VAD ÄR DET FÖR ÅR?

Daniel? Lillie? Någon annan? Några bud?

Det jag vet hittills:

* Året jag köpte en ny liten kamera och började ta vardagsbilder igen.
* Året som började i två pojkars armar och säkert bara för det slutar med ingen.
* Året jag köpte min första Pomelo.

Mer vet jag inte. Fortsättning följer.

Det är alltid sånt som man först kan avgöra retrospektivt. Man kan inte se trender eller epokers börjn och slut tydligt förrän de är över. 2010 var fullt av nya saker, platsen, människor. Helt klart. Jag har insett att för varje 6-månaders period i mitt liv har typ allt ändrats. Om 6 månader bor jag nog inte här mer, kanske är jag i utlandet (ännu mer utnald än Danmark), kanske bor jag kvar. Och för 6 månader sedan visste jag inte att mitt liv skulle se ut såhär. Men jag hade varit glad om jag vetat. Jag ser fram emot 2011.

Exakt och man vet inte heller vad händelser egentligen leder till eller orsakar, så man ska nog vänta eller helt undvika med att avgöra om en händelse var "bra" eller "dålig". Vad 2010 egentligen betytt för oss kommer vi kanske aldrig få veta, för svaret är inbäddat i kaosteorins överväldigande väv. Egentligen så borde man gå bort från sådana bedömningar och snarare göra sitt bästa och säga att "så här gick det och så här var det" utan att lägga in värderingar i händelsen. Så 2011 så är jag som rök.

Och du trivs med förändringarna va? Att varje halvår omplaceras och återupptäcka livet. Det enda konstanta i livet är ju förändringen, men jag känner att mina förändringar inte varit lika stora... fram tills nu :)

*gilla*

Ja, dina listor är fantastiska. Bra initiativ, själv-utforskande på ett konkret och ganska underhållande vis. Jag köpte min lilla kamera igår, den skall få vara med och undersöka mitt liv. Hann inte skaffa den innan Berlin, lite synd men det gör egentligen ingenting. Det togs ett enda kort på mig där nere, det skall jag lägga upp här snart.

En liten kamera kan vara jättebra. Eller jättedåligt. Jag saknar tiden då ett foto hade ett ekonomiskt och ett sentimentalt värde. Det där enda kortet på dig är värt mycket. Kanske inte ekonomiskt, men sentimentalt.
(åh jag önskar att jag hade tid att hälsa på dig. Snart, kanske.)

Du är alltid välkommen! Ja, det är sant. Har datorn full av osorterade kort, 90% strö och resten guld. Har sorterat i dagar och är ändå bara halvvägs. Och det är mest de perfekta som får vara kvar, de bästa ur samlingen. Inte som när man lämnade eller skickade in en film och fick tillbaka nästan alla 28 bilder på filmen och älskade vart enda ett. Man låg på träbänkarna vid centrlen och tittade på festivalfotona från engångskameran och återupplevde allt litegrann. Hm. Saker ändras.

Ja. Och engångskameror byttes ut utan att vi hann att märka det.
Jag lovar i alla fall att försöka komma förbi en snabbis någon gång. Jag är ändå på väg till dina trakter, fast jag vet inte när :P