December
Wednesday 3 March 2010 photo 1/1
|
Dagarna går så snabbt nu. För snabbt. Dagen som jag inte vill ska komma, närmar sig. Den dagen som oroar mig, som ger mig panik om nätterna. Ja, den 30:e mars såklart. Då är det ett år, ett år sedan! Kan inte fatta det. Det får en att tänka ja, vad har man gjort under det här året då? Inget. Mått skit. Jag kommer inte ihåg något som jag har gjort under det här året typ. Några saker som Fryksdalsdansen, Gbg och bråk kommer jag ihåg, men resten då? Det är som om jag har levt i en dimma. En tjock svart dimma som inte hållit mig medveten om vad som händer runt omkring.
Det har inte gått en dag utan att jag har tänkit på Simon. En doft, att någon pratar om något minne om honom, att de säger saker som han brukade säga, spelar hans låtar och egna minnen såklart, ja allt får mig att tänka på honom. Undrar hur han har det nu? Vad gör han om dagarna?
Var inne på Felicias blogg. Hon skrev att hon hatar när folk säger ska vi gå till graven och inte till Simon. Jag tänkte säger jag så? men nej, det göra jag inte. Varje gång jag har varit där eller ska dit säger jag att jag ska till Simon helt omedvetet. För det är honom jag hälsar på, inte hans grav. Det låter så kallt, så opersonligt.
Det är nog första gången som jag inte längtar till min födelsedag. Fan vilken dag det kommer bli. Men jag ser inte den 30:e mars som min födelsedag längre. Den 31:a mars är numera "Min födelsedag" Så att man orkar att ha något att se fram emot, men jag vet inte ens det..
Känns som om jag bara skriver om Simon här på bdb nu mera, men jag tycker det är så meningslöst och skriva om vad man gör om dagarna också har man inte gjort något. "Idag har jag inte gjort något, bara varit i skolan, varit på datan och sett på tv:en" Det är ju astråkigt och läsa! Och när det händer något roligt, eller ja, vad som helst så blir det aldrig att man skriver det ändå. Så ni får stå ut och läsa om Simon, för det är den saken jag behöver skriva av mig mycket om. Det är ingen sak som är personlig, jo visst, vissa saker, men det är ändå en sak som alla vet om. Resten av problemen får man sköta själv, utan att skriva här..
Det har inte gått en dag utan att jag har tänkit på Simon. En doft, att någon pratar om något minne om honom, att de säger saker som han brukade säga, spelar hans låtar och egna minnen såklart, ja allt får mig att tänka på honom. Undrar hur han har det nu? Vad gör han om dagarna?
Var inne på Felicias blogg. Hon skrev att hon hatar när folk säger ska vi gå till graven och inte till Simon. Jag tänkte säger jag så? men nej, det göra jag inte. Varje gång jag har varit där eller ska dit säger jag att jag ska till Simon helt omedvetet. För det är honom jag hälsar på, inte hans grav. Det låter så kallt, så opersonligt.
Det är nog första gången som jag inte längtar till min födelsedag. Fan vilken dag det kommer bli. Men jag ser inte den 30:e mars som min födelsedag längre. Den 31:a mars är numera "Min födelsedag" Så att man orkar att ha något att se fram emot, men jag vet inte ens det..
Känns som om jag bara skriver om Simon här på bdb nu mera, men jag tycker det är så meningslöst och skriva om vad man gör om dagarna också har man inte gjort något. "Idag har jag inte gjort något, bara varit i skolan, varit på datan och sett på tv:en" Det är ju astråkigt och läsa! Och när det händer något roligt, eller ja, vad som helst så blir det aldrig att man skriver det ändå. Så ni får stå ut och läsa om Simon, för det är den saken jag behöver skriva av mig mycket om. Det är ingen sak som är personlig, jo visst, vissa saker, men det är ändå en sak som alla vet om. Resten av problemen får man sköta själv, utan att skriva här..
Comment the photo
men du vet att vill du prata så finns jag <3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rebeccaho/446053315/
Visa toppen
Show footer