Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Dagen efter så, direkt efter den mäktigt luftiga hotellfrukosten vars mättnadskänsla höll i sig i ungefär en halvtimme åkte vi upp till Londons äkta kvarter f
Den här byggnaden med glasväggar är en av många clubshops som ligger i anslutning till Emirates Stadium.
Också plötsligt, efter att ha traskat över en gömd bro, så var vi där. Emirates Stadium, skåda mästerverket.
Ett imponerande bygge, minst sagt.
Jag fick också bild på Gunnersaurus, Arsenals maskot som är sådär lagom störig.
Den här bilden tog jag direkt då vi kommit till våra platser. Södra kortsidan.
Det här är en bild på en förpackning. I förpackningen ligger faktiskt en paj som jag åt. Mince and onion. God var den också.
Planen vattnas inför varje match för att bollen ska rulla bra.
Spelarna värmde upp, ty det skola också genomföras.
Sen strömmade publiken in. Arenan fylldes. 60 000 personer på en och samma plats.
Spelarna marscherade in. Är bilden suddig så får den fan vara det, jag zoomade så långt som möjligt.
Sen ställdes spelarna upp på rad för att fotograferas, lyssna på musik och hälsa på varandra.
Allt klart för avspark, det enda vi väntade på var att fettot framför kameran skulle sitta ner på sin plats.
Arsenal fick frispark och jag tog kort. En halvminut senare hade Robin van Persie slagit in den och det stod 1-0.
Inför andra halvlek kramades alla Arsenalspelare precis som vuxna män gör.
Matchen slutade 3-2 till Arsenal, Paul McShane i Sunderland blev utvisad och hånades.
Spelarna tackade varandra och gick sedan och duschade. Typ.
Emirates tömdes sen så småningom och till och med målen fick gå hem.
Klockan på Emirates Stadium vid Clock End Bridge visade sig visa matchstartstiden för alla som inte visste den.
Dom här stenbokstäverna var ett populärt fotograferingsoffer och det med all rätt.
Sen promenerades det lite i kvarteren, här är en av dom gamla ingångarna till Highbury.
Sen traskade vi mot tunnelbanestationen Arsenal, men där var så packat med folk att jag tog mig en cheeseburgare och sen blev det lite mer områdespromenad.
På håll tog jag sen kort ut över gatan som sist var så överfylld av Gooners. Nu var den mest tom, kall och tråkig.
Och Highbury är inte mer än ett trasigt skelett.
Art Deco-skölden såg fel ut bakom byggnadsställningarna.