June
Sunday 19 June 2011 photo 1/1
|
listening to» 大塚愛 - 金魚花火
pop/ballad
Haft långhelg, underbart skönt.
Sovit ut ordentligt, gråtit ut nästan ordentligt.
Undrar dock lite när det skall ta slut med allt, jag kan inte må riktigt bra när jag vet att en del som betyder så oerhört mycket inte gör det. Det är liksom inte bara för min skull som jag vill att de ska bli bättre, låter ju nästan som det när jag läser om min förra mening, men... jag det är även så att jag vill att den här sommaren skall bli bra.
Bra mycket bättre än den förra. Och då måste ju alla må bra också.
Så jag äter hönökaka till frukost på morgonen och det känns nästan som om att ifall jag blundar
så är jag barn igen och sitter i mormors kök. Finkusinerna och lillebror och jag.
Som om det var den tiden som man kunde springa ut barfota i gräset och ner och plocka vinbär i burkar eller bara i händerna och äta tills man hade röda fläckar på fingrar och kinder och det nästan gjorde ont på tungan för att bären var så syrliga.
Det är jobbigt att vara i Järpen nu, så långt borta från där man verkligen vill vara.
Jag har inte träffat familjen, eller släkten som det heter, sedan jullovet, sedan nyår.
Jag saknar dem.
Fortfarande, trots att jag är så stor och nästan vuxen. Trots att jag alltid bott långt borta från dem.
Det blir lite ensamt ibland, tomt, en avsaknad av en trygghet som är eller ska vara så naturlig. Det blir ännu jobbigare när alla bara mår skit och lotsas in och ut överallt och hela tiden och man inte ens kan träffa någon.
Men imorgon så är det jobb igen, så jag ska passa på att läsa och skriva och rita och lyssna och inte göra något som skulle anses som vettigt om man inte är en fåntratt som jag.
Börjar faktiskt känna mig ganska duktig på att skriva.
Funderar på NaNoWriMo, huruvida jag skulle göra som jag funderat på eller inte ännu osäkrare än tidigare, men tror jag skall ställa upp. Jag har ju skapat en hel värld bara för det, och en hel drös med karaktärer.
En del måste visserligen få lite mer personlighet, eller mindre, och en del har jag ingen aning om hur de ska se ut.
Några är dock helt klara för att leva, för att rusa iväg och drömma och filosofera och ha äventyr och vara pretentiösa.
Cello är ett underskattat instrument förövrigt, så fruktansvärt vackert.
どんな言葉にも できない、 光で 目がくらんで
pop/ballad
Annons
Comment the photo
Coffeeisgood
Sun 19 Jun 2011 22:34
Jag känner för att skriva något. Jag får inte riktigt till några ord. Jag känner igen mig i en del det du skriver.
purplepants
Mon 20 Jun 2011 18:33
Jag tycker det är trevligt när något jag skrivit får en här effekten. De ord du skrev här i din kommentar är något jag tyvärr alltför ofta känner igen mig i.
Andree Gabrielsson
Sun 19 Jun 2011 22:15
Andree saknar dig lite grand han också. Och typ alla andra små kottar.
Anonymous
Sun 19 Jun 2011 19:40
jag saknar dig...
purplepants
Sun 19 Jun 2011 20:18
Det borde vi allt, men jag är antagligen inte i jämtland igen förräns augusti.
purplepants
Tue 21 Jun 2011 20:51
Vi kan vara söta båda två då, om än inte tillsammans.
(Världen är förvirrande.)
(Världen är förvirrande.)
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/purplepants/491800243/
Visa toppen
Show footer