Vingklippta ord

vingklippt själ

orden flyter undan då jag försöker fånga dem. Som rök. det gör mig så ledsen när mina egna ord sviker mig.

Tårarna bara fortsätter att rinna, skiter i om jag inte vill mer. Har slutat att bry mig om att örngottet egentligen är för blött för att sova på. Det förändar ju ingenting ändå.

Jag saknar dig Marie. saknar dig så oerhört mycket. Saknar dig nu när det är för sent. Varför sa jag inte allt det där som jag velat säga dig så länge? Varför var jag så dum. Varför sa jag det inte redan när jag insåg det?

Örngottet jag köpte till dig ligger fortfarande oöppnat. Där skulle jag ju trycka allt det jag ville säga till dig. Hur mycket du betyder för mig. Hur du lärt mig att våga mer, och att hoppas. Att jag är tacksam för allt ditt pepp. Hur du var den första personen som verkligen SÅG mig, och hur lustigt det är att med tanke på att du är synskadad. Inför dig kunde jag sänka min garde och känna mig älskad och uppbackad. Naken och fullständigt trygg. Att jag såg upp till dig, att du inspirerar och har en fantastisk förmåga att plocka fram det allra bästa ur varje människa. Du skulle få det. Ett grönt örngott med alla ord. Ord att hämta kraft ur. Du skulle få det nästa gång vi sågs.

Varför vågade jag ändå inte säga "älskar" den där gången i studion? Varför sa jag det andra ordet fast jag menade att jag älskar dig? Jag älskar dig Marie. Jag har älskat dig ända sedan du kramade om mig när jag var ledsen för så länge sedan. Jag tror att du redan visste det. Jag är glad att du fick höra det till slut.

　

http://www.radio.srf.nu/wmp/

Annons

The photo has no tags

June 2016