Wednesday 1 April 2009 photo 1/1
|
bara för att ja tycker om synen av blod.
Nåja för att sammanställa lite då.
rorsan och Lurvas vag här igår och lite idag. De va nice.
Men ändå nu sitter man här igen då.
Ja låg och funderade lite under natten som var, och det jag kom fram till var väl..
Det finns folk som skär sig på armar och ben och allt va dom nu gör för att enligt dom så dämpar det smärtan dom bär på innut i.
Jag tror jag är lite tvärt om ja. Jag gör illa min insida istället ja. Ja stänger inne alla mina problem och hur jag mår och låter det äta mig innifrån bara för att utsidan ska ska må/se bnättre ut. Om jag håller min smärta för mig själv så behöver inte folk oroa sig eller så, Och att hålla mina charader uppe med ett leende är inte så svårt.
Jag skär mig på insidan för att göra det lättare för utsidan helt enkelt och då slipper folk se mina skador och hålla på fråga vad det är.
Även fast jag hatar att vara ensammen så kan jag inte ta mig ur det mönster jag har hamnat i. Bara sitta för mig själv och fortsätta sluta mig till mig själv.
Det är konstigt egentligen hur man egentligen gör. Man vill egentligen få ur sig allt och ha någon nära som man egentligen kan prata med och bara må bra av det. Men samtidigt känner man att man inte vill besvära någon med sina dryga urkiga småsaker.
Det är ett konstigt dilemma faktist. Aldrig har man varit en höjdare på att prata eller känt att någon velat känna en tillräckligt för att förstå en.
Nåja nu har de vare möe bullshitande här men ibland så kan de i alla fall behövas skrivas av vad man har för tankar å dylik :P men thats about it också :P
Oh well peace out
Nåja för att sammanställa lite då.
rorsan och Lurvas vag här igår och lite idag. De va nice.
Men ändå nu sitter man här igen då.
Ja låg och funderade lite under natten som var, och det jag kom fram till var väl..
Det finns folk som skär sig på armar och ben och allt va dom nu gör för att enligt dom så dämpar det smärtan dom bär på innut i.
Jag tror jag är lite tvärt om ja. Jag gör illa min insida istället ja. Ja stänger inne alla mina problem och hur jag mår och låter det äta mig innifrån bara för att utsidan ska ska må/se bnättre ut. Om jag håller min smärta för mig själv så behöver inte folk oroa sig eller så, Och att hålla mina charader uppe med ett leende är inte så svårt.
Jag skär mig på insidan för att göra det lättare för utsidan helt enkelt och då slipper folk se mina skador och hålla på fråga vad det är.
Även fast jag hatar att vara ensammen så kan jag inte ta mig ur det mönster jag har hamnat i. Bara sitta för mig själv och fortsätta sluta mig till mig själv.
Det är konstigt egentligen hur man egentligen gör. Man vill egentligen få ur sig allt och ha någon nära som man egentligen kan prata med och bara må bra av det. Men samtidigt känner man att man inte vill besvära någon med sina dryga urkiga småsaker.
Det är ett konstigt dilemma faktist. Aldrig har man varit en höjdare på att prata eller känt att någon velat känna en tillräckligt för att förstå en.
Nåja nu har de vare möe bullshitande här men ibland så kan de i alla fall behövas skrivas av vad man har för tankar å dylik :P men thats about it också :P
Oh well peace out
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/radixlekti/350243878/