Saturday 4 September 2010 photo 1/1
|
Blogg om hur mycket jag hatar mitt PSP GO:
http://www.goodgame.se/BloggDetail.aspx?Bid=270&Mid=1150
PSP är sämst!
Nu har det snart gått ett år då jag har fått äga ett splitternytt PSP Go, men under hela den tiden har jag bara haft problem med det. Så jag konstaterar att PSP är inget vidare att ha!!!
Det var någon gång runt november 2009 då jag blev uppringd av Goodgame som levererade meddelandet att "Grattis, du har vunnit ett PSP GO!" Min reaktion till det hela var bara: "Wooot? Du skojjar? Vadå? Hurdå?"
Det visade sig att jag hade varit den medlemmen på hemsidan goodgame.se som slumpmässigt hade blivit utvald till vinnaren av månadens pris. Jag blev väldigt överraskad och himlans glad. Min första handling var att sprida nyheten och informera mina nära och kära att jag hade vunnit en bärbar konsol i värde av 2600 kr! Jag skrev till och med mitt allra första blogginlägg på hemsidan som jag kallade för "PSP good to GO!" där jag yttrade mig om min glädje av denna vinst.
Det jag inte visste vid den tiden var att mina stora förhoppningar så småningom skulle krossas av en gudomlig knytnäve som jag alltför gärna skulle vilja kalla för "Sony’s raised middle finger of doom"...
Det hela började med att jag först och främst fick vänta i drygt två månader innan jag fick tag i konsolen. Antagligen blev det lite strul i goodgames kansli i Stockholm, vilket ledde till att jag fick vänta på mitt pris ett längre tag. Men en härlig dag fick jag dock mitt paket, vilket jag förväntansfull öppnade för att beskåda min nya hypertekniska egendom: Ett Playstation Portable Go!
PSP - morgondagens handheld console!
Själv är jag en stor fan av Sonys produkter, vilket bland annat yttras av mina PS2 och PS3 konsoler som smyckar min ordinära lilla lägenhet. Så följaktligen hade jag en relativt god koll på vad PSP var för slags konsol, när och varför den släpptes, vad man kunde göra med den och vilka spel som fanns. Jag kommer till exempel ihåg när den började säljas i Europa den 1 september 2005 då Sony märkte vilken succé Nintendo hade haft med sin bärbara konsol Nintendo DS. Sony ville då uppenbarligen härma Nintendo och visa att de var lika så coola och kunde leverera en egen bärbar enhet som man kunde spela spel på, - OCH TITTA PÅ FILM MED! Ja, filmer.
Av någon anledning tyckte Sony att folk var beredda att köpa en tydligt dyrare konsol (än DS:et) samt köpa de tillhörande dyra filmer i PSP-skivformat så att man skulle kunna titta på filmerna... när man satt och väntade på bussen? Eller var annars? Redan på den tiden fanns det andra sorts bärbara apparater som lät en kunna se på filmer, däribland laptops och bärbara DVD-spelare. Varför skulle man vilja köpa PSP-filmer som man bara kunde kolla på PSP? Konceptet visade sig snabbt vara ett bakslag för Sony då ingen tänkte köpa en konsol som levererade så lite jämfört med Nintendos DS. Men detta skulle snart förändras...
PSP good to GO?
Fyra år senare, den 1 oktober 2009, släpptes PSP Go på den europeiska marknaden. PSP Go var till skillnad från det traditionella PSP mindre, smalare, hade en mindre skärm som kunde skjutas upp, samt stöd för Bluetooth så att den kunde kommunicera med andra PSP Go enheter, mobiler och Playstation 3 kontroller. Det mest uppenbara med PSP Go var att den saknade en skivenhet för att kunna spela upp PSP skivor (UMD). Detta, menade Sony, skulle lösas genom att man nu skulle kunna få köpa och ladda ner spelen direkt från Playstation Network. PSP:t kunde kopplas till en PS3 konsol eller till en PC ifall man inte hade stöd för trådlös Internet i hushållet. Miljoner Sony fans jublade runt om i världen, medan jag satt och tänkte att Sony nu äntligen hade tappat förståndet. Hur skulle de lyckas sälja den skiten??? Folk VILL inte ladda ner spel i digitalformat om de kostar mer än vad de skulle kosta i skivformat!!! Hur skulle Sony lyckas sälja sitt dumma PSP NU då?
