August
Thursday 8 April 2010 photo 1/2
|
Om ni inte vill läsa mitt patetiska gnäll så kan nu ju låta bli att läsa över huvud taget.
Jävla fittdag. Eller nej kanske inte, jag vet inte. Jag är bara så jävla förbannad, eller möjligtvis ledsen. Jag vet inte riktigt varför varför eller på vad dock. Det känns som att jag bara vill slå ner någon eller sätta mig i något gatuhörn och lipa. Den här jävla ovissheten jag lever i håller på att bryta ner mig totalt känns det som, idag i alla fall. Jag pallar verkligen inte det här. Jag orkar knappt träffa människor längre, och det känns jobbigt att prata i telefon. Det känns som om alla man pratar med bara ställer fel frågor. För mycket frågor. Frågor som får mig att påminnas om hur pissigt allt är just nu. Jag vill inte tänka på allt skit så snälla sluta fråga. Just nu vill jag bara vara ett litet barn och gråta ut i mammas armar. Jag saknar min mamma så förbannat mycket att jag håller på att explodera. Allt bara gör så ont. Och ja, det här börjar likna en deppdagbok, jag vet. Det är verkligen inte meningen, men eftersom jag inte har någon att prata med som förstår, och inte känner att jag kan prata med någon utan att brista så får det bli så nu. Alla som har frågat hur jag mår den senaste tiden kan ju ta det här som ett svar, för jag mår inte bra alls, inte egentligen, jag bara säger det för att lura mig själv för ett ögonblick. Fittliv.
Jävla fittdag. Eller nej kanske inte, jag vet inte. Jag är bara så jävla förbannad, eller möjligtvis ledsen. Jag vet inte riktigt varför varför eller på vad dock. Det känns som att jag bara vill slå ner någon eller sätta mig i något gatuhörn och lipa. Den här jävla ovissheten jag lever i håller på att bryta ner mig totalt känns det som, idag i alla fall. Jag pallar verkligen inte det här. Jag orkar knappt träffa människor längre, och det känns jobbigt att prata i telefon. Det känns som om alla man pratar med bara ställer fel frågor. För mycket frågor. Frågor som får mig att påminnas om hur pissigt allt är just nu. Jag vill inte tänka på allt skit så snälla sluta fråga. Just nu vill jag bara vara ett litet barn och gråta ut i mammas armar. Jag saknar min mamma så förbannat mycket att jag håller på att explodera. Allt bara gör så ont. Och ja, det här börjar likna en deppdagbok, jag vet. Det är verkligen inte meningen, men eftersom jag inte har någon att prata med som förstår, och inte känner att jag kan prata med någon utan att brista så får det bli så nu. Alla som har frågat hur jag mår den senaste tiden kan ju ta det här som ett svar, för jag mår inte bra alls, inte egentligen, jag bara säger det för att lura mig själv för ett ögonblick. Fittliv.
Comment the photo
jag inser nu att jag nog aldrig har haft någon jag kan gråta inför.. förutom när jag är jättefull, eller när något händer så att man bara svämmar över och glömmer allt runt omkring då. jag borde nog sluta stänga in och bunkra upp all skit som tynger mig och bara gråta och prata ut med någon/något/mig själv/whatever lite oftare, så kanske jag kan minska på superfittiga dagar som denna.
hjälp, en gigantisk mal attackerade tangentbordet, därav den oläsliga biten. uuuh :(
you know i´just a phonecall away <3
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/refuse/451952545/
Visa toppen
Show footer