November
Monday 25 May 2009 photo 1/1
|
Det finaste i världen har jag <3
- Och det är du. Ingen annan , bara du .
Langar lite glada miner , i helgen/början på nästa vecka får jag börja rida igång älsklingen igen. Då blir det att börja trava o galoppera igen, och så småningom ska vi hoppa och träna också :) Efter att ha skrittat ut i 5 veckor är man redigt trött på det, både jag och ponnyn ( vi hade tröttnat redan efter en vecka typ ). Idag var i alla fall första gången på nästan 2 månader som jag red någorlunda seriöst i paddocken . Visst , jag skrittade , men jag tänkte rätt seriöst . För 7 veckor sedan när han fick diagnosen tappade jag helt lusten att träna. Det kändes så meningslöst eftersom han ändå skulle tappa allt under konvalescensveckorna efter operationen.
Men nu är vi ju back on track igen. Vi ska bli bättre än någonsin , hoppas jag . Fortfarande livrädd att han inte ska vara tillräckligt bra efter operationen . Att han inte går att rädda . Att han kommer bli dömd till ett liv som promenadponny. Att han inte kommer hålla för det både han och jag älskar . Idag var han trots allt rätt fin . Stundvis gick han helt stadigt i en jättefin form, lyhörd för skänkeln och mjuk&fin i munnen . Att det var 2 månader sedan han jobbade sist märktes definitivt inte, i alla fall inte så mycket som jag trodde att det skulle göra . Vi ska nog skrittjobba resten av veckan också , och börja jogga i helgen . Svårt att fatta hur roligt det ska bli , men efter alla dessa veckor har man ju hunnit bli så träningssugen . Och nu ska jag sluta måla fan på väggen eller ta ut det värsta i förskott , som jag alltid gör . Han ska hålla , han ska hålla , han ska hålla .
Elit <3
- Och det är du. Ingen annan , bara du .
Langar lite glada miner , i helgen/början på nästa vecka får jag börja rida igång älsklingen igen. Då blir det att börja trava o galoppera igen, och så småningom ska vi hoppa och träna också :) Efter att ha skrittat ut i 5 veckor är man redigt trött på det, både jag och ponnyn ( vi hade tröttnat redan efter en vecka typ ). Idag var i alla fall första gången på nästan 2 månader som jag red någorlunda seriöst i paddocken . Visst , jag skrittade , men jag tänkte rätt seriöst . För 7 veckor sedan när han fick diagnosen tappade jag helt lusten att träna. Det kändes så meningslöst eftersom han ändå skulle tappa allt under konvalescensveckorna efter operationen.
Men nu är vi ju back on track igen. Vi ska bli bättre än någonsin , hoppas jag . Fortfarande livrädd att han inte ska vara tillräckligt bra efter operationen . Att han inte går att rädda . Att han kommer bli dömd till ett liv som promenadponny. Att han inte kommer hålla för det både han och jag älskar . Idag var han trots allt rätt fin . Stundvis gick han helt stadigt i en jättefin form, lyhörd för skänkeln och mjuk&fin i munnen . Att det var 2 månader sedan han jobbade sist märktes definitivt inte, i alla fall inte så mycket som jag trodde att det skulle göra . Vi ska nog skrittjobba resten av veckan också , och börja jogga i helgen . Svårt att fatta hur roligt det ska bli , men efter alla dessa veckor har man ju hunnit bli så träningssugen . Och nu ska jag sluta måla fan på väggen eller ta ut det värsta i förskott , som jag alltid gör . Han ska hålla , han ska hålla , han ska hålla .
Elit <3
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/reflective/371757759/
Visa toppen
Show footer