June
Monday 5 September 2011 photo 1/1
|
(This is brilliant and I love you.)
Idag var jag mest arg men också massvis med söt och en hel massa leenden.
Gick igenom i stort sätt hela känslospektrumet förutom kanske passionerad kärlek, men på en del små vis var det ändå fullt av passion och det finns alltid en kärlek underliggande.
Så jag var elak och sade taskiga saker och ursäktade mig och skämde antagligen ut mina vänner med hur högt jag pratade och slog i bord och sedan var omvänd och relativt tyst medan tårarna rann ner för mina kinder. Ha. Jag blir så fruktansvärt oattraktiv när jag gråter, inte för att jag direkt är något att skryta med i vanliga fall heller.
Efter lunchen var över fortsatte jag vara otrevlig och arg, tills dess att jag kollade på SuJu klipp i min iPod, men sedan kommer rektorn och ska prata och nästan all min ilska kom tillbaka.
Det hela fortlöper sedan så att rektorn kommer till oss och är trevlig och lugn och pratar och jag är så arg att jag reser på mig och försöker lägga mina scheman på bordet där jag egentligen satt och sedan går ut ur rummet och smäller igen dörren efter mig.
Gick ut och satte mig i en fåtölj, tog en bok om historia, pratade med Annelie när hon kom ut efter mig och förklarade allt som gör mig så arg och trött och irriterad och helt jävla slut. Att scheman aldrig funkar. Att man alltid hamnar i kläm. Att om jag inte hade haft så fantastiska vänner och underbara lärare kanske redan skulle ha bytt skola förra året. Hon tycker jag ska prata med Stefan, men jag är så arg att jag vägrar och jag gråter igen, gråter hela tiden jag pratar, och säger - Jag vill inte prata med Stefan för jag är så upprörd att jag inte kan prata eller föra eller artikulera mig väl, för jag bara gråter. För det hjälper inte att prata med honom för han lyssnar inte och han lär lyssna ännu mindre när jag gråter och är en vek dum gymnasietjej. Annelie sade något fint och var uppmuntrande och jag satt kvar där ute och var arg och upprörd och fruktansvärt trött.
Sedan fortlöpte dagen och herregud är allt jag säger om delar av det.
Förlåt mig Gud för att jag är en sådan dålig ateist, som vi sade.
Så, att vara utmattad och hungrig men på ganska bra humör var hur jag rullade förutom att jag flög lite smått.
Flög iväg med mitt paraply på sushiäventyr med Hannah och Frida och Petter-på-cykel. Det var fruktansvärt trevligt, faktiskt. Gott också.
Jag orkar inte skriva mer, är så trött nu, men herregud säger jag bara återigen. Jag har ett socialt umgänge so far this year, har saker på g hela tiden känns det som - tillskillnad från när jag är asocial och helt missanpassad som tonåring.
Haha. Mitt liv. Ibland undrar jag.
Det känns helt okej iallafall, även om jag antagligen ses som galen.
Svenska språket och jag kom inte helt överens när jag skrev detta heller, jag ber om ursäkt för detta.
Gick igenom i stort sätt hela känslospektrumet förutom kanske passionerad kärlek, men på en del små vis var det ändå fullt av passion och det finns alltid en kärlek underliggande.
Så jag var elak och sade taskiga saker och ursäktade mig och skämde antagligen ut mina vänner med hur högt jag pratade och slog i bord och sedan var omvänd och relativt tyst medan tårarna rann ner för mina kinder. Ha. Jag blir så fruktansvärt oattraktiv när jag gråter, inte för att jag direkt är något att skryta med i vanliga fall heller.
Efter lunchen var över fortsatte jag vara otrevlig och arg, tills dess att jag kollade på SuJu klipp i min iPod, men sedan kommer rektorn och ska prata och nästan all min ilska kom tillbaka.
Det hela fortlöper sedan så att rektorn kommer till oss och är trevlig och lugn och pratar och jag är så arg att jag reser på mig och försöker lägga mina scheman på bordet där jag egentligen satt och sedan går ut ur rummet och smäller igen dörren efter mig.
Gick ut och satte mig i en fåtölj, tog en bok om historia, pratade med Annelie när hon kom ut efter mig och förklarade allt som gör mig så arg och trött och irriterad och helt jävla slut. Att scheman aldrig funkar. Att man alltid hamnar i kläm. Att om jag inte hade haft så fantastiska vänner och underbara lärare kanske redan skulle ha bytt skola förra året. Hon tycker jag ska prata med Stefan, men jag är så arg att jag vägrar och jag gråter igen, gråter hela tiden jag pratar, och säger - Jag vill inte prata med Stefan för jag är så upprörd att jag inte kan prata eller föra eller artikulera mig väl, för jag bara gråter. För det hjälper inte att prata med honom för han lyssnar inte och han lär lyssna ännu mindre när jag gråter och är en vek dum gymnasietjej. Annelie sade något fint och var uppmuntrande och jag satt kvar där ute och var arg och upprörd och fruktansvärt trött.
Sedan fortlöpte dagen och herregud är allt jag säger om delar av det.
Förlåt mig Gud för att jag är en sådan dålig ateist, som vi sade.
Så, att vara utmattad och hungrig men på ganska bra humör var hur jag rullade förutom att jag flög lite smått.
Flög iväg med mitt paraply på sushiäventyr med Hannah och Frida och Petter-på-cykel. Det var fruktansvärt trevligt, faktiskt. Gott också.
Jag orkar inte skriva mer, är så trött nu, men herregud säger jag bara återigen. Jag har ett socialt umgänge so far this year, har saker på g hela tiden känns det som - tillskillnad från när jag är asocial och helt missanpassad som tonåring.
Haha. Mitt liv. Ibland undrar jag.
Det känns helt okej iallafall, även om jag antagligen ses som galen.
Svenska språket och jag kom inte helt överens när jag skrev detta heller, jag ber om ursäkt för detta.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 6 Sep 2011 08:06
Du är så fin, Stina c:
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/purplepants/495765885/
Visa toppen
Show footer