Jag har varit på Boxholms ridskola sen sexan och upptäckt
många fina hästar. Gamla som unga. Stora som små.
Men efter ett tag kändes det som om jag började
tappa intresset. Det var inte lika kul att borsta och gosa
med hästarna. Det jag tyckte var ganska kul fortfarande var
ridningen. Jag slutade till och med att måla hästar.

Royal fanns alltid där men jag red honom inte de två första åren.
Varför vet jag inte. kanske för att han var upptagen eller att
ingen frågat.
En dag var jag uppskriven på honom. Många var lite smått elaka
och sa bara att han är trög, puttas med huvudet så man flyger iväg
och beter sig som en hund. Därför kallas han oftast hunden.
När jag såg på honom så kom han fram till boxdörren och kollade
på mig med oskyldig blick. Jag öppnade och sträckte fram handen.
Han började genast naffsa lite.

Ridläraren sa att han var som en stor Edward, med andra ord väldigt
slö. Men jag fastnade vid honom. Han var lite slö i början men han
blev mycket piggare när man ridit ett tag. Han var dock väldigt svår att
fatta galopp på. Det märkte jag fort. Men vi var som gjorda för varandra.
Både han och jag är lite tröga och slöa.
Jag fick rida honom nästan varje ridlektion, speciellt det senaste året
när vi hade bytt ridlärare. Med tiden lyckades vi lära känna varandra
och det gick bättre och bättre för mig på lektionerna. Tillslut hade jag
inga problem med att fatta galopp alls.
Han är vig i dressyren och jag har lätt att få honom gå på tygeln.
Han har stor galopp men den är underbar och hoppa kan han
riktigt bra. Han älskar att hoppa, och han blir även lite busig av
det. Som högst har jag hoppat 80 cm med honom men när vi
löshoppade honom hoppade han 140 cm.
Så härligt att se! Perfekta språng och rätt galopp. Han blev
berömd med mycket havre efteråt.
Men under vårterminen 2015 började han att kasta av alla
som red honom. Inte på ett elakt sätt, men många vågade inte rida
honom efter det. Själv har jag blivit avkastad många gånger i hans stora
bocksprång. Det var då jag hörde att han skulle säljas. Det kom som en stor
käftsmäll. Jag gick in till honom och kramade om honom. Jag grät i hans
päls medan han stod helt stilla, han som annars trampar runt väldigt
mycket. Han skulle säljas till sommaren för att för få personer rider honom.
Ingen vågar, och de kan inte ha kvar en häst som kostar mer än vad de
tjänar på den. Självklart förstår jag det.. men det är så synd för vi har
en speciell relation till varandra. Han betyder så otroligt mycket för mig.
Han fick mig att börja gilla hästar mer och få tillbaka intresset.
På senare tid har jag även börjat rita mycket hästar igen. Vi känner
varandra så bra att jag aldrig behöver binda fast honom när jag gör i
ordning honom. Jag kan till och med ha vidöppen boxdörr utan att han går
iväg. Jag kan gå ut och stå långt från boxen med öppen dörr och se på
honom medan han väntar på mitt kommando att få gå ut.
Jag älskar honom så mycket fast han tuggar på allt och alla.
Han är så perfekt för sin fina, kraftiga kropp full med muskler,
hans stora fina huvud med de oskyldiga ögonen. Hans höjd på 1.70 m
och hans fina mörkbruna färg. Min fina frieser/halvblods häst.
Jag kommer sakna min fina stora häst som väntar på att äta innehållet
av mina fickor och att kasta av mig. Jag kommer sakna den dina mulen
som naffsar mig i nacken och håret när jag kliar på honom. Jag kommer
sakna buffandet med huvudet och hans tiggande av godis.
Men mest av allt kommer jag sakna den vännen jag fått nu på två år.
Han är min bästa vän i många lägen och finns alltid där att krama. Utan
Royal i mitt liv kommer det kännas tomt.

Jag kommer sakna dig vännen min <3

Annons

The photo has no tags

Camera GT-I9505

Focal length 2 mm

Aperture f/2.5

Shutter 1/14 s

ISO 550

Date

May 2015