men bortglömd och så jävla random.
ja, bilden alltså. i synnerhet den nu.

jag vet inte vad som är värst faktiskt,
att känna att fyra år inte spelar någon roll eller att veta om att man inte har någon betydelse. åtminstone så trodde jag att vi värdesatte det här, men är det verkligen så?
jag har inte varit världens bästa vän och till en viss del så kan jag förstå dig, men allting kan inte vara på dina villkor jämt. du kan inte begära att alla ska se och förstå, inte jämt.
det här sårar mig, för det gör fruktansvärt ont att känna sig ovärd och som en i mängden när jag egentligen vet att det är så mycket mer.

hur som helst så har hjärtat blivit tussig nu. men trots det så känner jag skadeglädje
(till en viss del förståss), för det innebär att han troligtvis åker hem imorgon. ehe, ja!

jag antar att sex timmars sömn kommer att påverka mig imorgon, så det är väl
dags att börja tänka på refrängen.. upp på källarbacken, nanana. hah, ja. internt och det tyckte ni inte om, trots att vi hade hysteriskt roligt! men nu, så det är dags att krypa ner i sängen.

Annons

The photo has no tags

serenadesbyme Wed 7 May 2008 17:07

upp för källarbacken, hahah, ja, hjälp. egentligen är det mest hemskt, men roligt ändå.

1 comments on this photo

May 2010