Aja. Jag lät mig inte längre påverkas av Sonys tröga felsteg nummer X upphöjd med 100, utan fokuserade istället på att spela på min underbara PS3<3. Ända till den dagen då jag slutligen packade upp mitt egna PSP Go. Där satt jag nu med den nya slimmade, men praktiskt värdelösa übertech-apparaten i handen, men jag visste inte vad jag skulle göra med den. För mig kändes det som när man får en självstickad ylletröja av sin mormor i julklapp. Den är väl fin att ha, och man är tacksam och allt, men vet att man ändå inte kommer använda den. Jag ville inte heller sälja min nya ägodel. För kom igen: Första gången i mitt liv jag vinner någonting så dyrt och efterlängtad som en bärbar konsol och jag bestämmer mig för att sälja den? Nä då! Jag bestämde mig för att undersöka den närmare för att se om den inte hade funktioner som jag faktiskt kunde dra nytta av.
No WPA2 for you!
Till exempel hade den stöd för Wi-fi. Detta innebar att jag skulle kunna ansluta mig till min trådlösa router och titta på youtubefilmer medan jag ligger i sängen etc. Trodde jag åtminstone...
För förvånansvärt nog har en så tekniskt försedd maskin som PSP Go inte stöd för anslutningar till nätverk som är säkerhetskrypterade med dagens mest grundläggande protokoll: WPA2. Jag själv skyddar mitt egna nätverk med WPA2 säkerhetsnycklar och jag hade inte i åtanke att byta till andra versioner BARA för att kunna använda mitt PSP och surfa på Internet. Men denna brist i konsolens nätverksfunktioner plågade mig så mycket att jag googlade hela Internet efter lösningar. Lyckligtvis hittade dock till slut hjälp i olika tech-forum som förklarade hur man kunde ansluta sitt PSP till ett nätverk med WPA2. Då detta var avklarat kändes det dags för att surfa lite på min nya bärbara konsol!
PSP has internetz
Men inte ens detta var lätt. Jag ville exempelvis gå in på youtube, men för att kunna orientera sig på en så stor sida på en så liten skärm kände jag mig tvungen att byta till youtube mobile, vilket fungerade till synes bättre än originalsidan. Då tänkte jag gå på in raywilliamjohnssons kanal på youtube och streama några av hans filmer. Men inte ens detta fungerade, då konsolen mitt under laddningen av sidan meddelade mig att det fanns för lite minne för att kunna visa sidan helt. Browsern bad mig att ta bort alla cookies och liknande temporära filer för att frigöra plats för den sidan jag ville öppna. Fast även efter att jag gjorde det fick jag fortfarande samma meddelande. Jag förmådde således aldrig att öppna en enda futtig sida på youtube. Vad ska man använda PSP:ts nätverksfunktion för då i så fall? För att googla saker? Jag bestämde mig för att istället utforska konsolens andra funktioner.
Remote control my big brother
En av dessa är till exempel något som kallas för Remote Control. Detta innebär att man kan koppla sitt PSP till sin PS3 konsol så att man med sitt PSP via Internet ska kunna starta sitt PS3 och komma åt alla filer som befinner sig på konsolens hårddisk. Som att fjärrstyra sin konsol som står hemma medan man själv sitter på ett café på stan eller nåt. För den oerfarne verkar det som en väldigt flashig teknik, men när man så småningom får reda på att man inte kan spela spelen som man har på sitt PS3, samt att själva fjärrstyrningen fungerar oerhört långsamt, så kommer man snart fram till insikten att denna funktion är helt och hållet värdelös. För det enda som den kanske skulle kunna användas till, var då att kunna titta på filmer som man hade lagrad på sitt PS3. Men dessa filmer skulle man ju lika väl lägga på PSP:ts minne, vilket gjorde att hela idén med fjärrstyrning föll ihop som ett korthus byggd av PSP-skivor.
