Tuesday 13 April 2010 photo 1/1
|
(bilden har ingenting med texten att göra)
herregud... jag hoppas att allting går bra med dig walter! herregud asså, jag var jätte orolig och skit rädd. jag ville bara springa fram till dig och krama om dig och säga att allting skulle bli bra, men jag kunde inte, jag var i chocktillstånd. hoppas att operationen går bra, jag önskade verkligen att du slapp ha så ont. jag matilda, alice och klara bad till gud, seriöst. jag bad att ambulansen skulle komma och att all din smärta försvann och att du skulle bli bättre så fort som möjligt.
jag kommer aldrig glömma när jag hörde dig skrika och komma springande, du skrek "MIN ARM ÄR BRUTEN" först trodde jag bara att du överdrev, att du kanske hade vrickat handleden, men sen så såg jag, du hade verkligen brutit armen. det går inte ens att förklara hur livrädd jag blev. jag såg verkligen hur armen hade vikit sig, jag kunde inte titta. jag sprang till mamma och försökte vända henne så att hon såg walter. mamma såg honom och sprang fram till honom och la ner honom, det kom 3 andra mammor också. jag fick sån panik och var tvungen att gå därifrån. jag ringde till matilda och berättade vad som hade hänt, jag var tvungen att prata med någon. när jag sa det så kom simon, kalle, alex, matilda, alice och klara. jag tänkte att det kanske var jobbigt för walter om alla hans kompisar kom till honom och försökte trösta honom, men dom var ju lika oroliga som jag. usch asså, gud vad hemskt det var. jag var så himla rädd, och kände verkligen att jag kunde göra nästan vad som helst för att walter skulle slippa ha ont. och ambulans-jäveln kom aldrig. man borde fan stämma dom. HOPPAS ALLTING BLIR BÄTTRE WALTER...
jag kommer aldrig glömma när jag hörde dig skrika och komma springande, du skrek "MIN ARM ÄR BRUTEN" först trodde jag bara att du överdrev, att du kanske hade vrickat handleden, men sen så såg jag, du hade verkligen brutit armen. det går inte ens att förklara hur livrädd jag blev. jag såg verkligen hur armen hade vikit sig, jag kunde inte titta. jag sprang till mamma och försökte vända henne så att hon såg walter. mamma såg honom och sprang fram till honom och la ner honom, det kom 3 andra mammor också. jag fick sån panik och var tvungen att gå därifrån. jag ringde till matilda och berättade vad som hade hänt, jag var tvungen att prata med någon. när jag sa det så kom simon, kalle, alex, matilda, alice och klara. jag tänkte att det kanske var jobbigt för walter om alla hans kompisar kom till honom och försökte trösta honom, men dom var ju lika oroliga som jag. usch asså, gud vad hemskt det var. jag var så himla rädd, och kände verkligen att jag kunde göra nästan vad som helst för att walter skulle slippa ha ont. och ambulans-jäveln kom aldrig. man borde fan stämma dom. HOPPAS ALLTING BLIR BÄTTRE WALTER...
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rensa/452771280/