Wednesday 28 April 2010 photo 1/1
|
Raka inte det där håret!!
Jag har nyligen begått mitt livs misstag, och jag skänker denna berättelse till er, ni kanske lär er från mitt fel. Allt började, precis som så mycket annat, när jag hade problem med bajsandet.
Nej, det var inte förstoppning; det var inte någon form av vanligt problem utan snarare handlade det om teknik. Det verkade som om mitt rövhår hade växt till en sådan längd att små klumpar bajs ständigt trasslade in sig i den täta djungeln mellan mina skinkor. Det ledde till frustration, när jag visste att jag hade någonting att släppa men det var omöjligt att få den seglivade korven att släppa från rövhårets mynning. Det fanns två saker att göra, antingen försöka peta bort limpan med lite papper (vilket krävde exakt precision för att undvika att jag smetade in krabaten i hela baken, det faktum att jag inte hade någon som helst chans att se vad jag höll på med gjorde bara saken svårare). Den andra taktiken var att börja torka, och hoppas att jag kunde få bort alla rester innan toalettpappret i stolen nådde "kan-inte-längre-spolas-bort" status.
Jag tänkte över problemet, och när jag kommit fram till vad som verkade vara en bra idé. "Hey! Det här är mitt rövhår inte sant? Så varför eliminerar jag inte bara allt hår, då kommer ju mina korvar flyta ut som öl från en öltunna!" Sa jag till mig själv. Det är ett uttalande som kommer gå till historien tillsammans med en massa andra påståenden. "How many Indians could there be?" / General Custer. "Looks like a good day for a drive!" / JFK. "There! America On-Line now has complete Usenet access" / någon idiotisk systemoperatör. Precis så var min analrakar-idé.
Jag utförde operationen samma kväll, med en billig engångshyvel och en handduk att sitta på. Började nedifrån och rakade från hålet till skinkmynningen. Med iver började jag avlägsna min röv från hår. Emellanåt behövde jag rensa hyveln från hopsamlat hår och övrigt bös, som jag torkade av på handduken. Sakta men säkert började mina skinkor öppna sig och ravinen som bildades såg ut som en hårlös babyrumpa. Slutligen torkade jag hyveln en sista gång, och inspekterade mit job. Handduken var täckt med hår. Min rumpa var len som elfenben. Jag log tillfredsställt, och tänkte att mina problem var nu över.
Jag var totalt ovetande.
Jag har ny en stor respekt för rövhår. Precis som allt annat Gud skapade, det har mäktiga syften i dess existens. Det var först när jag hade tagit ort allt hår jag började lära mig hur mycket jag tidigare tagit för givet. För det första, det bidrar med friktion, vilket jag lärde mig dagen därpå när jag gick ut i solen på väg till skolan. Efter att ha klättrat två trappgångar och börjat svettas, började jag notera något obehagligt. Svettet samlades i min springa vilket skapade den obehagliga upplevelsen av mina båda rövhalvor gnidandes mot varandra för varje steg jag tog. Jag övervägde att gå till badrummet för att torka bort svetten, men jag var tvungen att gå till lektionen, eventuellt skulle det kanske torka.
Olyckligtvis, det torkade, men bara när det blandats med mikroskopiska bajs-molekyler som samlades runt min analöppning. När jag reste mig upp efter lektionen hade mina skinkor klistrat ihop sig med en slemmig klimmig skit/svett-kombination. På vägen tillbaka till mitt rum började det klia. Herre-Jävlar vad det kliade! Kändes som en flock myror som jobbade sig uppåt längs klyftan. Jag försökte verkligen hålla min hand borta från att börja krafsa och klia bort dem. Jag sprang tillbaka till mitt rum.
