August
Show more 5 September 2007
FJÄLLVANDRRRRING, dag två.
vaknade äckligt tidigt, bara för att gå en onödigt
lång väg för att kolla på ett jävla trähus och några kullar.
och eftersom att NÅGON sov så sjukt kasst,
så var verkligen inte hon på humör. jag tyckte sådär.
d-d-det var kallt,
men natten var ändå värst.
jag var verkligen inte pepp,
inte på någonting. jag hade ont överallt, dummma.
och som jag skrev tidigare så skulle vi ut och gå,
en onödigt långt sträcka.
tur att hassan var en gentleman,
och ville bära första biten. (Y)
alltså, det var ju fint och så.
men aldrig att det var värt det, inte idag.
den förra kungens, stuga eller nått.
den var ful, och hemsk. skorstenen däremot, gillades.
vi gick i alla fall och satte oss, och så
ringde nån av ledarna för den längre turen och sa att dom såg oss.
så dom kom dit, och vi satt och pratade med dom. fast i
för jag hade fullt upp med att kasta bär på jonas och anton,
som vanligt. terroristerna på fjället, det var dom två. absolut.
åttiograder, åttiofem på sina ställen.
jag fick vara man, och cristina en fikus. jag tog packningen. HA!
blev i alla fall överlyckliga när vi kommit upp,
skönt att ha gjort det. och skönt att ha klarat av det, jag var stolt.
och utsikten där alltså
jag älskar bilden
jag gillar människorna,
ttttttråkigt att jennie inte var med.
jajjamen, jennie.
gick iväg för att plocka en blomma till våran uppgift.
den var luddig,
och jag tyckte att den var söt.
den människan kommer aldrig att bli någon man,
jag fick bära packningen. ja, jag är starkast. faktiskt så tror jag det.
ni ser ju själv,
vilka armar människan har.
jag var en pudel,
vah.
vvvi satt och hade deeptalk med jonas.
men hon hade inte så mycket att komma med,
öppna käften gjorde hon ju. men det kom aldrig något vettigt ur den.
man kunde nästan tro att jag och cristina var släkt,
vi var lika hjärndöda och hade lika dålig humor. as usually.
jonas funderade länge på att gå och sätta sig hos vettiga människor.
valet blev väldigt lätt, eftersom att jag och hassan skulle laga mat.
alltså, makaroner hela dagarna. jag blev i alla fall inte less.
dom här två,
som gjorde mitt liv lättare. jag slapp skavsår, och varma fötter.
s-s-sen,
under tiden då jag och hassan satt och åt så säger hon:
men, petter och jim. jag bara, men hah. är hon dum eller?
men mycket riktigt, så hade dom hä
petter var trött,
så han fick ligga och ta igen sig i vårat tält.
sen var han pigg och glad igen..
..men jag var bara så jävla slut i huvudet.
ursäkta att jag vrider nackarna av er (6)
digitalkamera,
det hade jag längtat efter. men strax efter bilden togs så dog den.
Direct link:
http://dayviews.com/puckounge/2007/9/5/
Visa toppen
Show footer