Fikade med Paulina, Johan och Robin på Törners denna eftermiddag som flöt ut och blev kväll.
Firade hundradagars, fyfan, like a boss. Alldeles för mycket choklad, men gott var det och samtalen. Diskussionerna, konversationerna. Så underbart, så... så, djupt, på något sätt. Om man får vara så hemsk och säga sådant om sig själv och sitt sällskap, men det är ju egentligen svårt för någon som inte var där att döma. Visst, lite småfnissigt ibland men liksom. Så fint.

Det började ju fint redan på skolan, där när psykologin slutade och vi bara satt och pratade och det var vackert. Jag vet att jag förklarar dåligt och vagt, men att gå in på vad vi pratat om det är för stort. För mycket. Man kan väl sammanfatta det med att vi pratade om världen och värderingar och synsätt och oss själva och verkligheten. Underbar, underbar dag.

Ska äta middag nu eftersom jag ätit upp avokadon jag fick av Johan när vi väntade på bussen, får se vad det blir av de rester jag har. Är uppenbarligen inte ute (och dricker) som man borde, trots inbjudan, men jag har på mig mjukisbyxor nu och tänker inte byta om för mindre än tiotusen amerikanska dollar. Jag tycker inte om mig i mjukisbyxor och jag vet inte om jag tycker om andra människor när de har alkohol i kroppen, för jag har aldrig träffat dem i denna situation tidigare. Jag har ett så tråkigt liv. Jag älskar det, jag har en sådan kväll då jag inte känner mig värdelös pga detta nämligen.

Jag tänker inte skriva mer nu, för jag är positiv och glad och lyssnar på min musik av svenska artister på svenska. Indiepojkar allenast dock, för jag hann inte gå på biblioteket idag.

Du är nog den enda jag vet som faktiskt använder bilddagboken som en bilddagbok!