August
Monday 18 January 2010 photo 1/1
|
Jag sitter och tänker tillbaks på tiden när jag bodde i Enköping, i fanna med pappa. År 2004. Den tiden när jag gick på Bergvretsskolan. Men det är inte Bergvreten jag tänker på, och inte på fanna heller. Jag tänker på dom ensamma simturerna i Bachohallen, när det egentligen var stängt. Jag brukade få simma medans pappa tränade där på Nautilus. Jag minns det så starkt, hur underbart det var att vara ensam i bassängen och höra ljudet från spinningcyklar och någon hantel som föll i golvet då och då. Och jag minns hur jag brukade ta långa simtag under vattnet till ett svagt grumligt ljud av Patrik Isakssons "Ruta 1" i bakgrunden, ovanför ytan. Jag förknippar den känslan på något sätt med att ligga i en livmoder, i fostervatten. Sjukt, jag vet.
Mina drömmar och tankar den senaste tiden har varit just det, sjuka. Jag vill ju inte ha barn, det vet alla som känner mig, men ändå har jag drömt konstiga drömmar om barn, om att jag och människor runt om mig har varit gravida eller fått missfall. Jag har vaknat svettig i panik och tagit ett fast grepp om magen bara för att fastställa att det bara var en dröm. Men ändå har känslorna varit blandade vid uppvaknandet, vissa dagar har jag gråtit som ett barn över drömmen om missfallet, vissa dagar har jag varit lättad. Som sagt, sjukt.. Jag kollade upp vad drömmarna kan betyda, och det stog en massa dravel om biologiska klockor och ägglossning. Kan det vara just så att jag bara inte ville ha barn för att jag inte var redo? Och att jag kanske är det nu? Äh jag vet inte.
Hur som helst, när jag hade släppt tankarna på små kletiga foster och rosaklädda spjälsängar får jag veta att jag ska få en till kusin, och jag tänker att det kanske kan ha haft något med det att göra. Men som sagt, jag vet inte. Jag vet ingenting och är allmänt förrvirrad just nu. Jag hoppades på att min förvirring och mina tankar skulle försvinna efter att ha fått veta det där, men icke.. Dessutom har jag tänkt en del på systern jag skulle haft, och mått skit över det, över att jag inte har några syskon.
Usch, jag är ensam och tragisk, det är vad jag är, eller det är åtminstone så jag känner mig. Jag ska försöka vara glad, så glad som jag egentligen är. Nu tänker jag gå och försöka duscha bort alla tankarna som skrämmer skiten ur mig, sen ska jag försöka sova, även om det känns lönlöst. Jag tänker skylla på årstiden för det här, jävla depressiva "Bratislava på vintern-mörker". Rädda mig, någon?
Bilden är från julafton. En glad Sofie med en snaps i handen, ja tack!
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/refuse/438278224/
Visa toppen
Show footer