picture is gpoy, all day, every day. writing is hell.
random extremely lovely person on lj is amazing
and encouraging and wants to squish me.

på fredagsmorgonen så försov jag mig, vaknade och var sjuk.

lyssnar på daniel adams-ray, han är februarimusik för mig av någon anledning. (still bummed i didn't get to see him last year.) han är fin fin fin fin megafin. gryningspyromanen är fortfarande min favorit av låtarna från albumet, även om jag som helhet tycker väldigt mycket om det också.

anledningen till att jag lyssnar på honom just nu är väl för att jag hittade en bild där det stod "If someday we all go to prison for downloading music, I hope they split us by music genre" och Hannah och jag kom fram till att vi har för blandad musiksmak än att hamna i något annat än någon form av övrigt grupp, men jag var lite orolig att jag skulle vara för poppig för att få hamna med henne. hon sade att eftersom hon också lyssnade på dra så gick det nog bra.

jag vill inte hamna i någon jpop/kpop/mandopop indelning känner jag. vet inte om jag skulle klara av det. för klart jag är elitist, kallas ju inte för hipster-Stina för intet liksom. lol. även om jag inte riktigt tror att det är någon större grupp människor som lyssnar på mandopop och laddar ner det i sverige, men jag skulle säkert bli förvånad om jag bara visste. eller inte.

jag tycker om daniel adams-ray för att han har mysig musik och leker med texter och ord på ett sätt jag älskar, och för att jag kan i en viss mån relatera riktigt ordentligt till hans texter. blommande jacarandor, sjungande syrsor... det är ju min barndom. eller, det är en del av min barndom, but point still stands. och så har han ju facebook låten, voyeuren.
och jag kan inte låta bli att älska sättet han bygger upp texterna på, han skriver som på rim fast ändå inte, som en rap fast ändå inte, som flyter ihop som en form av inre monolog för där en mening tar slut börjar den andra direkt och där den börjar fortsätter det som på lek vidare. typish.

^ Dat pic! WORD!