January
Wednesday 30 September 2009 photo 1/1
|
Jag kan vara ett par månader sen med detta, men vad jag har på hjärtat denna onsdagskväll råkar vara Transformers 2: Revenge of the Fallen. Mer exakt, dess recensioner.
Under flera månaders tid såg jag, precis som alla andra med en barndom på något sätt förankrad i Transformers-eran, starkt fram emot släppet av den nya Transformersfilmen. Allt medan uppföljaren smög sig närmre började recensionerna strömma in, nästan allmänt negativa.
Skådespeleriet var dåligt, dialogen skrattretande, vissa karaktärer bedömdes vara uppenbar rasism och handlingen var obefintlig. Det räcker med att säga att jag blev lite avskräckt. Men ändå, som den vigda tönt jag är såg jag den ändå så fort den släpptes på skiva.
Och jag älskade den.
Den var rolig, jag skrattade mer än jag har gjort på andra filmer som kategoriserar sig som 'komedier', blev helt "holy shite" ett par gånger och var verkligen road. Kortfattat var den allt jag hade hoppats att den skulle vara, och allt en kioskvältare borde vara. Säg vad du vill om Micheal Bay, han är anledningen till att de uppfann Blu-Ray.
Efter filmen, medan jag satt och funderade på hur många gånger jag såg Megan Fox springa i slow motion (samt hur det inte var ens i närheten av tillräckligt många gånger), började jag undra över de delade meningarna från min sida och från alla de som skrev recensionerna.
Jag tror jag har kommit fram till en slutsats.
Inte varje film kommer vara en Oscarvinnare, inte varje film försöker vara. Varför behöver alla filmer imponera på oss med sin användning av språket, eller visa upp en aktör som inte gör annat än att blänga argt på kameran i 3+ timmar? Varför kan inte vissa filmer bara vara filmer, med det enda syftet att underhålla?
Varför behöver jag lämna en biograf och må dåligt över människans omständigheter, eller världens skick? Precis som med er är min hjärna aktiv från ögonblicket jag öppnar mina ögon till ödlelika skåror till då jag snarkar om natten. Att stänga av min hjärna i ett par timmar framför vita duken är en gåva.
Transformers 2 var ett spektakel, en visuell fröjd, och jag var road. Det är mer än tillräckligt för mig.
För de som väntade sig eller kräver en Shakespearinsats, låt mig påminna er om vad ämnet är: Alienrobotar som förvandlas till bilar.
Och ibland flygplan.
Lite verklighetstillflykt är aldrig en dålig sak, och det är inget att se ned på eller skämmas över att man njuter av.
- Great Success!
Under flera månaders tid såg jag, precis som alla andra med en barndom på något sätt förankrad i Transformers-eran, starkt fram emot släppet av den nya Transformersfilmen. Allt medan uppföljaren smög sig närmre började recensionerna strömma in, nästan allmänt negativa.
Skådespeleriet var dåligt, dialogen skrattretande, vissa karaktärer bedömdes vara uppenbar rasism och handlingen var obefintlig. Det räcker med att säga att jag blev lite avskräckt. Men ändå, som den vigda tönt jag är såg jag den ändå så fort den släpptes på skiva.
Och jag älskade den.
Den var rolig, jag skrattade mer än jag har gjort på andra filmer som kategoriserar sig som 'komedier', blev helt "holy shite" ett par gånger och var verkligen road. Kortfattat var den allt jag hade hoppats att den skulle vara, och allt en kioskvältare borde vara. Säg vad du vill om Micheal Bay, han är anledningen till att de uppfann Blu-Ray.
Efter filmen, medan jag satt och funderade på hur många gånger jag såg Megan Fox springa i slow motion (samt hur det inte var ens i närheten av tillräckligt många gånger), började jag undra över de delade meningarna från min sida och från alla de som skrev recensionerna.
Jag tror jag har kommit fram till en slutsats.
Inte varje film kommer vara en Oscarvinnare, inte varje film försöker vara. Varför behöver alla filmer imponera på oss med sin användning av språket, eller visa upp en aktör som inte gör annat än att blänga argt på kameran i 3+ timmar? Varför kan inte vissa filmer bara vara filmer, med det enda syftet att underhålla?
Varför behöver jag lämna en biograf och må dåligt över människans omständigheter, eller världens skick? Precis som med er är min hjärna aktiv från ögonblicket jag öppnar mina ögon till ödlelika skåror till då jag snarkar om natten. Att stänga av min hjärna i ett par timmar framför vita duken är en gåva.
Transformers 2 var ett spektakel, en visuell fröjd, och jag var road. Det är mer än tillräckligt för mig.
För de som väntade sig eller kräver en Shakespearinsats, låt mig påminna er om vad ämnet är: Alienrobotar som förvandlas till bilar.
Och ibland flygplan.
Lite verklighetstillflykt är aldrig en dålig sak, och det är inget att se ned på eller skämmas över att man njuter av.
- Great Success!
Comment the photo
Men den kanske man skulle ta och se då.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/quenya/413621609/
Visa toppen
Show footer