Prolog

Där borta står min klass. 4 tjejer sitter på en bänk där. Innan var de mina vänner. Nu trycker de ner mig mer och mer.

Det ringer in till lektion och snabbt försvinner hela klassen in i salen, förutom de och jag som sakta går ditåt med böckerna i mina händer. Bort från min ensamma plats, förbi tjejerna och in i klassrummet.

"Hora!" skriker tjejerna efter mig när jag kommit en bit bort.

Jag stannar upp. Antingen kan jag skita i det, som vanligt, och fortsätta in i klassrummet eller så kan jag säga något. Jag vill gå, det är lättast, men något inuti mig har fått nog. Jag går tillbaka, rak i ryggen, och ställer mig framför de.

"Vad är ert problem?"

De tittar lite osäkert på varandra först men skrattar sedan och "ledaren" ställer sig upp framför mig. Hon kommer nära och det var nog meningen att jag skulle backa men jag står kvar.

"Vad vårt problem är?" Säger hon. Hon försöker låta hotande men jag är inte rädd för henne.

"Ja." Min röst är mörk och orden nästan vibrerade. Jag såg i hennes ögon att hon inte var beredd på detta, det var meningen att jag skulle ha gått därifrån nu och låtit de vinna.

"Det är inte vi som är psykstörda idioter." Hon skrattar till och vänder sig bakåt mot sina vänner för att få stöd av deras skratt. Det var hennes misstag.

Jag släpper mina böcker och störtar fram mot henne på loppet av en sekund. Hon förstår inte vad som händer när min hand drar till i hennes hår och hon vacklar bakåt. Jag gör en svepande rörelse med ena benet och slår omkull henne. Jag följer efter. Sätter mig på henne och borrar in mina knän i hennes armar och drar i hennes hår så att hennes hals blottades. Hon skriker av smärta. Sen sänker jag mitt huvud till hennes hals och biter. Jag biter hårt och djupt. Sen samlar jag all kraft jag har och sliter med munnen. Hennes skinn och kött ger efter.

Då har hennes vänner kommit över chocken och börjar att försöka slita bort mig från henne. Jag höjer huvudet och spottar ut köttbiten och vänder sedan huvudet mot hennes kompisar. När de ser biten av kött som ligger i en blodig pöl, det djupa såret på hennes hals, blodet runt min haka och minen jag har stannar de upp. Jag morrar lågt mot de tills de bakar och står lamslagna 5 meter ifrån oss. Sen sänker jag huvudet igen och börjar dricka det tjocka, varma blodet. Smaken av järn fyller min mun.

Efter ett tag kommer flera elever och ser den populära tjejen alla känner ligga på golvet med den nya tjejen som ingen känner ovanpå henne med munnen mot hennes hals. Tjejens 3 bästa vänner står en bit därifrån och kollar på. Några gör halvhjärtade försök att få bort mig men jag tittar bara på de med mord i blicken och morrar och fortsätter sen att dricka.

När jag känner att hennes blod sakta börjar ta slut spottar jag ut saliv i såret för att stoppa blodflödet. Jag vill inte att hon ska dö nu, det skulle vara en skonsam död. Nej, jag vill att hon ska lida. Jag ställer mig upp och vänder mig till de tre tjejerna, jag ser i derasb lickar att de kommer vara ärrade för livet, gör en svepande rörelse över den döende flickan på golvet och säger med mörk stämma:

"Rädda er vän."

Sen går jag med lugna steg bort från allt folk. När jag kommit en bit därifrån hör jag att flera stycken slänger sig på golvet bredvid flickan, andra gråter skriker eller sitter bara tysta men ingen följer efter mig. Jag förstår de, vem skulle våga följa efter någon som precis bitit upp någons hals och druckit blodet?

Jag kommer ut i den friska luften och börjar springa. Blodet torkar runt min mun av luften. När jag kommer in i den dunkla lägenheten sitter han där och kollar på mig med besvikelse i ögonen och säger sedan:

"Börja packa. Vi ger oss av vid solnedgången."

Du e skitbra på att skriva!