Prime time
Men tänk, filmer! Ah juste ja, filmer! I och med att man kan lägga media som musik, bilder och filmer på konsolens hårddisk kunde jag äntligen ta med mig mina Family Guy eller animeserier och titta på dem när jag satt på bussen eller väntade på nästa föreläsning! Vilket jag genast försökte. Jag laddade några av mina absoluta favoritavsnitt av South Park på mitt PSP, startade konsolen, lade mig på sängen och... kunde inte spela upp någonting alls! "Unsupported media file" stod det. "Vaa??", tänkte jag? "Men det är ju bara vanliga avi-filer! Alla mediaspelare kan spela upp avi-filer!" Så jag försökte med olika andra typer av filer som mkv, flv, och mpeg. Tydligen visade det sig att endast filer som är formaterade enligt en viss typ av PSP MPEG4-format kunde spelas upp på ett PSP. Så det jag behövde göra var att försöka få tag på ett program som lät mig konvertera alla de serierna jag ville titta på mitt PSP till detta speciella PSP MPEG4-format. ARE YOU KIDDING ME??? Det tar flera tiotals minuter att bara konvertera ett enda avsnitt. Hur skulle man orka konvertera en hel säsong av filer? Inget desto mindre hade det converter-program jag hittade inte ens stöd för mkv och flv-filer. SÄMST SONY!!!
Playing games on a portable playstation
Okej, tänkte jag, efter alla dessa bakslag torde det åtminstone vara möjligt att använda konsolen till det den är tänkt att användas rakt från början: Att spela spel. Men vad ska man spela? Sony har nämligen ett ytterst litet utbud av spel till PSP som har fått bra betyg, däribland God of War Chains of Olympus, GTA Chinatown Wars eller Metal Gear Solid Peace Walker. Resten av alla sport-, plattform och RPG-spel bryr jag mig inte ens om. Men när jag jämförde priserna för dessa spel mellan Playstation Network (PSN) och prisjakt.nu, så insåg jag snabbt att mina mörkaste visioner hade besannats: Spelen på Sonys egen hemsida var überdyra! En skiva med GTA Chintown Wars skulle kosta mig minst 125 kr enligt prisjakt.nu, medan samma spel i digitalformat kostar 350 kr på PSN. "Varför???", skrek jag ilsken med en darrande näve åt himlen i ett försök att symboliskt håna Sonys diaboliskt kapitalistiska motiv för att göra en någorlunda vinstdrivande profit av sina ack så förbannade skräpkonsoler. Hade jag haft turen att vinna årets bästa spelkonsol eller hade jag haft oturen att råka vinna årets sämsta julklapp evaaaar?
Mommy, my hands hurt when I try to have fun!
Som tur är, så hittade jag efter några veckor en Sony-kampanj som sänkte priset på GoW: Chains of Olympus till 75 kr, vilket var 25 kr mindre än på prisjakt. Då slog jag till och njöt av att i gamla goda seder dela ut stryk när jag spelade Kratos i hans spinn-off serie till PSP. Det kändes bra. Kontrollerna var lite ovanliga, men det gick att vänja sig. Bilden var fin och musiken var exceptionell. Jag märkte dock redan efter en timmes spelande att det kändes otroligt obekvämt att spela på PSP Go konsolen. För delvis ledde dess plattade och avkantade design till att kanterna skar i mina händer som rakblad i en självdestruktivs människas handleder. Och delvis brände jag nästan mina tassar av att konsolen blev alltför varm. Jag kunde praktiskt taget känna batteriets opererande prestanda då mina händer blev svettiga av en uppemot överhettad bärbar spelenhet. "Fan så oergonomiskt" hörde jag en vän till mig säga när han för första gången höll i mitt PSP. "Det går ju fan inte att spela på den!". Samma sak tyckte jag med.