Olyckligtvis, igen, detta bemödande fick migg att svettas igen, och när jag slutligen nådde mitt rum började mina skinkor glida fram och tillbaka som ett par kåta grodor. Jag tog snabbt av mig mina byxor, och försökte torka min röv genom att placera den framför en fön och särade på mina skinkor. När jag delade både fläskhalvorna fylldes hela rummet en hemsk stank . Varje hund inom fyra kvarter började yla. Jag hade det värst av allt, när den färska aromen av nylagd bajs/svett svävade in I fläkten som i sin tur blåste tillbaka det I mitt nylle. Jag kämpade för att inte spy. Och när jag satt där och slogs mot min spyfärdighet, mina skinkor särade och droppandes, med den koncentrerade aromen av min kroppsodör blandat med den vidriga lukten av min egen skit flygandes rakt in i ansiktet, hade jag bara en tanke: "Det kommer vara så här tills håret växt ut igen, dvs flera veckor".
Efet hand försökte jag göra det bästa av situationen, torka mitt anal vid varje tillfälle jag fick, upptäckte jag en annan underbar användning av rövhåret – ventilation. Jag försökte släppa en fis, men inte tillräckligt för att den skulle släppa från mina skinkor. Tydligen, de rosa skinkorna kilades fast i varandra som med vakuum. Resultatet blev en frustrerande fis som gled upp och ner mellan mina skinkor som en borttappad hamster. Som om det inte var nog, jag fick nu härda ännu värre tortyr. Som ni alla vet som någonsin rakat någonting vet, när håret först börjat komma, kommer det som stubb. Föreställ er röven med en textur av stålull. Tja, det är det jag upplever just nu. Det är en helvetisk tortyr. Och det förekommer många gånger att jag tittar ut genom fönstret och överväger alternativet att hoppa ut och få allt överstökat, I en stor SPLASH, snarare än att lida av denna konstanta smärta.
Kära vänner, RAKA INTE ERT RÖVHÅR!
----------------------------- ------------------------------ ------------------------------
Och nu till saken. Hoppas denna lilla artikel kan få er att överväga det faktum att rövhåret faktiskt är något fint. Det kanske inte alltid ser så vackert ut men om er flickvän / pojkvän klagar kan du ju låta dem raka bort ditt hår och sedan med egna ögon uppleva konsekvenserna. Så vad ni än gör, innan ni ens funderar på det tänk då på denna artikel.
Senast uppdaterad 2009-08-29 11:38
///// ppeterr @fragbite
Jag har nyligen begått mitt livs misstag, och jag skänker denna berättelse till er, ni kanske lär er från mitt fel. Allt började, precis som så mycket annat, när jag hade problem med bajsandet.
Nej, det var inte förstoppning; det var inte någon form av vanligt problem utan snarare handlade det om teknik. Det verkade som om mitt rövhår hade växt till en sådan längd att små klumpar bajs ständigt trasslade in sig i den täta djungeln mellan mina skinkor. Det ledde till frustration, när jag visste att jag hade någonting att släppa men det var omöjligt att få den seglivade korven att släppa från rövhårets mynning. Det fanns två saker att göra, antingen försöka peta bort limpan med lite papper (vilket krävde exakt precision för att undvika att jag smetade in krabaten i hela baken, det faktum att jag inte hade någon som helst chans att se vad jag höll på med gjorde bara saken svårare). Den andra taktiken var att börja torka, och hoppas att jag kunde få bort alla rester innan toalettpappret i stolen nådde "kan-inte-längre-spolas-bort" status.
Jag tänkte över problemet, och när jag kommit fram till vad som verkade vara en bra idé. "Hey! Det här är mitt rövhår inte sant? Så varför eliminerar jag inte bara allt hår, då kommer ju mina korvar flyta ut som öl från en öltunna!" Sa jag till mig själv. Det är ett uttalande som kommer gå till historien tillsammans med en massa andra påståenden. "How many Indians could there be?" / General Custer. "Looks like a good day for a drive!" / JFK. "There! America On-Line now has complete Usenet access" / någon idiotisk systemoperatör. Precis så var min analrakar-idé.
Jag utförde operationen samma kväll, med en billig engångshyvel och en handduk att sitta på. Började nedifrån och rakade från hålet till skinkmynningen. Med iver började jag avlägsna min röv från hår. Emellanåt behövde jag rensa hyveln från hopsamlat hår och övrigt bös, som jag torkade av på handduken. Sakta men säkert började mina skinkor öppna sig och ravinen som bildades såg ut som en hårlös babyrumpa. Slutligen torkade jag hyveln en sista gång, och inspekterade mit job. Handduken var täckt med hår. Min rumpa var len som elfenben. Jag log tillfredsställt, och tänkte att mina problem var nu över.
