det sjukaste är nog hur allt har förändrats. hur ni har förändrats, hur jag har förändrats. att det kan gå så pass fort som det gjort.
det viktigaste är att veta vilka som är äkta och vilka som inte är det, vissa tycker det iafl. jag vet inte. hur definierar man äkta egentligen? hur vet man om någon är äkta förrens man blivit sviken? det har jag aldrig fått något svar på, kommer nog aldrig få det heller. man brukar säga att de äkta stannar kvar till slutet.. vilket slut? tills man dör? det är inte sant. långt ifrån. jag har haft några få vänner som man kan betrakta som äkta genom mitt liv. men inte äkta på det sättet att de stannar till "slutet" utan de har varit äkta på det sättet jag anser en vän ska vara äkta på. en äkta vän finns där för en när man behöver den, den stöttar, ger en råd och finns där oavsett vad man än väljer. en äkta vän är ärlig, den kan säga vad den tycker utan att behöva vara rädd för vad den andra ska säga. man ska kunna skratta tillsammans, och inte åt. jag brukar säga att det inte finns några äkta kvar, men då ljuger jag. de finns kvar, vi har bara glidit isär. några sådana jag haft under mitt liv, som varit mig allra allra närmast och vetat mest är sara thronee, michelle persson, isabelle krisitansson, clara ek, johanna levin och natalie grant. det känns sjukt konstigt att skriva vissa av dessa namnen, men jag måste bara få göra det. det är ju så, vi kan inte förneka det. även fast jag glidit ifrån vissa av dessa så är det ändå dem som fanns där, dag som natt. det kvittade vad det gällde, behövde jag prata kunde jag ringa. och det är det som gör er till de som var mina absoluta närmsta vänner. det är helt enkelt sånt som händer, men jag ska inte påstå att ni inte finns längre för den sakens skull.
sen finns det andra vänner, som kanske inte alltid funnits där, såna som gått och kommit lite som de velat. jag har inte riktigt kunnat lita på er alltid.. och det tror jag ni vet om innerst inne. jag kan liksom inte lita på folk som inte litar på mig. men ni är såna som jag aldrig kunnat sluta älska, ni är såna som jag förlåtit oavsett vad. bara för att jag älskar er så pass mycket. ni är såna som jag kännt längre än många, såna som jag vuxit upp med. de är dem man brukar kalla barndomsvänner, såna man inte släpper i första taget. det jobbiga med såna som er är att man måste släppa taget någon gång, någon gång när det blir för mycket. när ni svikit tillräckligt många gånger, och det är just det som hänt mellan oss. jag orkar inte förlåta hur många gånger som helst, jag orkar inte tro på "det händer inte igen" när det hänt så många gånger. det är just det här jag blir sjuk i huvudet av, för jag inte vet vad jag ska ta mig till.
jag har väldigt svårt för att lita på folk. när de brutit mitt förtroende går det sällan att bygga upp igen. men jag gjorde detta för en person. det var väldigt dumt. jag ångrar att jag gjorde det idag. denna person har sårat mig mer än alla andra tillsammans. jag tror alla vet vem jag syftar på, tänker nämnligen inte namnge denna person, för denna person är inte värd det heller längre. denna person är inte ens värd denna tiden. men när jag ändå kommit igång så blir det såhär. när du sa "det händer inte igen" trodde jag inte ett skit på dig. jag trodde det var snack rätt igenom. men jag gav dig ändå en till chans, för att se vad som hände. och med tiden började jag faktiskt tro på det där "det händer inte igen". men det var före stormen.. jag skulle inte tagit tillbaka dig, jag skulle inte förlåtit. men nu vet jag det. nu vet jag att jag inte ska lita på folk som en gång svikit mitt förtroende. och det brukar jag inte göra heller, aldrig fullt ut.
jag har insett väldigt mycket som sistondet. det går inte att lura sig själv, det går inte att förlåta om och om igen och tro att det ska bli bra. för det blir det aldrig, det händer igen. så är det bara.. men detta händer bara med vissa. som är för svaga för att stå emot trycket, det är det som jag tycker är sorgligt. om ni inte kan hålla det ni lovar, lova ingenting då.. svårare än så är det faktiskt inte. någon gång måste man säga stopp, och det gör jag med detta. jag behöver inte vänner som sviker. jag behöver inte vänner som jag inte kan lita på. jag behöver inte vänner som vänder ryggen när det passar. ni som vet med er att ni är såna människor, ta inte kontakt med mig. jag blir hellre ledsen av sanningen än glad av lögnen. försök att förstå det. snälla. ni kommer ingen vart annars.

det viktigaste är inte att veta vilka som är äkta och att veta vilka som inte är det. det viktigaste är att veta vilka som finns där, när det väl gäller. om de definieras som äkta eller inte är upp till var och en att bestämma..
hej!

oj vad lång text hur lång tid tog den att skriva? <3 tack!