Jag och Therése firade sexmånaders dag den 5 juli. Jag gav henne en bärbar dator som jag skruvat ihop till henne som hon kunde ha i Kalmar sen. Av henne fick jag en scrapbook där det finaste ögonblicken av vårt förhållande fanns med. Den bärbara datorn känndes som en så ynklig pressent jämfört med scrapbooken som hon sletet med i minst en veckas tid. Jag tittade i den i fredes och jag böla mer än mamma gjorde på brosans bröllop... Och det var en hel del. Jag saknar det vi hade tillsammans.Jag saknar de ögonblick vi hade ihop. De saker vi gjorde tillsammans. Jag saknar att se dig komma gåendes till skolan. Jag saknar att möta dig med en stor kyss. Jag saknar att plugga kemi tillsammans med dig som nästan alltid slutade i annat. Therése, din 6 månaders pressent till mig var det vackraste jag fått av någon i hela mitt liv. Jag inser först nu varför mamma blev överlycklig av att få saker som jag gjort i slöjden. Det är gjort med blod,svett och tårar. Jag fattar ärligt talat inte varöfr i helvete jag skriver detta på bilddagboken över huvud taget. Varför säger jag inte det till dig istället? Du lär ju inte läsa detta eftersom du har fan ingen jävla bilddagbok! Det känns som om jag redan skadat dig tillräckligt och jag vill inte skada mig mer så därför så håller jag käften om vad jag känner. Sen kommer den stora frågan: Varför älskar jag inte dig när jag saknar det vi hade? Kommer jag någonsin få reda på svaret. Om jag ändå visste det. Just nu önskar jag att jag bara kunde sluta andas och sluta existera. Det finns en fråga som är mer irreterande än vad fanns innan big bang och det är: Varför slutade jag älska dig?

Annons

The photo has no tags

October 2009