Monday 3 October 2011 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
Jag får tydligen inte vara "den fula kompisen". Vet inte riktigt hur jag känner över detta.
Det borde väl vara positivt, men det skulle ju liksom ha löst alla problem.
Andra intressanta saker från dagen innefattar väl när man var en sådär fem minuter sen till historielektionen och när man kommer in så utropar Silje 'DU HAR BYXOR PÅ DIG'. Eller om det var 'Har du byxor på dig', som lite frågande. Jag lutar lite mer åt det första för liksom, ja, obviously så har jag byxor på mig.
Har dessutom skrivit ungefär tvåtusen ord under förmiddagen.
Vet att jag skriver långsamt, men tror att det lite blir så när jag aldrig planerar något särskilt utan bara låter berättelsen gå lite som den vill.
Lite som frigående höns, eller något, så ni kan köpa äggen utan att få skuldkänslor över hönorna och deras trånga småburar. Vad detta är en metafor eller allusion för eller vad det nu ska vara vet jag inte.
Och, liksom, tidigare så har jag trott att jag bara kan skriva på kvällen - och jag är som mest kreativ då, det går inte att komma ifrån, men det här som jag skrev imorse är bland mina personliga favoriter av det jag skrivit.
It's soft and domestic and nothing much happens. Inget banbrytande, inget fantastiskt och innovativt, men det känns bra när man läser det. Man drunknar inte, men man blir en del av det där ljuset som kikar in genom neddragna rullgardiner och fyller ett rum med värme på något sätt, om ni förstår vad jag menar.
Och ja, det är mycket troligt att jag överdriver och ser mig själv som bättre än vad jag är.
Det brukar vara så.
Det borde väl vara positivt, men det skulle ju liksom ha löst alla problem.
Andra intressanta saker från dagen innefattar väl när man var en sådär fem minuter sen till historielektionen och när man kommer in så utropar Silje 'DU HAR BYXOR PÅ DIG'. Eller om det var 'Har du byxor på dig', som lite frågande. Jag lutar lite mer åt det första för liksom, ja, obviously så har jag byxor på mig.
Har dessutom skrivit ungefär tvåtusen ord under förmiddagen.
Vet att jag skriver långsamt, men tror att det lite blir så när jag aldrig planerar något särskilt utan bara låter berättelsen gå lite som den vill.
Lite som frigående höns, eller något, så ni kan köpa äggen utan att få skuldkänslor över hönorna och deras trånga småburar. Vad detta är en metafor eller allusion för eller vad det nu ska vara vet jag inte.
Och, liksom, tidigare så har jag trott att jag bara kan skriva på kvällen - och jag är som mest kreativ då, det går inte att komma ifrån, men det här som jag skrev imorse är bland mina personliga favoriter av det jag skrivit.
It's soft and domestic and nothing much happens. Inget banbrytande, inget fantastiskt och innovativt, men det känns bra när man läser det. Man drunknar inte, men man blir en del av det där ljuset som kikar in genom neddragna rullgardiner och fyller ett rum med värme på något sätt, om ni förstår vad jag menar.
Och ja, det är mycket troligt att jag överdriver och ser mig själv som bättre än vad jag är.
Det brukar vara så.
Annons
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/purplepants/496914813/