Demo of fail
Imorse fick jag ett mail av Sony som gav mig en kampanjkod för att ladda ner demot till den kommande uppföljaren till God of War: GoW Ghost of Sparta. Kvickt anslöt jag mitt PSP till Internet, laddade ner demot, lade mig på sängen, startade spelet och.... inget. Mitt PSP Go stängdes av. Det stängde av sig själv efter att det hade visat upp namnen på alla producenter. Först trodde jag att det var något fel på min konsol. Men alla mina andra spel funkade. Då trodde jag att det var något fel med demot, så jag laddade ner det en gång till, men med samma resultat. Jag googlade problemet, och det visade sig att flera andra PSP Go ägare hade samma problem som jag: Deras PSP Go enheter stängde av sig när de försökte starta spelet. SÄMST SONY!!!
Vad har jag lärt mig idag?
Det är inte kul att spela på mitt PSP. Och om en spelenhet som ska kosta 2600 spänn inte ger en tillfredställande spelupplevelse, så är det någonting extremt fel med själva apparaten! Men inte nog med det. Det är inte kul att använda PSP Go överhuvudtaget! Dess andra funktioner är onödiga, outvecklade, icke fungerande eller rentav värdelösa. Spelen är för få och för dyra, det går inte att vinna trophies på PSP, nätverksfunktionen är out-dated, mediaspelaren enformig och Sonys support för PSP är skrattretande och inte hjälpfull. Därför råder jag er som tänker köpa ett PSP:
KÖP ETT NINTENDO 3DS ISTÄLLET, för då får ni någonting för pengarna!
Jag ska i alla fall vänta tills Sony släpper info om PSP2 eller nånting. Förhoppningsvis kommer den vara mycket bättre än denna version av en wanna-be bärbar spelkonsol...
http://www.goodgame.se/BloggDetail.aspx?Bid=270&Mid=1150
PSP är sämst!
Nu har det snart gått ett år då jag har fått äga ett splitternytt PSP Go, men under hela den tiden har jag bara haft problem med det. Så jag konstaterar att PSP är inget vidare att ha!!!
Det var någon gång runt november 2009 då jag blev uppringd av Goodgame som levererade meddelandet att "Grattis, du har vunnit ett PSP GO!" Min reaktion till det hela var bara: "Wooot? Du skojjar? Vadå? Hurdå?"
Det visade sig att jag hade varit den medlemmen på hemsidan goodgame.se som slumpmässigt hade blivit utvald till vinnaren av månadens pris. Jag blev väldigt överraskad och himlans glad. Min första handling var att sprida nyheten och informera mina nära och kära att jag hade vunnit en bärbar konsol i värde av 2600 kr! Jag skrev till och med mitt allra första blogginlägg på hemsidan som jag kallade för "PSP good to GO!" där jag yttrade mig om min glädje av denna vinst.
Det jag inte visste vid den tiden var att mina stora förhoppningar så småningom skulle krossas av en gudomlig knytnäve som jag alltför gärna skulle vilja kalla för "Sony’s raised middle finger of doom"...
Det hela började med att jag först och främst fick vänta i drygt två månader innan jag fick tag i konsolen. Antagligen blev det lite strul i goodgames kansli i Stockholm, vilket ledde till att jag fick vänta på mitt pris ett längre tag. Men en härlig dag fick jag dock mitt paket, vilket jag förväntansfull öppnade för att beskåda min nya hypertekniska egendom: Ett Playstation Portable Go!
PSP - morgondagens handheld console!
