Sunday 24 January 2010 photo 1/1
|
Darksiders Review
Hepp då är det dags att recensera Darksiders. Sorry att det tog så lång tid, men jag spelade detta i 15 timmar straight med all backtracking och dungeon-crawling som präglar spelet.
Storyn
Spelet handlar om att jorden och hela dess befolkning förstörs av apokalypsen. Både änglar och demoner skickas till jorden där de kämpar mot varandra i episka strider. Mitt bland allting skickas War, en av apokalypsens fyra ryttare, till jorden. Men han är ensam och har ingen aning varför han har kallats dit. Efter ett tag ställs han inför "the council" som anklagar honom för att ha orsakat apokalypsen och människosläktets utrotning. Det enda War har att säga om det är bara: "Wooot? Jaha, okej..." För att gottgöra för sina synder skickas han tillbaka till jorden för att återställa balansen mellan himlen och helvetet. Det är här spelet börjar.
Gameplay
Så fort man startar spelet och slåss mot fiender, börjar man känna igen hela stridssystemet. De av er som har spelat God of War-spelen kommer inte ha några vidare problem. Man slåss dock med endast en knapp. För att göra lite mer avancerade moves blir det dock nödvändigt att lära sig att trycka flera knappar samtidigt så att det hela ska funka. Och de som inte gillar komplicerade kontroller får hålla sig ifrån detta spel. Ibland krävs det att trycka knappar i en viss ordning bara för att kasta någonting, och det krångliga fortsätter när man ska aktivera magier, hela sig eller bara ska dasha. Som tur är, så återfinns alla kontroller i en snygg och prydlig lista som man enkelt kan komma åt. Det finns även fatality-knapp-sekvenser på nästintill alla fiender man träffar på (vilket är relativt många). Och vissa scener präglas även av buttonmashing-sekvenser, men dessa förekommer dock inte så ofta. En annan aspekt som definitivt känns igen i gameplayen är det som återfinns i Zelda-spel. Med detta menas att gå till olika dungeons, lösa pussel, hitta items, döda en enboss, få en sak och ett hjärta som bonus och sen gå till nästa ställe. Detta tycker jag själv var väldigt underhållande, då jag tycker om detta koncept i Zelda-serien. Men ibland kändes det verkligen som om Vigil Games hade rakt av kopierat från andra speltitlar.
Grafiken
Grafiken påminner nästan direkt om Blizzards Warcraft-spel. Färgtonen, kanterna, designen på karaktärerna och Wars muskulösa och vräkiga figur är alltihop utslagsgivande faktorer för just Blizzards grafikmotorer. Samtidigt känns den uttjatad och gammalmodig. Jag fick en helt och hållet episk känsla av värdighet, seriositet och djup i spelets story, presentation och utformning. Men grafiken resulterade dock tyvärr i att Darksiders i mina ögon på något sätt och vis kändes som ett spel för nördiga snorungar som lirar Warcraft 24/7. Lite grann som om man skulle göra Final Fantasy 13 med Scribblenauts grafik. Jag skrattade faktiskt när direktören Joe Madureira i en av gamespots intervjuar blev frågat varför allting liknar Warcraft-stilen så mycket, men han lätt häpet försvarade sig med att han inte alls härmade Blizzard. Istället menade han att grafiken blev inspirerad av de serietidningarna folk läste när man var yngre. Yeah, tänkte jag, sure...
Fatality-sekvenserna är dock riktigt snyggt ögongodis, och animationerna är mjuka och härliga att se på.
Sound
Så fort jag hörde musiken i titelmenyn tänkte jag: "Wow, det här låter episkt!" Och det hela fortsatte i samma takt. Stundvis är musiken helt och hållet frånvarande så att allting blir tyst. Men så fort man får höra musiken igen fylls man av glädje när de härliga melodierna milt smeker öronen som honung på en frukostmacka. En vän till mig som fick höra musiken undrade till och med varför jag inte hade musiken på högsta nivå och sänkte allt annat, vilket jag ögonblickligen gjorde. SFX-soundet är också bra, men inte särskilt originellt. Det jag dock tyckte om var den härliga voice-acting i storyn. Speciellt War som dubbas av Liam O'Brien. Hans röst påminner mig otroligt stark om någon Space Marine i Dawn of War-serien, men jag måste ha fel, för att han enligt imdb och Wikipedia inte varit med i någon av dessa spel. Han låter väldigt cool och lugn i Darksiders i alla fall, vilket är ett stort plus.
