June
Monday 22 November 2010 photo 1/1
|
Så jag väntar, på min sista tankegång, där livet är ett timglas placerat i en sandstorm.
Jag vill vara personen du ser upp till, när jag når mitt mål och kastas ut för en sluttning.
Vänder hem men, ingen som saknat mig, åter igen i en värld där alla älskar att hata mig.
Ingen flickvän, bara ensam i min melodi där mina toner krockar med men min tanke om min mytopi.
Tänker sen till när vinden smeks av närhet. Fastnar halvvägs och vänder ryggen mot kärlek.
det är då jag älskar, att älskas utav ingen, stå på fast mark och peka finger åt himlen.
I en tanke där världen är orättvis sjunger jag på sista versen, blandad i poesi.
Står i blåsväder och jag tänder sista lågan å min tankegång handlar om vänner jag sårat.
Så var det glädje, om smärta kan härdas, står hellre rakryggad än lever på knäna.
Jag vill lära, beblandat mig med många vänner men vill inte bara vara han som lever bland mängden.
Så jag står upp slår tankar med min onda kon och visar samhället när en artonåring sätter ton.
varit blind sett världen ur ett perspektiv där jag och mina knogar kämpat enbart för ett bättre liv.
sänka garden mina sår som inte känns nåt mera jorden ses men ni har ögon som att den aldrig existerat.
Annons
Visa toppen
Show footer