Själv är jag en stor fan av Sonys produkter, vilket bland annat yttras av mina PS2 och PS3 konsoler som smyckar min ordinära lilla lägenhet. Så följaktligen hade jag en relativt god koll på vad PSP var för slags konsol, när och varför den släpptes, vad man kunde göra med den och vilka spel som fanns. Jag kommer till exempel ihåg när den började säljas i Europa den 1 september 2005 då Sony märkte vilken succé Nintendo hade haft med sin bärbara konsol Nintendo DS. Sony ville då uppenbarligen härma Nintendo och visa att de var lika så coola och kunde leverera en egen bärbar enhet som man kunde spela spel på, - OCH TITTA PÅ FILM MED! Ja, filmer.
Av någon anledning tyckte Sony att folk var beredda att köpa en tydligt dyrare konsol (än DS:et) samt köpa de tillhörande dyra filmer i PSP-skivformat så att man skulle kunna titta på filmerna... när man satt och väntade på bussen? Eller var annars? Redan på den tiden fanns det andra sorts bärbara apparater som lät en kunna se på filmer, däribland laptops och bärbara DVD-spelare. Varför skulle man vilja köpa PSP-filmer som man bara kunde kolla på PSP? Konceptet visade sig snabbt vara ett bakslag för Sony då ingen tänkte köpa en konsol som levererade så lite jämfört med Nintendos DS. Men detta skulle snart förändras...
PSP good to GO?
Fyra år senare, den 1 oktober 2009, släpptes PSP Go på den europeiska marknaden. PSP Go var till skillnad från det traditionella PSP mindre, smalare, hade en mindre skärm som kunde skjutas upp, samt stöd för Bluetooth så att den kunde kommunicera med andra PSP Go enheter, mobiler och Playstation 3 kontroller. Det mest uppenbara med PSP Go var att den saknade en skivenhet för att kunna spela upp PSP skivor (UMD). Detta, menade Sony, skulle lösas genom att man nu skulle kunna få köpa och ladda ner spelen direkt från Playstation Network. PSP:t kunde kopplas till en PS3 konsol eller till en PC ifall man inte hade stöd för trådlös Internet i hushållet. Miljoner Sony fans jublade runt om i världen, medan jag satt och tänkte att Sony nu äntligen hade tappat förståndet. Hur skulle de lyckas sälja den skiten??? Folk VILL inte ladda ner spel i digitalformat om de kostar mer än vad de skulle kosta i skivformat!!! Hur skulle Sony lyckas sälja sitt dumma PSP NU då?
Aja. Jag lät mig inte längre påverkas av Sonys tröga felsteg nummer X upphöjd med 100, utan fokuserade istället på att spela på min underbara PS3<3. Ända till den dagen då jag slutligen packade upp mitt egna PSP Go. Där satt jag nu med den nya slimmade, men praktiskt värdelösa übertech-apparaten i handen, men jag visste inte vad jag skulle göra med den. För mig kändes det som när man får en självstickad ylletröja av sin mormor i julklapp. Den är väl fin att ha, och man är tacksam och allt, men vet att man ändå inte kommer använda den. Jag ville inte heller sälja min nya ägodel. För kom igen: Första gången i mitt liv jag vinner någonting så dyrt och efterlängtad som en bärbar konsol och jag bestämmer mig för att sälja den? Nä då! Jag bestämde mig för att undersöka den närmare för att se om den inte hade funktioner som jag faktiskt kunde dra nytta av.
No WPA2 for you!
Till exempel hade den stöd för Wi-fi. Detta innebar att jag skulle kunna ansluta mig till min trådlösa router och titta på youtubefilmer medan jag ligger i sängen etc. Trodde jag åtminstone...
För förvånansvärt nog har en så tekniskt försedd maskin som PSP Go inte stöd för anslutningar till nätverk som är säkerhetskrypterade med dagens mest grundläggande protokoll: WPA2. Jag själv skyddar mitt egna nätverk med WPA2 säkerhetsnycklar och jag hade inte i åtanke att byta till andra versioner BARA för att kunna använda mitt PSP och surfa på Internet. Men denna brist i konsolens nätverksfunktioner plågade mig så mycket att jag googlade hela Internet efter lösningar. Lyckligtvis hittade dock till slut hjälp i olika tech-forum som förklarade hur man kunde ansluta sitt PSP till ett nätverk med WPA2. Då detta var avklarat kändes det dags för att surfa lite på min nya bärbara konsol!
