behandling? är det värt det? blir det bättre? jag känner noll hopp om att detta kommer gå över. men jag vill ändå tro på att det inte kommer vara såhär resten av mitt liv.
Annons
Windspiel
Sat 10 Jan 2015 01:41
Nu har jag förvisso minimal erfarenhet när det gäller specifikt traumabehandling vid sexuellt övergrepp, men vill ändå försöka ge min synpunkt.
När personer varit med om upplevelser som orsakar post-traumatisk stress, så finns det en tendens att personen förflyttar händelsen bort ifrån verkligheten. Med detta menar jag att man försöker separera sig själv ifrån det som hänt, givetvis eftersom det är för obehagligt att ha nära sig. När det kommer till övergrepp så kan det här då uttrycka sig i att personen separerar sig själv ifrån sin kropp. Sedan när man då ser på sig själv så ser man kroppen som en del av den obehagliga händelsen, man känner sig då exempelvis äcklad och arg. Fortgår det här över tid kan det leda till en mängd komorbida tillstånd, alltså psykiska sjukdomar som har roten i den ursprungliga händelsen.
Terapins syfte blir således att försöka återknyta och integrera sig själv med det som hänt, och inse bland annat att det inte var ens eget fel, det fanns inget som man kunde göra, andra har varit med om liknande med mera.
Det här är ingen smärtfri process som du självklart vet, men att återuppleva traumat i en trygg sfär kommer att hjälpa dig att desensibilisera händelsen. Ordet innebär i det här fallet att man genom återupplevelse dämpar smärtan mer och mer, får ny insikt, förståelse och förlåtelse gentemot sig själv.
Jag vet hur det är att inte se någon utväg ifrån lidandet, men vet också att man har alla möjligheter att få nya perspektiv när man lärt sig navigera i mörkret.
När personer varit med om upplevelser som orsakar post-traumatisk stress, så finns det en tendens att personen förflyttar händelsen bort ifrån verkligheten. Med detta menar jag att man försöker separera sig själv ifrån det som hänt, givetvis eftersom det är för obehagligt att ha nära sig. När det kommer till övergrepp så kan det här då uttrycka sig i att personen separerar sig själv ifrån sin kropp. Sedan när man då ser på sig själv så ser man kroppen som en del av den obehagliga händelsen, man känner sig då exempelvis äcklad och arg. Fortgår det här över tid kan det leda till en mängd komorbida tillstånd, alltså psykiska sjukdomar som har roten i den ursprungliga händelsen.
Terapins syfte blir således att försöka återknyta och integrera sig själv med det som hänt, och inse bland annat att det inte var ens eget fel, det fanns inget som man kunde göra, andra har varit med om liknande med mera.
Det här är ingen smärtfri process som du självklart vet, men att återuppleva traumat i en trygg sfär kommer att hjälpa dig att desensibilisera händelsen. Ordet innebär i det här fallet att man genom återupplevelse dämpar smärtan mer och mer, får ny insikt, förståelse och förlåtelse gentemot sig själv.
Jag vet hur det är att inte se någon utväg ifrån lidandet, men vet också att man har alla möjligheter att få nya perspektiv när man lärt sig navigera i mörkret.
springspring
Sat 10 Jan 2015 23:01
tack för din kommentar! ska försöka ta mig samman och faktiskt påbörja en behandling för jag hoppas (och tror) att det kanske kan bli någonting bra
Windspiel
Mon 12 Jan 2015 23:07
Får ursäkta om det upplevdes som ett kallt svar, hade inte alls för avsikt att säga att du "skall ta dig i kragen" eller liknande. Det du varit med om är uppriktigt hemskt, men samtidigt tror jag på individens förmåga att övervinna även det värsta. Det kommer gå jättebra så länge du försöker trots hindren som finns i vägen :)
springspring
Wed 14 Jan 2015 10:16
nej det var inte så jag uppfattade det. men måste försöka få in i huvudet att jag måste ta tag i detta nu. vi ska börja lite smått nu med min "rädsla" för främmande män/killar.
tack för din uppmuntran! :)
tack för din uppmuntran! :)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/psykisksjukdom/519326010/