Konceptet
Jag har ovan redan tagit upp att Darksiders tar många spelidéer från både God of War och Zelda. Men jag har även hittat koncept från andra speltitlar, vilka jag dock helst inte vill nämna för att inte spoila allt för mycket för er som inte spelat det. Vigil Games verkar ha tagit det bästa från världens bästa spel, slängt ihop allting i en enda stor röra, låtit det sjuda på svag värme i några år för att sedan släppa det som en egen lilla kreation. Jag har länge funderat kring det, men vet fortfarande inte om det nu är bra eller dåligt. För delvis fungerar alla dessa aspekter väldigt bra ihop. Men å andra sidan blir spelupplevelsen aldrig likadan när man känner att man inte spelar något riktigt originellt. Darksiders förtjänar därför inte maxbetyg.
Jag undrar även hur kommande uppföljare ska se ut om Vigil Games går efter samma mönster som de gjorde med ettan. Kommer Darksiders 2 ha inslag av Gran Turismo, GTA och Super Mario, med musik från Rockband 2 och en grafik á la Scribblenauts?
Replayability
En av de stora bristerna i Darksiders är att den inte har någon replayability. Trots att allt backtracking, allt collecting, allt upgrading och experiencing inbjuder till det finns det ingen New Game+ efter att man klarat spelet. Det finns dock ett speciellt item som förs över till nästa omgång när man startar ett nytt spel på apocalyptic difficulty. Men det duger inte i mina ögon. Darksiders hade potential för att bli ett spel med mycket replayabilty, men bristen på denna gjorde mig väldigt missnöjd. Istället är det bara att klara av det och sen kan det säljas. Vilken besvikelse!
Sammanfattning
Darksiders är en lyckad blandning av olika mästerverk inom spelvärlden. Det känns märkbart vid flera ställen i spelet att producenterna har tagit god tid på sig för att hitta på riktigt kluriga pussel, slänga in bekanta Hollywoodfilm-referenser och bidra till att spelet blir varierande i både miljö, spelteknik, uppdrag och spelschema. Dock har den även sina små brister såsom krångliga kontroller, en alltför svår svårighetsgrad, ett irriterande valuta- och leveling-system där allting kostar jättemycket och ett enda vapen tar hela spelet att levla till max, en intressant men förvirrande handling samt bristen på omspelbarhet. Hade alla dessa fel utjämnats, hade Darksiders kunnat få mer i betyg, men av mig får det endast en 8.5/10.
http://www.goodgame.se/BlogList.aspx?Bid=149
Hepp då är det dags att recensera Darksiders. Sorry att det tog så lång tid, men jag spelade detta i 15 timmar straight med all backtracking och dungeon-crawling som präglar spelet.
Spelet handlar om att jorden och hela dess befolkning förstörs av apokalypsen. Både änglar och demoner skickas till jorden där de kämpar mot varandra i episka strider. Mitt bland allting skickas War, en av apokalypsens fyra ryttare, till jorden. Men han är ensam och har ingen aning varför han har kallats dit. Efter ett tag ställs han inför "the council" som anklagar honom för att ha orsakat apokalypsen och människosläktets utrotning. Det enda War har att säga om det är bara: "Wooot? Jaha, okej..." För att gottgöra för sina synder skickas han tillbaka till jorden för att återställa balansen mellan himlen och helvetet. Det är här spelet börjar.
Gameplay
Så fort man startar spelet och slåss mot fiender, börjar man känna igen hela stridssystemet. De av er som har spelat God of War-spelen kommer inte ha några vidare problem. Man slåss dock med endast en knapp. För att göra lite mer avancerade moves blir det dock nödvändigt att lära sig att trycka flera knappar samtidigt så att det hela ska funka. Och de som inte gillar komplicerade kontroller får hålla sig ifrån detta spel. Ibland krävs det att trycka knappar i en viss ordning bara för att kasta någonting, och det krångliga fortsätter när man ska aktivera magier, hela sig eller bara ska dasha. Som tur är, så återfinns alla kontroller i en snygg och prydlig lista som man enkelt kan komma åt. Det finns även fatality-knapp-sekvenser på nästintill alla fiender man träffar på (vilket är relativt många). Och vissa scener präglas även av buttonmashing-sekvenser, men dessa förekommer dock inte så ofta. En annan aspekt som definitivt känns igen i gameplayen är det som återfinns i Zelda-spel. Med detta menas att gå till olika dungeons, lösa pussel, hitta items, döda en enboss, få en sak och ett hjärta som bonus och sen gå till nästa ställe. Detta tycker jag själv var väldigt underhållande, då jag tycker om detta koncept i Zelda-serien. Men ibland kändes det verkligen som om Vigil Games hade rakt av kopierat från andra speltitlar.
