November
Monday 22 November 2010 photo 1/1
|
Mio Wiltshire
Han har alltid varit lite av en outsider, en person som står vid sidan om och iakttar de andra medan de skrattar och leker. För det mesta trivs han med att vara för sig själv, men ibland kan det kännas nästan outhärdligt ensamt. I såna stunder finner han tröst hos sina böcker, han har alltid älskat att läsa, att bara få bli uppslukad i historien och glömma allt om världen utanför.
Det hade varit en kväll sent i oktober 14 år tidigare som hans föräldrar kommit in genom porten till barnhemmet med en barnvagn, och frågat om dom kunde lämna honom där. De hade inte sagt mycket bara att ingen fick veta något om deras besök, sedan hade dom försvunnit ut i regnet. När föreståndarinnan tittat ner i vagnen fann hon en sovande pojke på ca ett år. Bredvid honom låg ett svart kort med bokstäverna M.I.O i silver, och på baksidan hade någon skrivit en adress till Wiltshire, och sedan dess har hans namn varit Mio Wiltshire.
Människor kan lätt få intrycket av att Mio är en person som trivs bäst i mörkret , men i själva verket känner han sig dålig till mods på mörka platser, och får ofta känslan av att vara iakttagen.
Kanske är orsaken till hans ensamhet att han inte är som andra, han har en gåva eller kanske ett sjätte sinne. Faktum är att han kan höra vad andra tänker. Det hände första gången när han vad tio.
Han satt på en bänk i en av korridorerna och läste, då föreståndarinnan kom gående. Han hörde henne säga "vad ska det bli av den där pojken, han sitter med näsan begravd i böcker dygnet runt", utan att hon öppnade munnen, sedan blev det bara värre och värre. Han hörde de andra barnen undra vad det skulle bli till middag, och hur mycket klockan var, och de äldre pojkarna säga fula saker om föreståndarinnan, han hörde vilka som var förtjusta i vilka osv. När han blivit 13 hade han lärt sig att kontrollera det någorlunda, så han slapp höra allas irriterande röster dag och natt.
En dag för ca tre månader sen när dom var på väg hem från en utflykt, var det något som fångade hans uppmärksamhet. En svart liten broschyr som var upphängd i en smal gränd, Mio smet dit för att titta närmare och såg att han hade haft rätt, längst upp stod det M.I.O i silver. Han slet ner den och skyndade sig tillbaka. Väl inne i sitt rum satte han sig för att läsa vad som var skrivet på broschyren, efter att ha läst igenom den två gånger, hade han förstått att M.I.O var namnet på ett sällskap grundat av människor med annorlunda gåvor och talanger. Tanken på att det fanns andra personer med övernaturliga krafter gjorde honom otroligt lättad och nyfiken. Han står nu utanför de svarta grindarna med en väska över axeln och ser på barnhemmet för en sista gång, innan han vänder sig om och börjar gå mot den ända plats han vet har något att göra med sällskapet.
The Royal oak, Wiltshire.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 22 Nov 2010 17:15
åååh, awesome miloo! skriv en bok för tusan! :D <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/r-o-s-e-t-t-e-n/478090210/
Visa toppen
Show footer