Wednesday 9 March 2011 photo 2/3
|
Ibland kan jag bara vara helt "vanlig" och inte alls känna behovet av att resa,
men ibland så kommer det över mig.
Denna vandringslusta, som tyda fint översätter det till, vaknar och jag vill bara bortbortbort
och det känns som att jag bara borde ta mina sparade slantar och
köpa en envägsbiljett till vartsomhelst - kanske Prag, kanske Saigon, kanske Tripoli.
Jag kan inte sitta still, inte koncentrera mig.
Jag får fysiskt ont av att veta att jag inte bara kan ge mig iväg.
Det kryper i hela kroppen och det känns som att det skulle vara så enkelt att bara
försvinna i mörkret, men jag kan inte bara försvinna.
Jag måste gå klart gymnasiet, måste få mina dåliga betyg och skit och sedan är jag fri.
Fri att försvinna och leva och kanske hitta något, någon, allt.
Fri att resa.
...det som gör allt mycket svårare är faktumet att inte ett skit kommer gå som jag vill
och att jag inte kommer ha pengar nog att bara resa direkt efter gymnasiet,
jag kommer sitta fast och sjunka djuptdjuptdjupt i kviksand och få ett tråkigt jobb som
visserligen är betalt men som en apa skulle kunna göra och den tanken ligger och gnager.
Och det gör nästan lika ont som att inte kunna resa.
Ibland kan jag bara vara helt "vanlig" och inte alls känna behovet av att resa,
men ibland så kommer det över mig.
Denna vandringslusta, som tyda fint översätter det till, vaknar och jag vill bara bortbortbort
och det känns som att jag bara borde ta mina sparade slantar och
köpa en envägsbiljett till vartsomhelst - kanske Prag, kanske Saigon, kanske Tripoli.
Jag kan inte sitta still, inte koncentrera mig.
Jag får fysiskt ont av att veta att jag inte bara kan ge mig iväg.
Det kryper i hela kroppen och det känns som att det skulle vara så enkelt att bara
försvinna i mörkret, men jag kan inte bara försvinna.
Jag måste gå klart gymnasiet, måste få mina dåliga betyg och skit och sedan är jag fri.
Fri att försvinna och leva och kanske hitta något, någon, allt.
Fri att resa.
...det som gör allt mycket svårare är faktumet att inte ett skit kommer gå som jag vill
och att jag inte kommer ha pengar nog att bara resa direkt efter gymnasiet,
jag kommer sitta fast och sjunka djuptdjuptdjupt i kviksand och få ett tråkigt jobb som
visserligen är betalt men som en apa skulle kunna göra och den tanken ligger och gnager.
Och det gör nästan lika ont som att inte kunna resa.