Grafiken
Grafiken påminner nästan direkt om Blizzards Warcraft-spel. Färgtonen, kanterna, designen på karaktärerna och Wars muskulösa och vräkiga figur är alltihop utslagsgivande faktorer för just Blizzards grafikmotorer. Samtidigt känns den uttjatad och gammalmodig. Jag fick en helt och hållet episk känsla av värdighet, seriositet och djup i spelets story, presentation och utformning. Men grafiken resulterade dock tyvärr i att Darksiders i mina ögon på något sätt och vis kändes som ett spel för nördiga snorungar som lirar Warcraft 24/7. Lite grann som om man skulle göra Final Fantasy 13 med Scribblenauts grafik. Jag skrattade faktiskt när direktören Joe Madureira i en av gamespots intervjuar blev frågat varför allting liknar Warcraft-stilen så mycket, men han lätt häpet försvarade sig med att han inte alls härmade Blizzard. Istället menade han att grafiken blev inspirerad av de serietidningarna folk läste när man var yngre. Yeah, tänkte jag, sure...
Fatality-sekvenserna är dock riktigt snyggt ögongodis, och animationerna är mjuka och härliga att se på.
Sound
Så fort jag hörde musiken i titelmenyn tänkte jag: "Wow, det här låter episkt!" Och det hela fortsatte i samma takt. Stundvis är musiken helt och hållet frånvarande så att allting blir tyst. Men så fort man får höra musiken igen fylls man av glädje när de härliga melodierna milt smeker öronen som honung på en frukostmacka. En vän till mig som fick höra musiken undrade till och med varför jag inte hade musiken på högsta nivå och sänkte allt annat, vilket jag ögonblickligen gjorde. SFX-soundet är också bra, men inte särskilt originellt. Det jag dock tyckte om var den härliga voice-acting i storyn. Speciellt War som dubbas av Liam O'Brien. Hans röst påminner mig otroligt stark om någon Space Marine i Dawn of War-serien, men jag måste ha fel, för att han enligt imdb och Wikipedia inte varit med i någon av dessa spel. Han låter väldigt cool och lugn i Darksiders i alla fall, vilket är ett stort plus.
Konceptet
Jag har ovan redan tagit upp att Darksiders tar många spelidéer från både God of War och Zelda. Men jag har även hittat koncept från andra speltitlar, vilka jag dock helst inte vill nämna för att inte spoila allt för mycket för er som inte spelat det. Vigil Games verkar ha tagit det bästa från världens bästa spel, slängt ihop allting i en enda stor röra, låtit det sjuda på svag värme i några år för att sedan släppa det som en egen lilla kreation. Jag har länge funderat kring det, men vet fortfarande inte om det nu är bra eller dåligt. För delvis fungerar alla dessa aspekter väldigt bra ihop. Men å andra sidan blir spelupplevelsen aldrig likadan när man känner att man inte spelar något riktigt originellt. Darksiders förtjänar därför inte maxbetyg.
Jag undrar även hur kommande uppföljare ska se ut om Vigil Games går efter samma mönster som de gjorde med ettan. Kommer Darksiders 2 ha inslag av Gran Turismo, GTA och Super Mario, med musik från Rockband 2 och en grafik á la Scribblenauts?
Replayability
En av de stora bristerna i Darksiders är att den inte har någon replayability. Trots att allt backtracking, allt collecting, allt upgrading och experiencing inbjuder till det finns det ingen New Game+ efter att man klarat spelet. Det finns dock ett speciellt item som förs över till nästa omgång när man startar ett nytt spel på apocalyptic difficulty. Men det duger inte i mina ögon. Darksiders hade potential för att bli ett spel med mycket replayabilty, men bristen på denna gjorde mig väldigt missnöjd. Istället är det bara att klara av det och sen kan det säljas. Vilken besvikelse!
Sammanfattning
Darksiders är en lyckad blandning av olika mästerverk inom spelvärlden. Det känns märkbart vid flera ställen i spelet att producenterna har tagit god tid på sig för att hitta på riktigt kluriga pussel, slänga in bekanta Hollywoodfilm-referenser och bidra till att spelet blir varierande i både miljö, spelteknik, uppdrag och spelschema. Dock har den även sina små brister såsom krångliga kontroller, en alltför svår svårighetsgrad, ett irriterande valuta- och leveling-system där allting kostar jättemycket och ett enda vapen tar hela spelet att levla till max, en intressant men förvirrande handling samt bristen på omspelbarhet. Hade alla dessa fel utjämnats, hade Darksiders kunnat få mer i betyg, men av mig får det endast en 8.5/10.
http://www.goodgame.se/BlogList.aspx?Bid=149
Comment the photo
Men glömt bort buggen vi såg? jag vet inte om du hittade fler sen, men tycker inte sånt ska finnas på spel som dessa
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/razitar/439391073/