June
Monday 24 November 2008 photo 1/1
|
It's all coming back to me now
Minnen från 25 september 2007:
"Jag hatar att finnas o leva o fortsätta med allt jag normalt gör när du inte är vid min sida. Och jag hatar att du finns där o är såå nära men ändå så fruktansvärt långt borta att jag mår dåligt o har när till tårar... Du betyder hur mycket som helst för mig. När du inte rör mig, pratar med mig eller ser mig, då vill jag bara gå under jorden. För ingenting betyder mer än du. Jag hatar dom som trycker ner mina känslor för att dom inte tycker om dig, eller för att dom tycker om dig lika mycket som jag, fast jag tvivlar starkt på att de finns någon som gillar dig lika mycket som jag. Men dom ser inte de jag ser, känner inte vad jag känner och förstår inte vad de är dom går miste om. Du har kanske en kaxig och hård yta, men under allt de hårda, där har du ett hjärta av guld. Och när den sidan av dig visas, vet jag inte vart jag ska ta vägen för jag blir så berusad av kärlek att jag skulle kunna lyfta från marken vilken sekund som helst..."
Ibland kan man vara riktigt poetisk alltså. Förstår inte vart jag får en del grejer ifrån alltså XD Men iaf, de här var fint skrivet och jag minns precis hur jag kände mig och mådde då när jag var "olyckligt kär" i han. haha.
Men nåja, så rolgit är de faktiskt inte ändå. För jag är nog antagligen på väg tillbaka till dom känslorna.. :S blää. Hata.
I try to hold on but it hurts to much...
Minnen från 25 september 2007:
"Jag hatar att finnas o leva o fortsätta med allt jag normalt gör när du inte är vid min sida. Och jag hatar att du finns där o är såå nära men ändå så fruktansvärt långt borta att jag mår dåligt o har när till tårar... Du betyder hur mycket som helst för mig. När du inte rör mig, pratar med mig eller ser mig, då vill jag bara gå under jorden. För ingenting betyder mer än du. Jag hatar dom som trycker ner mina känslor för att dom inte tycker om dig, eller för att dom tycker om dig lika mycket som jag, fast jag tvivlar starkt på att de finns någon som gillar dig lika mycket som jag. Men dom ser inte de jag ser, känner inte vad jag känner och förstår inte vad de är dom går miste om. Du har kanske en kaxig och hård yta, men under allt de hårda, där har du ett hjärta av guld. Och när den sidan av dig visas, vet jag inte vart jag ska ta vägen för jag blir så berusad av kärlek att jag skulle kunna lyfta från marken vilken sekund som helst..."
Ibland kan man vara riktigt poetisk alltså. Förstår inte vart jag får en del grejer ifrån alltså XD Men iaf, de här var fint skrivet och jag minns precis hur jag kände mig och mådde då när jag var "olyckligt kär" i han. haha.
Men nåja, så rolgit är de faktiskt inte ändå. För jag är nog antagligen på väg tillbaka till dom känslorna.. :S blää. Hata.
I try to hold on but it hurts to much...
Visa toppen
Show footer