November
Monday 27 September 2010 photo 1/1
|
Jag har så otroligt mycket att säga, men ändå står allt still. Det finns så mycket jag hatar, men ändå så mycket som jag älskar. Personer, platser, saker, ljud, bilder, minnen, allt. Jag vet egentligen inte vad det är jag vill säga. Vill jag berätta om vad det är som gör livet värt att leva, eller vill jag berätta om all skit som finns ?
Jag sitter här, klockan 02:23, tidig måndag morgon, med isvatten framför mig, musik i högtalarna och miljontals tankar som krockar bakom pannbenet. De är så många att jag inte ens vet vad jag tänker på. Jag önskar jag visste.
Jag är rädd. Det erkänner jag.
Men jag tror att vi alla är rädda, och det har jag alltid trott. Dock visar inte alla det. Vissa kanske inte ens vet om det. Det beror på hur djupt in det ligger, hur väl gömt det är.
Jag vet vad jag är rädd för, och jag vet varför. Det enda jag inte vet, är hur jag ska bli av med den. Och jag undrar, om jag någonsin kommer att bli kvitt just den rädslan. Jag skäms så mycket, fastän jag kanske inte borde.
"Tiden läker alla sår."
Gör den det, verkligen ? Vissa sår kanske läker, men ärren finns kvar. I vissa fall tynar de bort, som när katten rev dig, när du snubblade i trappan, eller när du skar dig på pappret du skulle ta hem från skolan. De försvinner. Ibland efter veckor, ibland efter dagar.
Men har du blivit skjuten i ansiktet - vad är det då som tynar bort ? Är det skadorna, minnena eller personen bakom ärren ?
Jag är rädd, det är jag. Men jag står, och det kommer jag alltid att göra.
Inga kulor i världen kan fälla mig.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 27 Sep 2010 17:37
Klockan från mässan :D
Anonymous
Mon 27 Sep 2010 16:02
Sjukt massa bra text.
Vickeehh
Mon 27 Sep 2010 12:15
Väldigt fin text!! och jag gillar verkligen bilden också! :) Du är jätteduktig på att fota verkligen :D
Anonymous
Mon 27 Sep 2010 05:26
Gillar detta foto!
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/psykophobia/473164084/
Visa toppen
Show footer