PSP has internetz
Men inte ens detta var lätt. Jag ville exempelvis gå in på youtube, men för att kunna orientera sig på en så stor sida på en så liten skärm kände jag mig tvungen att byta till youtube mobile, vilket fungerade till synes bättre än originalsidan. Då tänkte jag gå på in raywilliamjohnssons kanal på youtube och streama några av hans filmer. Men inte ens detta fungerade, då konsolen mitt under laddningen av sidan meddelade mig att det fanns för lite minne för att kunna visa sidan helt. Browsern bad mig att ta bort alla cookies och liknande temporära filer för att frigöra plats för den sidan jag ville öppna. Fast även efter att jag gjorde det fick jag fortfarande samma meddelande. Jag förmådde således aldrig att öppna en enda futtig sida på youtube. Vad ska man använda PSP:ts nätverksfunktion för då i så fall? För att googla saker? Jag bestämde mig för att istället utforska konsolens andra funktioner.
Remote control my big brother
En av dessa är till exempel något som kallas för Remote Control. Detta innebär att man kan koppla sitt PSP till sin PS3 konsol så att man med sitt PSP via Internet ska kunna starta sitt PS3 och komma åt alla filer som befinner sig på konsolens hårddisk. Som att fjärrstyra sin konsol som står hemma medan man själv sitter på ett café på stan eller nåt. För den oerfarne verkar det som en väldigt flashig teknik, men när man så småningom får reda på att man inte kan spela spelen som man har på sitt PS3, samt att själva fjärrstyrningen fungerar oerhört långsamt, så kommer man snart fram till insikten att denna funktion är helt och hållet värdelös. För det enda som den kanske skulle kunna användas till, var då att kunna titta på filmer som man hade lagrad på sitt PS3. Men dessa filmer skulle man ju lika väl lägga på PSP:ts minne, vilket gjorde att hela idén med fjärrstyrning föll ihop som ett korthus byggd av PSP-skivor.
Prime time
Men tänk, filmer! Ah juste ja, filmer! I och med att man kan lägga media som musik, bilder och filmer på konsolens hårddisk kunde jag äntligen ta med mig mina Family Guy eller animeserier och titta på dem när jag satt på bussen eller väntade på nästa föreläsning! Vilket jag genast försökte. Jag laddade några av mina absoluta favoritavsnitt av South Park på mitt PSP, startade konsolen, lade mig på sängen och... kunde inte spela upp någonting alls! "Unsupported media file" stod det. "Vaa??", tänkte jag? "Men det är ju bara vanliga avi-filer! Alla mediaspelare kan spela upp avi-filer!" Så jag försökte med olika andra typer av filer som mkv, flv, och mpeg. Tydligen visade det sig att endast filer som är formaterade enligt en viss typ av PSP MPEG4-format kunde spelas upp på ett PSP. Så det jag behövde göra var att försöka få tag på ett program som lät mig konvertera alla de serierna jag ville titta på mitt PSP till detta speciella PSP MPEG4-format. ARE YOU KIDDING ME??? Det tar flera tiotals minuter att bara konvertera ett enda avsnitt. Hur skulle man orka konvertera en hel säsong av filer? Inget desto mindre hade det converter-program jag hittade inte ens stöd för mkv och flv-filer. SÄMST SONY!!!
