..Idag försökte jag mig på en förmiddag i skolan, det hade ju ändå känts rätt bra i helgen. Förvisso hade jag mest legat och tagit det lugnt, men ändå. Var i skolan till luchen, 12.30. Allting verkade lungt, var bara lite hungrig, något trött och kände huvudvärken komma smygande. jag tänke "Äh, det är bara sömn- och koffeinbrist" Jo, kanske till viss del. 12.50. Pappa kom och hämtade mig, fortfarande gick allt som planerat. Plötsligt säger min far "Jag ska bara till Tornby en sväng först o kolla på radioapparater, du vet den i köket är ju inte mycket att hurra för" Dudunk, dudunk. Jag kunde höra mina egna tinningar dunka. -Ta det lugnt Sanna. Intaladade jag mig själv. Då kan du ju be honom köra förbi driv in:en på donken o köpa dig en kaffe och chokladmuffins! Åh, ibland är jag bra. Kaffet var varmt, men det satt som det skulle. Efter en stund kännde jag att kroppen inte riktigt var som den skulle. ..Och mycket riktigt, när jag kommer hem känner jag mig lite yr och tar mitt täcke ut till soffan och somnar strax till cartoon nerwork. Vaknar kanske en halvtimma senare. FAN, foten värker. ..Så jävla onödigt att chansa på att gå till skolan en stund för att sedan upptäcka att saker och ting bara blir mycke värre! Då var det bara att lyfta telefonen och med tungt hjärta ringa Ulf "uffe" Jenderborn. Min APU-handledare. jaha. så var det med den praktiken. men va fan, hällre "missar" jag praktiken och äntligen blir bra i den förbannade foten. än sitter på linköpingsposten och rullar tummarna, i ett desperat försök att halta runt i linköping med en kamera på släp för att välkommna en infetktion och ytterligare väntan i mörker på vem-vet-vad. bild från random google

va har hänt me foten? =( sin stackare!!!