November
Monday 10 December 2012 photo 4/4
|
~ Erica Bredberg @brudensluff
För det är meningen att vi alla ska dö.
Vi kämpar för att hålla kvar människor vi älskar vid våran sida, vi kämpar för att hitta nån att älska, någon att bli älskad av.
Vi kämpar för att få ett fungerande liv, något att vara lycklig över.
Men när är man egentligen lycklig?
När är man så där riktigt jävla glad?
Då man flyger på moln, på riktigt?
Ingen har sagt att det skulle vara såhär svårt att växa upp.
Alla olika val man måste göra och alla olika situationer man hamnar i. Alla bråk och tjafs som ändå inte leder någonstans. Alla gånger vi blir krossade och stampade på.
Alla gånger man får hjärtekross.
Dom gånger man gråter tårar för meningslösa saker.
Dom gånger då kroppen inte orkar ta mer skit.
Så mycket vi skrattar om dagarna, varför?
Varför vara lycklig och överdrivet lottad när meningen i slutet egentligen är art vi ska dö?
Ruttna bort, tyna bort och aldrig mera kunna känna, se, lyssna eller prata.
Meningen? Varför finns vi ens?
Känns som attallt bara händer för att man ska tänka på något annat än döden, något annat än vad vi egentligen går och väntar på dag ut och dag in.
Annons
Geo tag
Visa toppen
Show footer