Playing games on a portable playstation
Okej, tänkte jag, efter alla dessa bakslag torde det åtminstone vara möjligt att använda konsolen till det den är tänkt att användas rakt från början: Att spela spel. Men vad ska man spela? Sony har nämligen ett ytterst litet utbud av spel till PSP som har fått bra betyg, däribland God of War Chains of Olympus, GTA Chinatown Wars eller Metal Gear Solid Peace Walker. Resten av alla sport-, plattform och RPG-spel bryr jag mig inte ens om. Men när jag jämförde priserna för dessa spel mellan Playstation Network (PSN) och prisjakt.nu, så insåg jag snabbt att mina mörkaste visioner hade besannats: Spelen på Sonys egen hemsida var überdyra! En skiva med GTA Chintown Wars skulle kosta mig minst 125 kr enligt prisjakt.nu, medan samma spel i digitalformat kostar 350 kr på PSN. "Varför???", skrek jag ilsken med en darrande näve åt himlen i ett försök att symboliskt håna Sonys diaboliskt kapitalistiska motiv för att göra en någorlunda vinstdrivande profit av sina ack så förbannade skräpkonsoler. Hade jag haft turen att vinna årets bästa spelkonsol eller hade jag haft oturen att råka vinna årets sämsta julklapp evaaaar?
Mommy, my hands hurt when I try to have fun!
Som tur är, så hittade jag efter några veckor en Sony-kampanj som sänkte priset på GoW: Chains of Olympus till 75 kr, vilket var 25 kr mindre än på prisjakt. Då slog jag till och njöt av att i gamla goda seder dela ut stryk när jag spelade Kratos i hans spinn-off serie till PSP. Det kändes bra. Kontrollerna var lite ovanliga, men det gick att vänja sig. Bilden var fin och musiken var exceptionell. Jag märkte dock redan efter en timmes spelande att det kändes otroligt obekvämt att spela på PSP Go konsolen. För delvis ledde dess plattade och avkantade design till att kanterna skar i mina händer som rakblad i en självdestruktivs människas handleder. Och delvis brände jag nästan mina tassar av att konsolen blev alltför varm. Jag kunde praktiskt taget känna batteriets opererande prestanda då mina händer blev svettiga av en uppemot överhettad bärbar spelenhet. "Fan så oergonomiskt" hörde jag en vän till mig säga när han för första gången höll i mitt PSP. "Det går ju fan inte att spela på den!". Samma sak tyckte jag med.
Demo of fail
Imorse fick jag ett mail av Sony som gav mig en kampanjkod för att ladda ner demot till den kommande uppföljaren till God of War: GoW Ghost of Sparta. Kvickt anslöt jag mitt PSP till Internet, laddade ner demot, lade mig på sängen, startade spelet och.... inget. Mitt PSP Go stängdes av. Det stängde av sig själv efter att det hade visat upp namnen på alla producenter. Först trodde jag att det var något fel på min konsol. Men alla mina andra spel funkade. Då trodde jag att det var något fel med demot, så jag laddade ner det en gång till, men med samma resultat. Jag googlade problemet, och det visade sig att flera andra PSP Go ägare hade samma problem som jag: Deras PSP Go enheter stängde av sig när de försökte starta spelet. SÄMST SONY!!!
Vad har jag lärt mig idag?
Det är inte kul att spela på mitt PSP. Och om en spelenhet som ska kosta 2600 spänn inte ger en tillfredställande spelupplevelse, så är det någonting extremt fel med själva apparaten! Men inte nog med det. Det är inte kul att använda PSP Go överhuvudtaget! Dess andra funktioner är onödiga, outvecklade, icke fungerande eller rentav värdelösa. Spelen är för få och för dyra, det går inte att vinna trophies på PSP, nätverksfunktionen är out-dated, mediaspelaren enformig och Sonys support för PSP är skrattretande och inte hjälpfull. Därför råder jag er som tänker köpa ett PSP:
KÖP ETT NINTENDO 3DS ISTÄLLET, för då får ni någonting för pengarna!
Jag ska i alla fall vänta tills Sony släpper info om PSP2 eller nånting. Förhoppningsvis kommer den vara mycket bättre än denna version av en wanna-be bärbar spelkonsol...
Comment the photo
Det är så jävla synd om dig.
Dagens I-landsproblem.
Jag hoppas inte du tänker rösta på PP också.
Det är dåligt.
Och PS3, och Wii!
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/razitar/471147444/