Sunday 28 October 2012 photo 1/1
|
Varför tar du inte hjälpen du kan få? du är/var en underbar gubbe, vi var hos dig varannan helg och vi skrattade konstant! men nu går man ifrån dig med gråten i halsen jämt! sedan marknads fredagen så har jag inte vågat hälsa på dig. förstår du ens hur sjukt de är? ibland funderar jag på om de hade varit bättre om du dog tidigare så dina barn slapp se den otroliga vändningen. :'( Simon förstår inte varför han inte får hälsa på och Gustav vet knappt vem du är!
Marknads fredagen:
När jag kom upp för trappan utanför pappas hus så var de blod överallt. jag försökte blunda för de o bara gå in men inget blev bättre, kliver in genom dörren och ser fyra pundare i en helt sönderslagen lägenhet. jag frågar vart pappa är och dom pekar mot sovrummet. sängkläderna som egentligen skulle vara gula var röda av blod. jag skakar om pappa men får ingen respons. tårarna hinner ner för kinden o jag skakar honom våldsammare. tillsist får jag kontakt med honom och jag kastar mig i hans armar. han sladdra på orden så man förstod inte allt han sa men de han upprepade flera gånger var att han snart skulle dö, tar de för lång tid så skulle han ta livet av sig. att höra dom orden från sin far skar ordentligt i själen. tårarna spruta på oss båda när jag satt i din knä o du höll om mig. innan jag gick så försökte jag få ur dig vad som hade hänt, varför de var blod över allt o varför varenda pinal var sönder slagen, du var ju helskinad. allt jag fick t svar var "jag heter Leif Lind och jag tar för mig av saker"
Marknads fredagen:
När jag kom upp för trappan utanför pappas hus så var de blod överallt. jag försökte blunda för de o bara gå in men inget blev bättre, kliver in genom dörren och ser fyra pundare i en helt sönderslagen lägenhet. jag frågar vart pappa är och dom pekar mot sovrummet. sängkläderna som egentligen skulle vara gula var röda av blod. jag skakar om pappa men får ingen respons. tårarna hinner ner för kinden o jag skakar honom våldsammare. tillsist får jag kontakt med honom och jag kastar mig i hans armar. han sladdra på orden så man förstod inte allt han sa men de han upprepade flera gånger var att han snart skulle dö, tar de för lång tid så skulle han ta livet av sig. att höra dom orden från sin far skar ordentligt i själen. tårarna spruta på oss båda när jag satt i din knä o du höll om mig. innan jag gick så försökte jag få ur dig vad som hade hänt, varför de var blod över allt o varför varenda pinal var sönder slagen, du var ju helskinad. allt jag fick t svar var "jag heter Leif Lind och jag tar för mig av saker"
Camera info
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rakbollen/510685266/