Säljtripp till Portomarin

Ytterligare ett roligt och annorlunda säljbesök hos en (blivande) kund som har Galiciens största härbärge för pilgrimer. Oj, vilket ställe... jag hade förväntat mig nån halvgammal lada ute i skogen och så visade det sig att detta var en ganska nybyggd, toppmodern anlägging med ett otroligt vackert läge i södersluttningen mot Rio Mino alldeles i början av den lilla staden Portomarin. Hela sutterängvåningen var ett jätte-härbärge med över 100 bäddar och alla faciliteter till och ovanpå detta har han, som ingen vet var han heter :-), byggt sin 500 kvm stora lyxiga villa (nästa gång vi kommer dit ska jag ta kort på hela stället, men nu kändes det inte som rätt läge...) och vi blev visade runt och fick förklarat vad han vill ha och sånt och efter att "affärssnacket" var avklarat så blev vi bjudna på hans egentillverkade galiciska likör i "gillestugan" som mer liknade en bodega. Sedan fick vi ytterligare rundtur på privat mark och poolen var lika lyxig som resten av stället, garaget var enormt stort - trots att det stod fyra bilar och en fyrhjuling där så hade det lätt gått in tio till.... Men maffigast av allt var matsalen som hade känslan av att ha hamnat i ett slott, nu snackar vi ett specialdesignat middagbord med plats för 30 pers och tillhörande bokhylla/vitrinskåp som var nästan lika långt, högt i tak och massa gamla antika tavlor, lampkronor m.m. och innanför matsalen fanns ett eget kök bara för dessa middagar, ett kök som hade gjort vilken finkrogs-kock som helst avis...Alltså, en del människor har helt enkelt föör mycket pengar... Hela tiden medan han visade runt ursäktade han sig att han inte hade tillräckligt med tid för att ta hand om oss gäster resten av dagen/kvällen, men att han skulle vara en bättre värd nästa gång vi kommer (?) och att han bara måste! få åtminstone bjuda oss på middag på kvällen..... Alltså fick vi några timmar till att strosa runt i staden, ta en öl och dessutom hinna åka till grannbyn för att tanka eftersom Javier glömt detta innan vi lämnade civiliserade trakter, vilket kanske inte är den bästa idé just nu då många tappar har slut på bensin pga strejken.... Men vi hade ganska kul ändå medan vi funderade på hur lång tid det skulle kunna ta att gå hem till Santiago.... Men vi hittade som tur var bensin och vid halv tio möttes vi igen vid stadens bästa krog då vi även fick träffa hans fru som var minst lika trevlig, och åt en jättegod middag med nyfångad ål från floden till förrätt och supergott kött till varmrätt. En hellyckad dag i jättetrevligt sällskap!