Saturday 23 February 2008 photo 4/5
|
Jag är så glad att du finns. Utan dig tror jag inte att jag hade varit den jag är idag. Vi har haft våra bråk och slagsmål i våra dar, men alltid har det löst sig. Du har alltid funnits där för mig när jag som mest behövde det. När jag varit glad, har du skrattat med mig, när jag varit ledsen, har du gråtit med mig och tröstat mig. Du har sett mig i alla situationer som finns och du vet mer om mig än vad jag själv vet. Allt tragiskt som jag gjort har du accepterat, och tagit emot mig med öppna armar. Allt har varit så underbart, en sån speciell vän borde alla ha. Men en dag vände det, bara sådär. Varför? Eller att allt vände på en dag, det är kanske lögn. Men det tog inte många dagar innan vi inte sa ett ljud till varandra. Jag antar att allt detta skett pga. att jag är så envis, och du lika så. Varför gav jag mig inte och lyssnade på dig? Då hade det fortfarande varit du och jag. Vi hade fortfarande varit vänner. Jag minns alla knäppa och korkade saker vi gjort tillsammans. Alla somrar som vi haft, alla roliga saker vi gjort. Och allt pinsamt, ja det ska vi inte prata om bara. Jag minns alla glada stunder vi haft, och alla de dåliga vill jag bara förtränga. Jag minns allt. Egentligen vill jag bara ringa dig och höra så att allt är bra. Men det är jag för feg för, eller rädd är kanske det rätt ordet. Så rädd för vad du skulle säga. Jag vet inte hur jag ska bete mig, vet varken ut eller in. Vet inte vilken väg jag ska ta. Vill bara att allt ska bli bra igen, det var du och jag mot världen. Men nu är det bara jag, mot denna stora hemska värld. Jag vet inte hur jag ska lösa detta, hur ska ja klara att kämpa mot allt ont utan dig? Jag är så liten utan dig, varför finns du inte här som förr?saknar dig så innerligt, och det finns ingen som kommer att kunna ta din plats i mitt hjärta. och du kommer alltid att vara mina bästa vän vad som än händer. och det vet du hjärtat <3 tyckte bilden passar <3
Annons