Det va en som sa att det har snart gått ett halvår och att det är dags för mig att sluta sörja, men vad de inte fattar är det att det inte har gått en sekund.
Det har verkligen inte gått en ända sekund sen jag fick veta och så fort jag hör en låt som påminner om dig börjar jag storgråta och vill skära sönder mina armar. Jag gråter mig till sömns, vaknar av att jag gråtit i sömnen så mycket att kudden är helt blöt.

Det finns ingen som förstår vad du betydde för mig, det finns ingen som förstår hur mycket jag älskar dig.
Jag skulle göra vad som helst för att bytta plats med dig. För du behövs här, Izabella behöver dig allra mest och jag vet inte hur jag ska hjälpa henne. Mig behöver ingen. Det är bara fel. Varför ska en så värdefull person som du dö medan en obetydlig skit som jag va kvar här.

Det gör så ont, du vet den där undertryckta känslan av ren panik, den du själv så många gånger förklarat för mig. Den trycker ständigt på bröstkorgen och ärligt talat så vet jag inte hur länge jag orkar va kvar i denna depression.

Drömmarna är nästan ännu värre samtidigt som de är det bästa av allt. Det är ju där jag kan se dina vackra ögon och höra din underbara röst och skratt.
Minnena är också jobbiga, kan inte gå någonstans där vi varit utan att bryta ihop. Jag har inte varit på Rose Garden sen du flyttade till El Lobo.

Skulle göra vad som helst för att få en timme till med dig bara för att få säga det jag borde ha sagt när du va här <3 <3

Älskar dig min ängel
<3 :'(

Annons

The photo has no tags

March 2014