Jag var totalt ovetande.
Jag har ny en stor respekt för rövhår. Precis som allt annat Gud skapade, det har mäktiga syften i dess existens. Det var först när jag hade tagit ort allt hår jag började lära mig hur mycket jag tidigare tagit för givet. För det första, det bidrar med friktion, vilket jag lärde mig dagen därpå när jag gick ut i solen på väg till skolan. Efter att ha klättrat två trappgångar och börjat svettas, började jag notera något obehagligt. Svettet samlades i min springa vilket skapade den obehagliga upplevelsen av mina båda rövhalvor gnidandes mot varandra för varje steg jag tog. Jag övervägde att gå till badrummet för att torka bort svetten, men jag var tvungen att gå till lektionen, eventuellt skulle det kanske torka.
Olyckligtvis, det torkade, men bara när det blandats med mikroskopiska bajs-molekyler som samlades runt min analöppning. När jag reste mig upp efter lektionen hade mina skinkor klistrat ihop sig med en slemmig klimmig skit/svett-kombination. På vägen tillbaka till mitt rum började det klia. Herre-Jävlar vad det kliade! Kändes som en flock myror som jobbade sig uppåt längs klyftan. Jag försökte verkligen hålla min hand borta från att börja krafsa och klia bort dem. Jag sprang tillbaka till mitt rum.
Olyckligtvis, igen, detta bemödande fick migg att svettas igen, och när jag slutligen nådde mitt rum började mina skinkor glida fram och tillbaka som ett par kåta grodor. Jag tog snabbt av mig mina byxor, och försökte torka min röv genom att placera den framför en fön och särade på mina skinkor. När jag delade både fläskhalvorna fylldes hela rummet en hemsk stank . Varje hund inom fyra kvarter började yla. Jag hade det värst av allt, när den färska aromen av nylagd bajs/svett svävade in I fläkten som i sin tur blåste tillbaka det I mitt nylle. Jag kämpade för att inte spy. Och när jag satt där och slogs mot min spyfärdighet, mina skinkor särade och droppandes, med den koncentrerade aromen av min kroppsodör blandat med den vidriga lukten av min egen skit flygandes rakt in i ansiktet, hade jag bara en tanke: "Det kommer vara så här tills håret växt ut igen, dvs flera veckor".
Efet hand försökte jag göra det bästa av situationen, torka mitt anal vid varje tillfälle jag fick, upptäckte jag en annan underbar användning av rövhåret – ventilation. Jag försökte släppa en fis, men inte tillräckligt för att den skulle släppa från mina skinkor. Tydligen, de rosa skinkorna kilades fast i varandra som med vakuum. Resultatet blev en frustrerande fis som gled upp och ner mellan mina skinkor som en borttappad hamster. Som om det inte var nog, jag fick nu härda ännu värre tortyr. Som ni alla vet som någonsin rakat någonting vet, när håret först börjat komma, kommer det som stubb. Föreställ er röven med en textur av stålull. Tja, det är det jag upplever just nu. Det är en helvetisk tortyr. Och det förekommer många gånger att jag tittar ut genom fönstret och överväger alternativet att hoppa ut och få allt överstökat, I en stor SPLASH, snarare än att lida av denna konstanta smärta.
Kära vänner, RAKA INTE ERT RÖVHÅR!
----------------------------- ------------------------------ ------------------------------
Och nu till saken. Hoppas denna lilla artikel kan få er att överväga det faktum att rövhåret faktiskt är något fint. Det kanske inte alltid ser så vackert ut men om er flickvän / pojkvän klagar kan du ju låta dem raka bort ditt hår och sedan med egna ögon uppleva konsekvenserna. Så vad ni än gör, innan ni ens funderar på det tänk då på denna artikel.
Senast uppdaterad 2009-08-29 11:38
Comment the photo
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/realityyy/455025630/