April
June 2011
Det kallas chocktillstånd när tankar känns och skär som bitar av glas små, små sår under linningen varför är du som jag mot väggarna står tvekande vid dörrarna när benen alltid skakar dig
På vägarna i natt kan jag hålla mig för skratt Mitt leende som sköld mot tårarna som föll
I trängslen utanför Sen december, ingen snö Jag följer efter dig Genom kön Du stryker fingrarna Lätt mot min kind Och i ett ögonblick Då allt står still
Och du får bli mitt spöke om du vill snälla, vänd inte ryggen till igen snälla, möt min blick en allra sista gång innan du lämnar min kropp som blivit för trång
Fyll mig med luft igen Gör mig synlig Du får gärna avsky mig om det gör mig tydlig igen
Jag blir din skugga Jag blir den du aldrig ser Låt mig bli din skugga Jag skadar dom som ler åt dig, din skugga Jag blir ögon på din rygg Låt mig bli din skugga och du bli min
Visa toppen
Show footer