Min hund är helt otrolig.
Den här veckan har haft sina motgångar, precis som vanligt.

Inte nog med att jag är en mamma så måste jag hinna se till den här lilla jäkeln oxå.
Som att det finns tid för det.

Vi brukar sätta ut henne i en lina på gården en stund om dagen.
Det är en lina som går emellan två träd och är omöjlig att dra sönder.
Vizzy har aldrig lyckats, men hon har sina andra planer när hon vill rymma.
Hon brukar slita sej loss ifrån selen.
När vi upptäckte detta valde vi att ta på henne TVÅ selar istället.

Min sambo satte ut henne i linan som vanligt.
"Satte du på henne dubbla selar?" Frågade jag.
Jag fick bara ett rakt "nej" som svar.
"Då har hon rymt!" Sa jag.
Min sambo gick och kollade i fönstret och ja, mycket riktigt så hade hon rymt.
Han sprang ut och jag fick stå med våran son i hallen och titta ut genom fönstret.
Jag ringde en kompis som hjälpt oss med detta tidigare, men den här gången kunde hon inte komma.
Precis då fick jag se henne i fönstret så jag knackade på rutan och pekade.
Sen öppnade jag fönstret och ropade på henne.
Hon började springa hem igen.
Det är inte sant, hon lyssnar. Tänkte jag i typ EN sekund.
Vizzy ändrade riktning och sprang på vägen brevid istället.
Min sambo hoppade upp på snöskotern och jagade ifatt henne.
Det visade sej att hon tuggat av kopplet och på det sättet kommit lös ifrån linan.
Hon är van att springa med snöskotern så nu blev hon ju istället uppmuntrad.
Hon tyckte helt enkelt att det var skitkul.
Men vad skulle vi gjort?
Vizzy är som en katt. Hon fattar inte när man skäller på henne.
Så sjukt jävla envis är hon.

Synden straffar sej, för nu kan vi inte har henne i linan längre.
Hon är helt hopplös.

Annons

The photo has no tags

Camera ALE-L21

Focal length 2 mm

Aperture f/2.4

Shutter 1/24 s

ISO 190

Date

March 2017