Jag såg en film på TV i lördags. Jag känner mig duktig. Enda anledningen till att jag såg denna film var av misstag först/mina far som bläddrade långsamt mellan olika kanaler, men det var en massa färger och vackra människor. Ett episkt kinesiskt kostymdrama. All sådan skit som jag gillar, förutom att det inte var skit då.
Otroligt vackra Gong Li var dessutom med i den, och lol, en av de kinesiska musiker jag lyssnade på för fyra år sedan (och nu igen) var också med! Jay Chou-geger~♥♥
Är alla lika imponerade som jag att jag såg en film? Inte? Okej, let's move on then!

Igår så träffade jag Fiff och vi var fnissiga, och hon är mycket stolt över sig själv. Detta för att hon får mig att göra något man inte riktigt kan tro att jag skulle göra genom att hon planterar in idéer i mitt huvud, om man inte har en massa fördomar om fanfiction (vilka ibland beroende på demografin kan vara sann). Allt är dock hennes fel och det är skönt att ha något att skylla på.

Igår så åt förövrigt Petter och jag sushi på sushibaren där vi allt som oftast äter sushi. Nomnomnom, gott. Såklart. Fiff sällskapade med oss och förde det mesta av samtalet, fast ändå inte.

Idag har jag spenderat osedvanligt mycket tid med Johan, kommer jag på såhär nu i efterhand. Vi har kollat på en massa klipp från QI, vilket är ett fantastiskt program alla borde se på. Iallafall alla som har bra humor/delar min humor/gillar brittisk humor. Stephen Fry är flalwless som alltid, de andra komikerna är också underbara, och det tas upp sådant där som man inte alltid vet och allt blir bara... fantastiskt.

Idag fikade Pau och jag (feat. Fiff & Robin), och vi var värsta likisarna asså. Pamplemousseläsk och choklad-med-choklad-med-choklad ♥♥ Fantastiskt asså. Jag överanvänder ordet asså. Fiff berättade om hur jobbig Arvid varit senast hon och Linnea var och fikade. Jag sade att Pau betett sig på exakt samma sätt, vilket fick blandad respons.
Sedan var vi dåliga/fantastiska i allmänhet och vi förklarade för Pau att det hemska som Fiff får mig att göra kanske inte är så hesk och vi förklarade vem det gällde. Pau vet sina kpopstjärnor hon. ("Han i pumpadräkten," säger jag, "Han som är så söt?" frågar hon. Sedan bekräftar jag detta.)
Jag har, som tidigare medgetts, en svaghet för pojkar i kvinnokläder. Det är på det stora hela det som saker gäller.

Och googledocs är ganska bra, har jag kommit fram till, även om jag måste ha chrome för att kunna använda det online och att det anser att en massa riktiga ord inte är det. Jag kan dela dokument med de personer jag vill. Som det jag delade med Fiff, tidigare ikväll. Vilket jag fick positiv respons på! Vilket kändes bra, men jag blir awkward och squirmy and squiggly och tar positiv feeback eller komplimanger väldigt dåligt.

Allt i mitt liv handlar om Fiff verkar det som, ser jag nu när jag kollar på allt som jag skriver jämt. Detta är dock inte riktigt sant, kan jag då tala om, mitt liv är bara så ointressant eller så baserat på internet att jag inte vill att det ska blandas för mycket med verkligheten. Jag undrar ibland om jag är den enda som känner så. Jag är fortfarande jag, online, men jag gillar den anonymitet man ändå kan ha. Man kan vara personlig utan att vara privat, och man kan dela med sig om en del privata saker utan att man gör det med allt.

Denna kväll har jag lyssnat på min ungdomsmusik, fast med ett fokus på jpopens färgstarka värld. Ayus musik är fortfarande lika underbar, även om hon inte är och aldrig varit en fantastisk sångerska. Ai Otsuka är alltid lika fantastisk, och jag ska se vilka mer jag orkar kolla igenom innan kvällen är över.
Kanske inte blir någon mer. De två var alltid mina favoriter, även med min svaghet för jtrance. (Perfume, Aira Mitsuki, CAPSULE etcetc /sob)

Tyst, kvinna! Jag är ditt liv.