Denna sommaren har varit otroligt mysig, charmig och till full belåtenhet.
men som vanligt existerat just ett stort MEN.

Just sommaren 2008's "MEN" var tills alldeles nyligen en axelryckning, jag gjorde av med hela mitt sparkonto. i runda slängar 30 tusen. jag har köpt tusen saker till mig själv, unnat mig saker... detta är absolut ingenting jag ångrar, pengar är pengar och jag har kännt mig lycklig av att köpa och skämma bort mig själv.
Det är nu "men'et" kommer in i bilden, efter lite snabb huvudräkning har jag konstaterat att runt 15 tusen... 15 TUSEN KRONOR har jag laggt på att bjuda folk på saker, drinkar, öl, mat.

uttrycket "comes around goes around" är så in i helvete överskattat i mina kretsar.
I dessa kretsar härskar egoism, ylighet och att i största mån utnyttja folk i sin närhet.

Givetvis är det mitt fel att jag har bjudit folk jag tycker om på allt jag har kunnat. Inte i hopp om att köpa mig vänner, köpa mig poppulär. utan att visa folk att jag faktiskt tycker väldigt mycket om dem.
Detta har visat sig vara otroligt godtroget av mig att ens tänka tanken att jag själv ska få ut något av det. Jag menar inte att allt och alla ska bjuda mig på karatefyllor resterande vinter, men det hade varit så välkommnande om någon någongång visade ett litet uns av tacksamhet mot mig. Eller åtminstone messade på fredagen och undrade om just jag ville följa med just dem ut i helgen.
Men jag antar att detta skulle förstöra er perfekta (så välspacklade) fasad av överlägsenhet ni har jobbat på sedan gymnasiet.

Jag är dum-snäll och vet om det, fair enough, jag kan leva med det.
Det som gör mig bitter är att jag inte känner någon som är lika godtrogen som mig själv, vilket gör att min godtroghet omvandlas till enbart dumdristighet.

I alla år har jag älskat vintern, sett fram emot att göra mina 50 handgjorda julkort till alla jag håller av, gottat mig i tanken på det stora jul-baket som i tanken varje år är tillängnat alla mina nära och kära... men jag föstår er så väl att det är ett helt porjekt att åka till Åkersberga, tro mig jag vet, jag gör det varje gång jag åker hem från er.

I år vill jag bara att vintern, julen allt ska vara över fortast möjligt.
ju fortare den är över, ju fortare kan jag flytta härifrån.
Skulle aldrig tro att jag skulle känna en sådan längtan till att klippa får eller plocka frukt på en ranch ute på landet. skulle aldrig tro att jag skulle känna att ett år utan alla jag håller av skulle vara för lite tid.

Men just nu längtar jag bort från er så hårt att jag inte vet hur jag ska överleva vintern.

kunde inte ha sagt det bättre själv alltså.